måndag 20 juli 2009
Veckans värsta ord?
När jag sitter hos frissan på förmiddagen roar jag mig med finkulturblaskan Se&hör. Där får jag reda på att Wille Crafoord och hans flamma serverat dilammstek på sitt bröllop. Smaka på ordet, dilammstek. Alltså kött från ett lamm som är så litet att det fortfarande diar sin mamma. Groteskt i ordets rätta bemärkelse.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
.png)
10 kommentarer:
Fy fan vad äckligt. Jag svär inte ofta men nu gör jag det.
Jag håller med. Kände lika när jag läste Sydsvenskans matblogg för ett tag sedan: "Frågan är om det går att vara lyckligare än när man har munnen full av spädgris." Suck.
Vidrigt var ordet!
Obegripligt! Handlingen är dock värre än ordet, alltså att äta dessa små!
Håller verkligen med!!Mår nästan illa vid tanken...
Absolut veckans värsta ord.
Alexandra: En svordom känns som på sin plats i det här fallet..
Sven: Så urbota dum kommentar från Sydsvenskan! För mig låter det rent provocerande.
Susanne: Ja, ordet får stå symbol för det vidriga i handlingen att servera "dibebisar" som festmat.
VIDRIGT!!!! Jag spyr på dessa människor och äcklas av att leva i samma värld.
Vad är så illa med dilammstek? Jag har verkligen svårt att förstå hur det kan vara värre att äta ett litet lamm än ett får. Är det "jag äter bara fula djur" logiken i vegitariantappning? Jag är vegetarian själv, men jag blir inte mer provocerad av ätande av dilamm än av får.
e: Det har inget med skönhet att göra, vi som känner avsmak inför detta tänker på djuren i mänskliga termer. Då förstår du säkert varför det känns så vrickat att servera små bebisar som fortfarande ammar som delikatess. Det har inget att göra med att de är gulligare än fåren, utan att ett ammande barn tas från sin mor, som självklart blir förtvivlad.
Skicka en kommentar