"Jag kan lite hemligt tycka att det är häftigt med en biltokig flicka och en pysslig pojke. Då tror jag att deras inre leklust fått vara fri."
Vi vet inte riktigt vad vi har gjort för fel, ingen av oss är intresserade av vare sig bilar eller andra motorer. Om det är något vi försökt få honom intresserad av så är det bollsport, men det är tvärnobben. "Du kan spela fotboll själv mamma!" blir oftast svaret.
(Treåringen med sin stora kärlek, vår silvergrå opel)
Självklart har han påverkats av omgivningen på något sätt, jag tror inte att pojkar har en biologiskt medfödd "motor-gen", men vi har verkligen försökt att introducera alla typer av leksaker; från dockor till kritor, pyssel, lego, pussel, ja allt. Men inget slår bilarna. Ja, det skulle vara gräsklippare då. De är av någon anledning hans absoluta specialintresse.
(En riktig karl vårdar sin gräsmatta, det har radhuslivet gjort oss varse om)
Men precis som Malvalin tänker jag inte oroa mig för hans motorkärlek. Det är ju hans stora lekglädje! Ur miljösynpunkt är han dessutom ganska avancerad för en kille på snart fyra bast. Han skiljer på gräsklippare som går på bensin, el och muskelkraft och vet vad som är bäst för naturen. Han nöjer sig inte heller med att ta reda på vilket märke en bil har utan måste veta om den går på diesel, bensin eller etanol. Han vet också att det inte är bra att köra för mycket bil. Och om jag känner honom rätt så känner han sig fri att leka med andra saker när andan faller på. Eller att snöra på sig ett par riktigt fina, röda skor ibland.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar