Den som väntar på något gott...

... får vänta till efter helgen. Nu tar jag helgledigt och ska istället ägna mig åt att sitta och stirra in i brasan på kvällarna medan regnet smattrar mot rutorna. Läsa sagor och kanske se en gammal skräckfilm. Okej, det sista sa jag mest för att det lät bra, jag ser aldrig skräckfilmer eftersom jag är rädd att få mardrömmar.

(Vädret inbjuder till att krypa upp under en filt och se en skön skräckfilm. Synd att man är för feg.)

Här är vad som kommer så småningom:

Lyxig vegetarisk trerättersmeny, lagad av en duktig kock på en finkrog, kan man få det? Ja det kan man, och jag har fått både recept och bilder som jag tänkte dela med er.

Alex Schuman ges plats på DN-debatt för att prata om bloggmakt. Om bloggar påverkar medier låter jag vara osagt, men att både mitt eget och andras bloggande påverkat mig och min livsstil kan jag säga. Mer om det senare!

Ja, och så har jag hittat några nya bloggar som jag tycker mycket om och gärna vill berätta om.

Vegodilemmat - Om barn, godis och gelatin

(Bild lånad av Köpstopp)

När Treåringen blivit så stor att han fick äta godis ibland bestämde vi oss för att inte säga något om gelatinet. För en vegan verkar det säkert märkligt, men det finns många vuxna vegetarianer som "fuskar" med gelatinet också. Jag och Maken har alltid varit väldigt noga med att inte äta gelatin, men det kändes så hårt att säga till Treåringen att han inte fick smaka godis när andra barn åt. Att vara vegetarian hade hitills aldrig inneburit att han kännt sig konstig eller avvikande gentemot andra barn, och vi ville att han skulle få fortsätta känna så. Vi ville inte att framtida födelsedagskalas skulle innbära en klump i magen eller känsla av utanförskap.

Nu, när han snart fyller fyra år, är han på ett helt annat sätt medveten om sin identitet som vegetarian. Det är ofta hans första fråga till människor när han träffar dem första gången, om de äter kött, kyckling, fisk... Han går noga igenom hela listan. Han är också väldigt noga med vad han bjuds på av andra, och säger själv till om någon annan vuxen råkar glömma och försöker bre kaviar på hans smörgås. Därför kände vi att vi måste ompröva vårt beslut om godis och gelatin. Uppenbarligen är det viktigt för honom, och det kändes inte bra att "mörka". Vi berättade för honom att det fanns gelatin i godis, och det kom från grisar. Vi berättade också att det finns mycket godis som inte innehåller gelatin som man kan köpa istället, sen lät vi honom själv bestämma hur han skulle göra.

Första gången han bjöds på gelatingodis skulle han "bara smaka" lite, men åt sen precis lika mycket som alla andra. Nästa gång så tog han bara någon enstaka godisbit. Sen förklarade han att han inte ville ha godis med gelatin i, och det har han hållt sen dess. När det blir dags för lördagsgodis frågar han noga vad varje produkt innehåller, innan han bestämmer sig.

(Bild lånad härifrån)

Det känns väldigt bra i det här fallet, att han själv fick fatta ett beslut, och tog tid på sig att känna efter hur det skulle vara. Som vego-föräldrar är vi självklart jättestolta att han gjort valet själv, och inte fått ett "förbud" från oss. Man ser att han faktiskt förstår det val vi har gjort åt honom också, och förhoppningsvis kommer att fortsätta välja vegetariskt när han är tillräckligt gammal för att laga sin egen mat. Rätt eller fel? Det finns säkert flera olika svar på den frågan.

Jag måste ha retat gudarna

I alla fall teknikguden. Den är helt klart inte på min sida. Nu har sladden som jag för över bilder från kameran till datorn med pajat, och den måste tydligen skickas till Linköping för undersökning och eventuell reparation. En liten fånig sladd. Skulle inte förvåna mig om de konstaterar att den inte går att laga och att jag därmed måste köpa en ny kamera, fast kameran funkar utmärkt. Men om jag inte kan lägga över bilder till datorn obehindrat är den inte längre ett verktyg som jag använda.

Det känns som att allt är en sammansvärjning av teknikindustrin. En ständig kapprustning där vi tvingas konsumera nya teknikprylar hela tiden, för att de gamla plötsligt inte går att uppdatera, ladda eller vad som helst. Eller bara faller i molekyler precis när garantin har gått ut.

Ordet och bilden är mitt sätt att uttrycka mig, den ena trivs inte utan den andres sällskap. De fina bilderna och recepten från idag blir det alltså inget med, utan jag har sex ganska kackiga alternativ:

1. Återanvända gamla, fina bilder.
2. Låna fina bilder av andra.
3. Ta halvfula bilder med mobiltelefonen.
4. Ta bilder med den vanliga kameran och gå till en fotoaffär och bränna ner dem på en CD.
5. Ta en bloggpaus tills sladden är på plats igen.
6. Vara lite cool och tänka det är ju för fasen bara en blogg, tagga ner lite nu va?

Hela kvarteret bokstavligen tagna på sängen

Det här är ännu en del i såpan "Biljäveln" som utspelar sig titt som tätt i vårt kvarter. Här har man låtit bilen stå i en vecka för att man av olika anledningar inte vågat köra med den före servicen. Och när jag ska åka och lämna in den startar inte skrället. Det blev till att ge sig ut i kvarteret på startkabeljakt i ottan, och hela kvarteret blev bokstavligen tagna på sängen eftersom ingen hade hunnit få på sig ett par byxor ens. Trots detta så fixade mina fantastiska grannar det hela som vanligt, och nu står bilen tryggt på verkstan. Men jag har sagt det förut och säger det igen, bilar är varken bra för miljön eller mitt allmänna hälsotillstånd. Nu har jag definitivt förtjänat en dusch och en kopp kaffe.

P.S. I sådana här lägen önskar jag att vi hade ett mer traditionellt genus-tänk hemma hos oss, att MANNEN tog hand om bilen, så att inte jag skulle behöva vara ansvarig för skiten varje gång det händer något. Men det är smällar man får ta när man blir kär och gifter sig med någon utan körkort. D.S

(Min man är lätt världens bästa pappa, och tar mer än gärna huvudansvaret för tvätt och matlagning, men körkort vägrar han minsann att ta!)

Snabbvego

Idag har vi haft så mycket annat för oss att vi nästan inte hunnit fundera på vad vi skulle äta till middag innan det blev dags att laga den. Dessutom står bilen på verkstad, så det var inte aktuellt att åka och köpa mat heller. Då är det bra om man varit lite förutseende och laddat frysen med några nödraketer...

Snabbaste pastan (2 personer)

200 g pasta penne

1 påse Grön deli med kikärtor, linser, spenat och grillad tomat (Finns i frysdisken)

1 bit parmesanost

Koka pastan. Värm Grön deli i en stekpanna. Riv parmesanosten. Blanda allt. Klart!

Bebisen får inte äta spenat ännu, så hon fick en egen snabbvariant med keso och majs till pastan.

P.S. Vi har varit utan bilen i säkert en vecka nu, och det går faktiskt riktigt bra. Kolla in syrrans killes outfit när han i vanlig ordning får ta cykeln in till stan från Ume-skogarna... D.S.

Färger, former och ord

Idag har vi tänkt kreativt i färger, former och ord tillsammans med duktiga grafiska formgivaren andreijs maria. Fina färger och former att inspireras av finns ju överallt, äpplet är en favorit! Vad det resulterar i får vi väl se så småningom, men det känns väldigt roligt i alla fall. Vårt möte inspirerade mig till att vilja göra om lite här på bloggen också. Har faktiskt försökt göra om flera gånger, men aldrig blivit riktigt nöjd. Kanske det är dags nu?

Middagstipset: Grönsakspanna med rosmarin och citron och grillade quornfiléer

Grönsaker i ugnen tröttnar vi aldrig på. Kvällens variant blev dessutom ovanligt lyckad! Vi undviker att salta så mycket innan vi stoppar in det i ugnen så att Bebisen ska kunna äta samma mat som oss. Det går lika bra att salta efteråt på tallriken.

4 personer

1 squasch

Potatis

1 liten palsternacka

1 röd paprika

1/2 kålrot

3 morötter

1/2 purjolök

1/2 citron

Rapsolja

Rosmarin

En nypa socker

Flingsalt citron

Skär allt i bitar. Förkoka potatis, morot, kålrot och palsternacka i ungefär 5 minuter. Häll rapsolja i en långpanna och lägg i de förkokta rotfrukterna tillsammans med paprikan, squaschen och purjolöken. Krydda med rosmarin, en nypa socker och pressa över saften från citronen. Vänd runt i oljan så att allt blandas. Värm i ugnen i ungefär 20 minuter, rör då och då, eller tills grönsakerna fått en fin, lite krispig yta. Strö över lite flingsalt med citronsmak när det är färdigt.

Quornfiléer med rub

Tina quornfiléerna. Gör en rub av till exempel grillkrydda och garam masala eller några andra kryddor du gillar. Vänd runt quornfiléerna så att de täcks helt av rub och grilla på båda sidor så att quornfiléerna får färg. Du kan också skiva den andra halvan av citronen och grilla med lite socker på. Servera som ett annorlunda tillbehör!

Kurtis baby peace - Ekologiskt solskydd till barnvagnen

Kurtis baby peace är ett nytt svenskt ekomärke, och deras första produkt är det här fina solskyddet till barnvagnar. Det passar till alla barnvagnar och spärrar 99,5 % av all UVA och UVB-strålning. Materialet är 100% ekologisk bommull och finns i tre olika färger och konstnärliga tryck. Beställ hos Ecoloco eller direkt hos Kurtis baby.

Dagens - Jag, bröderna Schulman och en misslyckad vardagsfilosofi

Vego-lunch: Haricot vert, vitkål och röd paprika fräst i lite olja, turkisk yoghurt med senap, pasta och sojakorv.

Filosofi: Feng shui, men jag får bakläxa. Jag är riktigt kass på att "rensa i röran".

Promenad: I regn hem från centrum.

Tonåring: Treåringen är definitvt förpubertal just nu. Vet inte riktigt vart han ska göra av sig själv och säger emot om det mesta.

Levnadskonstnär: Bebisen är alltid glad och har jämt något "viktigt" att göra. Små barn, små bekymmer...

Bästa: Maken (idag och alla andra dagar) som står ut med mig, även dagar som dessa. När jag mest känner mig trött, oformlig och initiativlös.

Samtal: En kompis ringer och skäller lite på oss för att vi håller på med en sån där blogg (har han råkat se i tidningen).

- Vadå, tror du att alla bloggare är som bröderna Schulman eller? frågar Maken.

Ja, det är kompisen absolut säker på. Bra kan det i alla fall inte vara! Funderar på att döpa om bloggen till 1000 sojakorvar eller något annat fyndigt. Förslag?

Jag är sjukt dålig på att göra mig av med saker

Idag slänger och rensar vi. Eller övriga familjen i alla fall. Jag har hitills slängt exakt noll saker. Däremot har jag sorterat väldigt mycket och lagt på nya, "bättre" ställen i huset.

Sesamknäcke med rosmarin

Till lördagens grillning hade vännen C med sig ett otroligt gott, hembakt knäckebröd. Här får ni receptet av henne. Rekommenderas verkligen!

Sesamknäcke med rosmarin

Tillagningstid ca 1 timme.

Till 12 bröd:

1/4 paket jäst (12 g)

5 dl ljummet vatten

2 tsk salt

12 dl kärnvetemjöl med fullkorn (jag använde dinkelmjöl)

1 dl sesamfrön

Till utbakningen:

2-3 dl vetemjöl

1 dl sesamfrön

1/2 dl torkad rosmarin

1/2 dl flingsalt

2 äggvitor

2 msk vatten

Gör så här:

1. Dela jästen från hörn till hörn så är det lätt att få 1/4 av paketet.

2. Fördela jästen i en bunke.Häll på vattnet och rör om så att jästen löser sig (mitt husmorsknep är att hälla saltet direkt på jästen, låta stå ett par minuter så löser jästen sig bättre)Tillsätt salt, mjöl och sesamfrön. Arbeta ihop allt till en elastisk och smidig deg.

3. Ta upp degen på mjölad arbetsbänk. Dela den i 12 delar. Forma varje bit till en rund bulle. Låt bullarna jäsa under handduk ca 30 min.

4. Sätt ugnen på 275 grader. Kavla ut varje bulle till en mycket tunn kaka. Lägg kakorna på plåt med bakplåtspapper.

5. Blanda sesamfrön, rosmarin och flingsalt i en skål.

6. Vispa ihop äggvitor och vatten. Pensla kakorna med vätskan och strö över fröblandningen.

7. Grädda mitt i ugnen 5-7 min beroende på tjocklek. Låt kalla på galler.

Passar perfekt till delikatessostar står det i receptet.

(Tant C, som bakat det goda brödet, är en av Treåringens absoluta favoriter.)

Samlar energi till att rensa i röran

Sen jag kom tillbaks från den enkla sommarstugetillvaron blir jag varje dag smått galen på alla prylar vi har här hemma. Böcker, kläder, leksaker... Vad har vi allt till egentligen?! Det känns som att prylarnas enda funktion är att ligga utspridda så att jag ska gå och samla ihop dem igen. Därför har jag bestämt att det ska rensas, slängas och skänkas bort en massa. Men för att kunna göra det måste man åtminstone orka stå upp, och just idag känns det som att jag bara orkar ligga ner. Energin från tidigare i veckan är som bortblåst. Så jag funderar på att gå och lägga mig en stund till och se om energin återvänder. Det kanske är så att kroppen har tagit semester på riktigt?

Punkdrömmar

Treåringen får under sommaren leva ut sin fars gamla punkdrömmar med en babymjuk liten tuppkam. Han är dock väldigt nöjd med fisyren själv, och visar glatt upp den för alla han träffar. Han är lite osäker på vad mamma tycker om hans nya frisyr egenligen (barn kan lukta sig till tveksamhet), men jag tycker ju som vanligt att han är finast i hela världen såklart.

Grillad fetaost med yoghurtsås på soltorkade tomater

Fetaost på grillen är riktigt gott, och väldigt enkelt att göra.

Du behöver: (4 personer)

2 pkt fetaost à 100 g

Rapsolja

Grillfolie

Ta fram grillfolie i två lagom bitar att slå in fetaostarna i. Lägg rapsolja på botten och gör sedan paket med fetaosten i. Grilla på hög värme i ungefär 20 minuter. Vänd efter c:a 15 minuter.

Till fetaosten är det gott med en yoghurtsås. Till exempel den här varianten med soltorkade tomater och basilika.

4 personer

3 dl turkisk yoghurt

10 soltorkade tomater

1 näve färska basilikablad

Örtsalt

Klipp de soltorkade tomaterna i bitar och riv basilika bladen. Blanda ner allt i yoghurten och mixa med stavmixer. Smaka av med örtsalt.

Testat: Vegetarian roast

I vår jakt på lättlagad mat till sommaren bestämde vi oss för att testa en för oss ny produkt; Vegetarian roast från Yagga. Produkten består av tjocka, köttliknande skivor, som består till 42% av vetegluten. De kan stekas, grillas och micras, användas i maträtter eller ätas som de är. Jag måste säga att jag är skeptisk. Konsistensen är seg och allt för köttlik i mitt tycke. Smaken är inte heller så mycket att hurra för. Kanske att den gör sig bättre i en mustig gryta eller wok. En fördel är att den inte behöver förvaras i kyl när förpackningen är oöppnad. En förpackning med tre tjocka skivor kostar ungefär 40 kr och finns bland annat på välsorterade ICA-affärer.

Safari

För att bry sig så pass mycket om djur som jag gör, är jag faktiskt märkligt ointresserad av dem. Ni förstår skillnaden va? Egentligen är det bara kossor som kan göra mig sådär riktigt varm i hjärtat. De är så fantastiskt fina! Men när jag såg den här lilla skogsödlan ute på landet blev jag också lite kär. Helt stilla satt den och plirade på oss. Och i natt, när jag rik på en konsertupplevelse strosade hemåt, såg jag en padda stor som en hund. Det var i alla fall lite spännande.