måndag 20 september 2010

"Tanken som inte var till någon nytta"



Ibland ställs saker och ting på sin spets. Det behöver inte handla om stora och svulstiga ögonblick med maffiga stråkar i bakgrunden, det kan lika gärna vara ett vardagsgrått moment som plötsligt blir sådär kristallklart och alldeles oerhört viktigt.
Satte på kaffe för att kunna ta en kopp efter middagen, disken väntade egentligen, men barnen försvann till TV:n, så jag tänkte ta tillfället i akt att dricka min kopp och bläddra i en tidning.

Det vara bara det att jag orkade inte resa mig och hämta någon tidning, så jag blev sittande där och tänkte väl något i stil med "här sitter jag och dricker kaffe".

Och där var den, tanken som inte var till någon nytta. Jag blev nästan lite upprymd över hur befriande det kändes att sitta där och inte tänka eller göra något särskilt. Sedan blev det smärtsamt tydligt hur sällan jag gör just detta, bara sitter utan att ha något syfte med sittandet.


Annars är det alltid av eller på. Varenda minut av dagen planeras i något särskilt syfte. För att jag ska hinna det ena eller det andra. Om jag vilar så vilar jag i syfte att orka med något annat om en stund. Eller så däckar jag totalt utmattad på soffan eller ligger i fosterställning och gråter av utmattning. Eftersom jag inte "hunnit" vila för att orka.

I samma stund som jag tänkt tanken till slut, reser jag mig plötsligt för att hämta kameran. I den lilla stund av "onytta" som uppstod rann plötsligt kreativiteten till; det här ville jag ju skriva om. Och då slår det mig att min sköra, bräckliga, fågelunge till onyttiga tanke plötsligt hade fått ett syfte den med. Nu var den ju grunden till mitt första blogginlägg på säkert två veckor.
Vadå effektivitetsstörd? Nästa gång jag sitter och tänker på ingenting lovar jag att inte skriva om det.