Jag går dit du går

(Min 1-åring tillsammans med Indienmammans och Indienpappans lilla kotte)

Man kan lära sig en hel del om mänskligt beteende genom att umgås en dag med två 1-åringar. De följer varandra oreflekterat; öppnar samma skåp, drar i samma vagn och försöker trycka på samma knapp. Samtidigt. Om den ene trycker på knappen vill den andre göra samma, utan att reflektera närmare över varför det är så ball att stå där och trycka.

Så om man funderar över varför människor ibland ställer sig i en kö utan att veta till vad, eller varför och hur det kommer sig att man vill ha exakt den prylen som alla andra har, eller varför gängförbrytare säger att de slog bara för att alla andra slog, Ja, då kan man kanske bara konstatera att det ligger i vår natur. Ja, inte att slåss och köa i onödan, men att gå dit alla andra går.