onsdag 20 maj 2009

Det går inte att vara en perfekt förälder

Tack för alla kloka kommentarer kring barn och genus. Det är skönt att veta att man inte är den enda som oroar sig och tycker att det är svårt att veta om man gör rätt. För mig känns det extra svårt när det kommer till flickor, eftersom man har egna erfarenheter som man gärna blandar in. Vad ska man säga? Vad ska man inte säga? Säg inte att de är fina, för då lär de sig att det yttre är viktigt och försöker vara till lags på det sättet. Säg inte att de är duktiga, för då slutar de som duktiga flickor som inte kan säga nej och till slut bränner ut sig på ett undrbetalt jobb (jämfört med männen). Det handlar mycket om vad man inte ska säga.

Den viktigaste frågan är väl egentligen vad vi ska säga? Du är så underbart, fantastiskt gosig bara för att du är du, är kanske en variant? Fast det blir säkert också tjatigt att höra i längden. Jag är lite för trött för att reda ut mina tankar kring detta nu känner jag, men ni kan alltid hälsa på hos Lady Dhamer, hon har som vanligt koll på läget. Och Josefinesh som skriver bloggen Hello Darlings var riktigt tuff när hon lämnade sin bonusdotter på dagis. Vet inte om jag är så rättfram! Det kanske visar sig när min egen dotter börjar på dagis. Och som förälder mår man nog bäst av att tänka att det man gör är tillräckligt bra. Och barnen, de vill med all säkerhet ha sina egna föräldrar framför någon Supernanny som vet precis hur allt ska vara!

8 kommentarer:

Lina sa...

Det verkar förfärligt att vara förälder, om man måste gå runt så och vakta på minsta lilla ord. Att man inte blir tokig?

Jag läste faktiskt också det inlägget hos Lady D tidigare, men jag KAN helt enkelt inte hålla med. Nog måste man få tycka och säga att ungar (pojkar som flickor!) är fina? Inte som ENDA komplimang, men tillsammans med annat?
Annars tycker jag att det blir ett resonemang som man kan dra ut i evighet där man tillslut inte får ge komplimanger för NÅGOT.
- Vad duktig du är på att spela piano = du är bara duktig när du presterar något
- Du är så glad och härlig = jag gillar dig inte de dagar då du är sur och grinig, o.s.v..

Och hur uppriktigt känns det att varje morgon, till varje barn på förskolan säga "vad kul att se dig du underbara". Inget rutinmässigt känns väl särskilt ärligt?

Dessutom sitter jag på åsikten (men man får hålla den hemlig!) att lite ytlighet inte är det värsta som kan drabba människor.
Nog måste man få vilja vara fin OCH kunna vinna Nobelpriset samtidigt?

Och jag tror faktiskt att man kan tycka att ens barn är fint utan att han/hon förvandlas till ett superytligt modeoffer med självkänsla i botten :-)

Lina sa...

Haha oj vilken lång kommentar det blev! Nu känner jag mig lätt hysterisk här :-P

Frida M sa...

Lina: Det jag gillar med din blogg (förutom att du skriver bra) är just det att du alltid vänder på saken aldrig bara "håller med". Jag tror inte heller att det värsta som kan hända ett barn är att det får höra att det är fint, gulligt osv. Jag säger det ofta till mina egna barn. Däremot så tror jag att det är bra att reflektera över sitt sätt att vara med barnen. Jag tror inte heller att det finns en universal-lösning som passar alla barn, utan varje barn har ju unika behov. Man får tänka "vad behöver just det här barnet höra". Vissa barn behöver säkert höra att det är söta medan andra peppas mer av att man berömmer dem för att de har sådan fantasi när de berättar sagor.

Karin sa...

Jag tror inte att det är avgörande för barnets självkänsla huruvida många gånger de får höra att de är snälla eller fina. Det måste sättas i ett sammanhang. Om barnen växer upp i en miljö där de verkligen är sedda (inte bara när de gör något bra/dåligt) och ingår i ett sammanhang växer deras självkänsla. Att vara viktig och värdefull handlar i mångt och mycket om att ingå i något, att räknas, att ha en uppgift, en roll. I familjer där föräldrar är närvarande och barnen är synliga tror jag inte att lite "snälla" och "fina" skadar. Dock, som mamma till två pojkar, måste jag erkänna att jag tror att min roll som mamma hade känts annorlunda med en liten dotter: det är tufft att växa upp och bli kvinna.

Frida M sa...

Karin: Jag håller med dig om att sammanhanget är viktigt. Trygga barn behöver man säkert inte vara lika noga vad man ska säga och inte säga till. Jag ser också att rollen som förälder är annorlunda jämfört med min professionella roll som pedagog. Där har jag ett dagligt ansvar inför barnen/ungdomarna jag möter, eftersom vi inte ses hela tiden. Jag kan inte finnas där jämt och se hur mina ord påverkar dem. De egna barnen har man alltid under huden, och det är enklare att reparera sina "misstag".

Karin sa...

Absolut! Jag är lärare på gymnasiet och där måste allt vägas på guldvåg samtidigt som mängder av beslut ska fattas på några få sekunder. En missförstådd blick eller några felvalda ord kan få den ömhudade tonåringen att inte komma tillbaka eller att känna sig kränkt (lite är så mycket i tonåren!). När det kommer till ens egna barn tror jag istället att de växer som människor genom att se sina mammor och pappor som ledsna/svaga/sjuka/trötta ibland. Att få säga förlåt till sina barn hör ju till och vi får tillfällen att följa dem, stötta dem och delvis "reparera" skador som vi med säkerhet kommer att åstadkomma. Så många chanser får aldrig en lärare med sina elever...

ecoloco sa...

Bra jobbat Josefinesh! När får killarna höra att dom är fina när dom kommer till dagis? Däremot får man ju som förälder höra att...oj, ska ni inte ta och klippa hans hår? Det blir så varmt och svettigt nu när det är varmare ute! Tror inte att föräldrarna till de långhåriga tjejerna får samma råd...

Min lilla tjej gillar klänningar och då försöker jag verkligen anstränga mig att inte säga "vad fin du är"...utan typ "vilken bra klänning...den kan du verkligen springa fort i": Men man får verkligen anstränga sig - för vi är ju också uppväxta som "duktiga" och "fina" flickor.

kram
Loa

Frida M sa...

Karin: "När det kommer till ens egna barn tror jag istället att de växer som människor genom att se sina mammor och pappor som ledsna/svaga/sjuka/trötta ibland" -

Absolut! Hur ska de annars lära sig vad det innebär att vara människa?

ecoloco: Ja, det är inte samma som pojkar och flickor får höra kan jag tänka mig. Fast på Treåringens dagis säger de ganska ofta att han har fina byxor, eller en snygg mössa osv. Om det nu är okej att säga det till pojkar men inte till flickor..