Svärmor och jag går en promenad och påminner oss om att det är en ganska grym tid på året just nu. Den mest omskrivna och omsjungna av alla månader, när sommaren står för dörren och är sådär plågsamt sprickfärdig av ljus och grönska. Det är så vackert, men också grymt eftersom sommaren nästan kräver av oss att vi ska vara glada och lyckliga, hur vi än känner oss egentligen. När den blomstertid nu kommer klingar ut och kyrkan töms ska alla sorger vara som bortblåsta.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar