Högst autentisk diskussion mellan mig och Treåringen:
- Mamma, jag behöver motorolja till min bil. (Byggd av lego, soffkuddar och gamla glasskartonger. Hela världen är en enda stor motorpark i hans ögon.)
- Jag kan inte leta efter någon flaska till dig nu, jag sitter ju och ger Bebisen välling, hon ska sova.
- Men jag måste ha motorolja!
- Men ser du inte att jag inte kan? Hon håller ju på att somna!
(Ett par minuters tystnad)
- Snälla du, kan du inte gå till köket och hämta lite hushållspapper åt mig?
- Nej, jag kan inte nu, jag håller på och fyller på olja i motorn.
- Snälla, hon är alldeles kladdig av vällingen, om jag reser mig nu så vaknar hon ju!
- Hörde du inte vad jag sa? Jag håller på med motorn nu, du får vänta tills jag är klar!
- Men gå och hämta papper!!!
- Jag blir så trött när du tjatar mamma.
Behöver jag tillägga att jag fick gå och hämta hushållspapper själv?
onsdag 20 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
haha, vad underbart! de små är så kloka.
Han kan verkligen härma alla uttryck!
Ja, det kan faktiskt vara lite frustrerande ibland.. Man får liksom bita sig i tungan, för allt man säger kan komma tillbaka!
Skicka en kommentar