tisdag 19 maj 2009

Jag önskar av hela mitt hjärta att du om 14 år fortfarande tycker att du har en självklar plats här i världen


Vad är det för värld du ska växa upp i älskade? Du som redan, 9 månader gammal, fightas med din bror om leksaker och älskar bilar precis som din idol. Kan göra brum-ljud, kryper så fort du kan när du ser en boll och gör precis som du vill för det mesta. Jag ville att världen skulle ha förändrats tills du kom. Men på många sätt verkar det vara samma.

Jag älskade att läsa som liten. Som tur var hade jag en mamma som jobbade på bibliotek och tog hem böcker i mängder, så jag hade alltid ett stort utbud. Bra böcker, inte bara flickböckerna som jag gärna lånade när jag valde själv. Flickböcker existerar inte längre, nu heter det ungdomsböcker, men budskapet är fortfarande samma. Kärleken och pojken är mål och medel för lycka och framgång.

Jag vill inte att liten och frimodig ska bli krum och osäker. Osäker på den egna förmågan, om man är söt nog, älskvärd nog. Jag önskar av hela mitt hjärta att du om 14 år fortfarande tycker att du har en självklar plats här i världen! Och att du fortsätter vara arg och säga till när det inte passar...

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

8 kommentarer:

Anonym sa...

Åh, vad fint skrivet! Och snyft... Detta är ju vad mitt mammahjärta också kämpar med. Man vill att det ska gå bra för barnen, att de ska gå ut i livet med självkänsla och självförtroende, att de ska ha det bra... Många gånger sviktar mitt självförtroende - hur GÖR man som förälder för att de ska få med sig allt det där man vill att de ska få med sig?! Hur många missar får man göra som förälder innan man har "förstört" dem? Tål att funderas över och diskuteras. Sorgligt är ju att hela samhället är så tvetydigt - stå på dig, ta ingen skit, men samtidigt så står det i VeckoRevyn: så blir du snyggast på beachen i sommar. Suck. Vi får sötta varandra, alla mammor och pappor! Kram! / Åsa i Falun

Alexandra Reichler sa...

Fint!

-o- sa...

Jättebra skrivet! Om du vill ha tips på hur du ska tänka när du uppfostrar barn jämställt kan du läsa om förskolan Tittmyran i Gävle, eller regnbågsdagiset i Gamla stan. Jag önskar också att världen hade kommit längre vid det här laget. I själva verket är det föräldrars rädsla att deras barn inte ska passa in som cementerar rådande könsroller. Så alla föräldrar som gör uppror mot detta är bra!

Vegomamman sa...

Åsa: Jag har oroat mig lite för det du skriver ända sen jag fick reda på att vi skulle få en dotter. De förväntningar som samhället har på en flicka.

Alexandra: Tack!

-o-: "I själva verket är det föräldrars rädsla att deras barn inte ska passa in som cementerar rådande könsroller."

Väldigt bra sagt, det stämmer så bra!

josefinesh sa...

Väldigt bra skrivet :) Ägnar mycket funderingar åt hur jag ska bete mig för att stötta och fostra min bonusdotter och eventuella framtida döttrar/söner för att de ska bli säkra och trygga i sig själva... oftast känns det som jag vet varken ut eller in

Anonym sa...

Ja!! Alla borde ju få känna att de har en självklar plats här i världen.. särskilt när det är stormigt runtomkring som det brukar vara i tonåren.

MEN.. man måste ju också få vara en känslig och lite osäker själ om man råkar vara det. Min stora tjej är absolut av den känsligare sorten och ingen som tar för sig i större sammanhang. Och det är ett dilemma!! Jag vill ju pusha henne att våga säga och göra det hon vill, men samtidigt respektera hennes person. SVÅRT!

Min lilla dock verkar likna din minsting och härjar vilt tills hon får som hon vill! Känns lite lättare & mindre oroande inför framtiden på något sätt. Men båda är ju lika bra, fast olika.. även om den ena personlighetstypen tyvärr premieras mer i vårt samhälle.

Kanske blev det rörigt men jag hoppas du förstår mina tankegångar :) Kram!

/Tangled

Anonym sa...

Har förresten lagt lite mungbönor i blöt här.. har för mig att de ska vara bra för små känsliga magar. Ska kika om du har något recept som kanske skulle passa för en liten en. /Tangled

Vegomamman sa...

Josefinesh: Så länge vi anstränger oss och försöker göra något bra så har vi i alla fall gjort en insats. Även om man varken vet in eller ut ibland!

Tangled: Jag förstår dina tankegångar helt, och jag håller med dig. Det är ju inte meningen att alla ska vara likadana. En del i att få ha sin plats är ju att också få vara en känslig själ och respekteras för det. Sen är det lättare med barn som tar för sig, som man kanske måste begränsa lite, än att försöka putta blyga barn framåt som hellre verkar vilja stå lite på sidan och betrakta. Men inget är ju bättre eller sämre än något annat!