Vi var hemma hos en kompis till Treåringen idag. Jättetrevligt, och ändå gick jag därifrån lätt ångestladdad. Det var nämligen hur fint som helst där hemma och alldeles rent och välstädat. Till skillnad fån röran vi lämnade här hemma i all hast. Sen slog det mig att de kanske hade så fint och städat eftersom vi skulle komma. Så gör väl jag också när jag väntar besök...
Någon feminist som jag inte kan minnas namnet på sa en gång:
"Det bästa du kan göra för dina medsystrar är att sluta ha det så fint hemma när du väntar besök."
Enkelt och sant i teorin, men inte lika självklart i praktiken. De flesta av oss har trots allt en yta inför andra som vi är ganska måna om att behålla putsad och fin.
Läs även andra bloggares åsikter om Städning, Feminism
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
.png)
3 kommentarer:
Min mamma är precis sådan!
Här kan vara stökigt, fullt med disk och skor/kläder/skolväskor i hela hallen i flera veckor, men så fort hon vet att någon utomstående ska gå över tröskeln far hon runt som en idiot och fejar med både trasor och dammsugaren!
Löjligt egentligen... ;D
Mijima: Jag önskar att jag var lite tuffare också och struntade lite mer i hur andra uppfattar vårt hem! Varför hålla på och ängslas? Samtidgit mår jag ju bra av att ha det lite städat omkring mig, och att det ska komma folk och hälsa på blir ju onekligen en spark i arslet att ta tag i saker och ting... Det kanske är så för din mamma också? ;)
Haha, ja antagligen.
Synd att det inte funkar på övriga familjen (som hon får fösa runt som en skock förvirrade höns)varje gång det är städdags :)
Skicka en kommentar