Maken är uppe och lägger Treåringen, jag sitter och slötittar på "Så ska det låta". Han kommer ner och slänger sig brevid mig i soffan och tittar på Rigmor, Pontare och E-type. Efter ett tag tar jag upp en tidning och börjar läsa.
- Tittar du inte på det här? frågar han direkt.
- Jo, men jag läser lite samtidigt.
- Det är inte jätteviktigt för dig?
-Nä, vadå, är det något du vill titta på?
- Det är hockey-VM.
- Jaha, spelar Sverige?
-Ja, semifinal... Men jag trodde "Så ska det låta" var jätteviktigt för dig, du sitter ju nästan aldrig vid TV:n annars.
Så nu sitter jag här vid datorna igen och slösurfar på nätet. Läser på Aftonbladet att vår hjärna är programmerad att äta tills det är slut på tallriken, även fast vi inte längre är sugna. Har faktiskt chokladkakan jag precis petat i mig i väldigt färskt minne. HELA chokladkakan. Nej, det var inte ens gott de sista bitarna. Tycker att min man som är så hänsynsfull i andra sammanhang kunde ha hjälpt till med åtminstone en LITEN bit!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar