"Det skulle vara spännande att veta hur ni tänker kring att era barn så småningom vill smaka kött eller kanske t o m ÄTA kött. Eller känns det bara som en horribel tanke som ni inte ens vill snudda vid?"
Och visst är det något vi har funderat över. Jag hade ju turen att av en ren slump få en barnmorska på MVC som själv var vegetarian, och hennes tre barn var också uppvuxna som vegetarianer. Hon berättade att två av de nu vuxna barnen fortfarande var vegetarianer, medan en valt att börja äta kött. Ett barn hade provat att äta kött under en period, men sen gått tillbaka till vegetarisk kost. Vill våra barn prova att äta kött, så får dom göra det. När de är så pass stora att de förstår vad det innebär och själva kan steka sitt kött.
Vi vill att de ska vara helt på det klara med alla samband. Att köttätandet innebär att man dödar djur för att få mat och vilket lidande det innebär för djuren. Sen hoppas vi självklart att de ska anamma vår övertygelse och vilja fortsätta äta vegetariskt.
5 kommentarer:
Jag tycker du och maken är på helt rätt spår. När jag var yngre och argare (och inte ens vego) så sade jag att jag skulle köra en gaffel i benet på den som ger mina barn korv. Numera har jag finslipat min taktik och har sagt att ni får ge mina barn men jag kommer inte att mörka vad den innehåller. Har nämnt det tidigare-men dina inlägg om hur vi inte ger barnen alla samband har fått mig att tänka
Men oj, vilken superbra blogg! Snubblade över den idag och lägger den genast till favoriterna. Just det här funderar jag mycket över. Jag är själv vegan och killen köttätare (även om det blir mindre och mindre av det). Tillsammans försöker vi få till ett barn, och diskussionerna om just mathållning och förhållandet till kött/vegetariskt poppar upp. För mig är det otänkbart att servera kött hemma. Men hur gör man om, en dag, barnen vill ha kadaver till middagen?
Anna: Köra en gaffel i benet på den som ger mitt barn kött... Ha, ha, ha!
loba: Superkul att du hittade hit! Ja, det är lite läskigt att tänka på att barnen kanske kommer att fatta ett sånt beslut. Man har ju ingt annat val än att acceptera.. men jag komme aldrig laga kött till dem, de får laga själva då!
Jag säger precis samma sak, jag tänker inte hemlighålla vad kött innehåller - och hur det hamnar på tallriken. Det gör jag inte nu heller, när lilla B ser sina dagiskamrater äta kött. Jag säger högt o tydligt att det är döda djur de äter.
Föräldrar kan ju låta sina barn äta döda djur, men jag ser ingen anledning till att jag ska ljuga om innehållet.
Skulle kunna skriva precis hur mkt som helst om detta...
Studiebesök på slakterier borde vara obligatoriskt för förskolor. Kanske inte 2-3åringar, men när barnen förstår.
annalin: Det är alla föräldrars stora rädsla, att barnen verkligen ska få veta hur det går till när grisarna blir till korv!
Skicka en kommentar