Okej, dags för veckans Robinson-reflektioner:
Den som fortfarande tycker att Robinson är ett överlevnadsprogram som handlar om att vinna tävlingar är lite ute och cyklar. Martin Söderström låter lite bitter när han behandlar kvällens program i sin krönika.
Men att Angela åker ut är inget konstigt, hon må ha varit en värdig vinnare när det kommer till tävlingsbiten, men är uppenbarligen inte tillräckligt streetsmart för att klara den sociala biten. Nina Amjadi, nu med draghjälp av den betydligt blekare Anna Lundh, har styrt detta de senaste programmen. Hon vinner inga tävlingar, men läser det sociala spelet bättre än alla andra. Det är hennes styrka, och om hon inte utnyttjat den skulle hon ju inte längre vara kvar i programmet. Rätt eller fel? Robinson skulle inte vara Robinson utan pakter och falskspel, det är en lika stor del av programmets koncept som tävlingarna.
Skulle ni på allvar titta om det bara handalde om vem som simmade snabbast eller kunde stå längst på en planka?
Nej, jag säger bara girlpower, go Nina!
(Bild från Tv4)
Läs även andra bloggares åsikter om Robinson, Girlpower
lördag 9 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Problemet är att det "nya tuffa" Robinson faller i samma fälla som det nästan alltid gjorde i SVT och TV3:
Så fort lagen slås ihop röstas de värdiga vinnarna bort. Extremaste fallen var naturligtvis säsong 2 och 3 efter allt gnäll om facist-TV (säsong 1) som gjorde att man redan från början röstade bort alla starka.
Personligen så anser jag att har man tid med "sociala spel" och "pakter" så är inte Robinson hårt nog. Det ska vara så hårt att man MÅSTE ha kvar de starkaste för att klara sig själv. Dessutom bör man ändra reglerna så att lagen inte slås ihop förrän det bara är tre kvar, totalt.
Avilan: Ja, ibland tycker man helt olika helt enkelt! Jag tycker som sagt att den sociala biten är det intressanta!
Skicka en kommentar