Kan nästan inte komma ihåg hur det är att bara ha ett barn

Treåringen har precis åkt iväg med morfar upp till Sandviken för att stanna där tills imorgon kväll. Han var väldigt uppspelt och kunde knappt bärga sig tills de skulle komma iväg. Bebisen har precis somnat och huset är väldigt tyst. Det slog mig att jag nästan inte kommer ihåg hur det är att bara ha ett barn hemma, var tvungen att titta på lite gamla kort för att minnas.

Det som nu är månadens guldkant, en Latte på kafé med någon mammaledig väninna, var standrad när jag var hemma med Treåringen. Nu är det mest avsvalnat bryggkaffe som gäller, inte helt sällan i form av en fläck på ett par nytvättade byxor. Livet ställer lite andra krav nu för tiden.

Kan ändå inte säga att det var bättre förr, bara annorlunda. Det har sin charm att vara en mellanmålsmamma som hämtar på dagis, kokar bönpuréer, mixar smoothies och plockar i tvättstugan på dagarna istället. Livet blir aldrig segt med två barn, det finns alltid miljoner andra saker att fylla det med. Rätt som det är sitter man där med två tonårngar som inte vill veta av en, och då kanske det kan passa bra med en Latte på kafé tillsammans med väninnorna.