Yogisk matlagning med doft av vitlök och ingefära och tankar om ett samhälle präglat av sin normativitet

Idag hann jag inte äta någon lunch. Det är aldrig bra, hela dagsrytmen blir förstörd med grinig mamma och griniga barn som resultat. Det blir en mosad avocado med keso på stående fot efter att barnen serverats sina mellanmål.

Däremot så la jag ganska mycket krut på middagen, en yogisk gryta med massor av vitlök, ingefära, chilipeppar, gurkmeja m.m. Egentligen ska det vara mungbönor, men det hittade jag inte när jag handlade så det fick bli adzukibönor istället. Riktigt gott och dessutom ska kryddsammansättningen vara väldigt välgörande. Det tar lite tid att få allt på plats, men är absolut värt besväret!

Varje gång vegetarisk mat blir ifrågasatt för att vara tillräckligt näringsriktig och uppbygglig för växande barn slås jag av tanken hur fångade vi är i vår egen kultur. Som att bara för att vi har något som heter Livsmedelsverket som säger att det är bra att äta kött så är det sanningen. Hur länge kan Livsmedelsverket ha funnits? 50 år? Jag veeet, vi har varit jägare och blaha, blaha... Men det är ju också en del av vår kultur. I den yogiska kulturen har människor i tusentals år sett en vegetarisk kost som mer uppbygglig för hälsan. Och människor är vi ju allihopa. Tål att tänkas på.

Läs mer om yoga och yogisk kost på Efficasy Livsyoga, där du dessutom hittar receptet på grytan.