Det har skett ett mirakel

Efter att i ett års tid ha bönat, bett, svettats och krökt min rygg för att få på treåringen kläderna varje morgon har han äntligen bestämt sig för att han vill klä på sig själv. Och att han tycker att det är ganska roligt att kunna själv. Kan inte låta bli att fundera om det är jag som har hållt honom tillbaka med denna ständiga kamp? Eller så var tiden bara mogen helt enkelt.