Från feberyra till Metallica på 24 timmar

- Stackars, stackars mig. Visst tycker du synd om mig mamma?

Så lät det hela dagen igår, och visst tyckte jag synd om treåringen, han var verkligen olik sig där han låg på soffan i vardagsrummet och bara ville se samma DVD om och om igen. Han försökte lite tappert leka med bilar i sitt rum, men gav upp ganska snabbt. Totalt utslagen av feber alltså.

Men idag har vi high life hemma. Treåringen började morgonen med att skutta fram och tillbaka i köket och sjunga "snickerboa hopp fallera". Nu efter middagen står han i köket och headbangar till Metallicas cover av Misfits låten "Die die my darling" med maken och bebisen som publik. Bebisen tycker att det är ungefär det roligaste hon har varit med om i hela sitt liv. Så jag tror nog att han är tillräckligt frisk för att gå till dagis imorgon.

För min del blir det en välbehövlig paus från att vara den vandrande serviceinrättning man lätt förvandlas till när man är hemma ett par dagar i rad med båda barnen.

Vad man inte vill höra när man precis har lyckats få i tre personer lunch, lämnat allt i en röra i köket för att snabbt få på båda barnen kläderna och dessutom hunnit gå 500 m från hemmet:

- Mamma, jag måste bajsa! (Det blev långa benet före hem igen)

P.S. Recept på vår middag, "Pastasås med morot och cashewnötter" finns under "Pasta", den är en riktig hit! D.S.