fredag 13 mars 2009

Måste man vara jämställdhets-absolutist?


(Bild lånad härifrån)

Det började med att hippihäxan skrev ett skämtsamt inlägg om att hennes man rensade golvbrunnen. Jag svarade lika skämtsamt tillbaka, att jämställd eller ej, vissa sysslor är förbehållna männen.

En manlig läsare reagerade på att det är okej att skämta om jämställdhet så länge det är på männens bekostnad, men så fort det handlar om kvinnan så är det minsann allvar. Att kvinnoarbetet ska delas, men mannen ska fortfarande sköta bil, reparationer mm.

Är det så? Vill vi kvinnor gärna lasta över lite, men är inte beredda att dela traditionellt manliga ansvarsområden?

I vår familj sköter jag allt som har med bilen att göra av den enkla anledningen att det bara är jag som har körkort. Därför blir jag också ansvarig för storhandling. Maken gillar att stryka och pula med tvätten så det blir hans område. Barnen tar vi lika ansvar för, matlagningen går i perioder, båda tycker att det är roligt. Det känns ändå viktigt att barnen ser att vi delar på hushållsarbetet och inte förknippar det med antingen mamma eller pappa. Sen var det golvbrunnarna då. Båda tycker givetvis att det är äckligt, men jag tycker att det är ännu äckligare än vad Maken gör. Alltså får han rensa.

Vad jag vill komma till är att, måste man dra jämställdheten till sin spets för att det ska räknas som jämställt? Måste det inte finnas ett visst utrymme för att var och en gör vad den är bra på? Eller sabbar man hela jämställdhetskampen då? Och egentligen, hur ofta behöver man rensa golvbrunnarna? Inte lika ofta som man diskar, städar, tvättar och lagar mat i alla fall!