Nu tänkte jag berätta vad som händer när man spenderar TVÅ förmiddagar med att sova och gosa tillsammans med en febrig bebis på soffan i vardagsrummet, istället för att ägna sig åt det vanliga "plocket".
Och eftermiddagarna med att åka runt i bilen mellan vårdcentralen, dagis och Makens jobb. Och kvällarna med att sitta på föräldramöte, åka på student-uppvaktning eller spela Korp-fotboll i ösregn.
Alla som har minst två barn under sju år, vet säkert redan detta:
1. Hela tvättstugan håller på att svämma över av osorterad tvätt.
2. Hela hallen är full av ouppackade påsar och smutsiga träningskläder.
3. Golvet i hallen under de ouppackade påsarna är fullt av grus.
4. Diskstället är fullt av disk och ursköljda mjölkkartonger som borde förpassas till sina återvinningskärl.
5. Återvinningskärlen i sin tur håller på att svämma över för att ingen varit till återvinningsstationen med dem.
6. I regnet på baksidan hänger några ledsna, blöta kläder som hängdes på tork en solig dag för jättelänge sen.
7. Blommorna slokar i sina krukor.
8. Kryddorna på köksbrädet sjunger på sista versen.
9. Köksbordet är fullt av tidningar. Som ingen hunnit läsa.
10. Huvudet är fullt av saker som man måste komma ihåg att göra eller samtal man måste ringa.
När man får tid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
.png)
4 kommentarer:
Ha ha, känner igen det där, trots att jag bara har en liten pluttis. Men det som ändå är lite bra med det är att man inser själv att ju värden faktiskt inte gick under för att det råkade bli lite skitigt och stökigt i några dar. Troligtvis har ingen annan än du själv mått dåligt över detta (för annars får man ju hoppas att denna någon skulle hoppat in och hjälpt till). Slutsatsen är alltså att vi är oumbärliga som mammor, men som städmaskiner skulle faktiskt värden fortfarande fungera utan oss, även om den skulle vara bra mycket skitigare ;) //Pi
Pi: Fy fasen vilken bra slutsats du kom fram till där! :)
Och visst är det så att det mest är jag som lider av det; jag är ju den som är hemma mest och måste snubbla över allt i hallen och känna gruset knastra genom strumporna...
Kära nan! Jag som befinner mig i Düsseldorf och därmed varit hemifran i snart fyra dagar! Vagar jag tänka pa vad min man och tva grabbar hunnit med ( eller inte hunnit med)! Det ska bli intressant att undersoka imorgon kväll när jag kommer hem igen! :-)
Karin: Jag hoppas att de gått varsamt fram där hemma :)
Skicka en kommentar