Har du timer på potatisen?!

(Finaste M på sin bröllopsdag)

Min vän M är hemma hos oss på fredagen och vi ska fixa lite lunch. M, som väntar sitt första barn i september, är väldigt road över min strukturerade vardag. Hon tittar fascinerat på mig och utbrister:

- Har du timer på potatisen?!

- Det är väl klart, hur ska jag annars ha koll på när den är färdig? Jag gör ju 72 andra saker samtidigt, svarar jag förvånat.

- Jamen, det spelar väl ingen roll. Glömmer du den får du väl äta överkokt potatis? Det är väl inte så farligt?

- Och så skriver du handlingslistor.... Fortsätter hon sin analys.

- Ja, men du förstår att annars skulle jag inte ha en aning om vad jag skulle köpa, suckar jag. Kommer du ihåg allt i huvudet menar du?

- Nej, jag bestämmer i affären vad jag ska köpa, svarar hon nöjt. Jag kan ju inte veta vad jag är sugen på försen jag har sett det i hyllan.

- Du tror inte att det här kommer ändra sig lite när du får barn, frågar jag försiktigt, men jag ser på henne att det tror hon inte.

Och när jag tänker efter vet jag inte om jag tror det heller. Vi har känt varandra i 20 år och det har alltid varit ungefär så. Jag i god tid, hon i sista minuten. Jag med ett förberett föredrag, hon med ett spontanskrivet tal 5 minuter innan det ska hållas. Jag med kokbok, handlingslista och decilitermått i högsta hugg, hon tar vad hon hittar i skåpen och höftar. Alltid med suveränt resultat. Vi skulle säkert kunna bli galna på varandras olikheter, men istället har vi följts åt genom livet och alltid kompletterat varandra när det behövts. Efter 20 år är hon fortfarande en av mina bästa vänner.