Inte äta bä, bä!

Jag får ibland frågor hur vi pratar med våra barn om att de inte äter kött. Jag har försökt tänka efter, och kan inte komma på att jag tycker att det har varit svårt eller krångligt på något sätt. En orsak är säkert att vi har väldigt mycket människor omkring oss som är vegetarianer. Treåringen frågade till exempel min bror om han åt kött. -Nej, svarade brorsan. Treåringen var tyst en stund, sen frågade han: -VEM är det som äter kött? För honom är det faktiskt mer normalt att vara vegetarian än att äta kött.

Vi har heller inte gjort någon hemlighet av att kött faktiskt är gjort av levande djur. Sen har han ändå inte kunnat göra den kopplingen på riktigt försen nu det senaste halvåret tror jag. När han frågat har vi nog bara lugnt upprepat: -Vi vill inte äta kött, vi vill att djuren ska leva. Ofta har han nöjt sig med det svaret. Undrar han varför andra äter kött har vi bollat frågan vidare:

-Det får du fråga dem om! För det är ju faktiskt den köttätande delen av befolkningens uppgift att förklara det, eftersom jag inte kan hitta någon bra anledning.

Som ett vegetariskt barn på dagiset där min syster jobbar uttryckte saken: - Inte äta bä, bä! Barn hittar oftast ett sätt att relatera till saker och ting. Treåringen leker mycket lekar där han lagar mat och testar olika maträtter; även kött. Vissa dockor är vegetarianer och andra vill absolut inte äta något annat än köttkorv. Och hans trista mamma och pappa brukar han bjuda på broccoli och quornfärssås. Eller sin egen favorit; tofu.