Alla andra är viktiga och stressade

Var upp på jobbet en sväng i går. Det kändes lite sådär. Eftersom jag vet hur stressade alla är den här tiden på terminen så känner man sig mest i vägen. Här kommer jag och softar in med en bebis på armen liksom, när de har slutbetyg och nedskärningar att tänka på. Satt inte ens ner och drack en kopp kaffe utan hängde runt hos folk vid deras datorer, där de höll på med viktiga saker, och bytte några ord på stående fot. Diskuterade i alla fall lite tjänstefördelning inför nästa år, det kommer bli annorlunda. Har inte bestämt mig riktigt för vad jag tror och tycker ännu, men det blir nog bra! Förändring är sällan negativt och jag blir lätt lite uttråkad av att hålla på för länge med samma sak. Nu ska jag softa ner till Öppna förskolan, bäst att ta sig i kragen och sluta tänka att det är skönt att gå här hemma som en annan eremit. Om inte annat så för Bebisens skull!