lördag 18 april 2009

Glöm det där med att försöka vara lite tidseffektiv!

Det är bara att ge upp det där med att skynda sig. Man ska helt enkelt inte ha bråttom att försöka hinna med något när man är en småbarnsfamilj. Klockan är nu halv fem, och detta är vad vi lyckats åstadkomma idag. I detta finns ingen dötid, jag lovar!

9:20 Skräpig natt, så jag sover visst till 9:20. Man måste ju passa på när man har chansen (vi är hemma hos Makens föräldrar)

9:30 - 10:45 Äta frukost, duscha, klä på mig, kolla lite på datorn.

11:00 Gå till apoteket, en 20 minuterspromenad fram och tillbaka. Fyra personer bakom disken, men bara en som sköter kassorna. De andra väntar på recept-kunder som lyser med sin frånvaro. Lång kö och ingen annan verkar ha särskilt bråttom.

Kanske dags att slopa Apotekets monopol ändå?

11:45 Utfodra och klä på barnen.

12:00 Promenera till Makens syster och hennes sambo. En 20 minuters promenad i vanliga fall, en timmes promenad i sällskap av Treåringen. Han går bara åt rätt håll om vi leker racerbilar samtidigt. Och racerbilar kör i diket och måste tankas stup i kvarten.

13:00 Äta sojakorv med bröd till lunch och dricka en kopp kaffe. Titta på den superfina, nyrenoverade lägenheten som snart ska få sällskap av kladdiga små barnfingrar. You aint seen nothing yet darlings!

14:00 Sitta i lekparken och titta på Treåringen och farmor som leker. Sätter mig i sandlådan med ipoden och försöker bestämma vilken som är min favoritlåt på Jenny Wilsons skiva. Låtsas att sanden är varm och att jag ser havet långt borta. Det går inte så bra eftersom jag fryser om knäna i mina trasiga jeans.

15:00 Promenera hem igen. Går en omväg för att lämna ett gammalt modem och några sladdar hos syrrans exkilles föräldrar.

16:30 Och nu är klockan alltså halvfem och jag bloggar lite. Snart ska vi äta middag. Jag ser fram emot ett spännande recept med halloumi och plommon som svärmor tänkt testa. Lovar att försöka sno åt mig receptet om det blir gott. Och det blir det i stort sett alltid när svärmor lagar mat! Ikväll ska jag försöka se hela Robinson också så jag kan komma med lite seriösa, kloka och välgrundade analyser om ö-livet efteråt.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

2 kommentarer:

Anna sa...

Skönt att höra att man inte är ensam om att känna sig lite som om man skvalpar runt i tidsmässig kvicksand ibland som småbarnsfamilj.
Fnissade särskilt åt 3-åringen. Vi har en också. Han beter sig precis likadant när vi är ute på tur. Det som funkar ibland är att gasta "klara, färdiga, gå!" Då hittar han eventuellt rätt riktning och en högre växel.

Vegomamman sa...

Ha, ha, jag ska testa det nästa gång vi är ute :)