Förstår inte hur jag kunnat undgå den svininfluensa som medierna rapporterat om ett par dagar. Saken är den, att som mammaledig i förorten befinner du dig i en omvärldsbubbla. Saker händer, men allt är långt borta, både från kropp och tanke. Människor dör av en fruktansvärd epidemi i Mexico och hotbilden jämförs med Spanska sjukan. Jaha, jag måste i alla fall byta till sommardäck på bilen och försöka hinna handla också. Sen ska det planeras mat till Valborg. Fågelinfluensan? Sars? Galna kosjukan? Minns inte att någon av dessa störde mig nämnvärt heller. Det är inte det att jag saknar empati, utan jag försöker bara hålla huvudet lite kallt. Rädslan är, som bekant, människans värsta fiende. Och än så länge har svenska utrikesdepartementet inte gått ut med någon varning.
Några reflektioner ändå:
1. DN skriver en bra ledare idag: Ditt virus är mitt virus. Virus känner inga gränser och den fattiges sjukdom och brist på vatten är plötsligt den rikes angelägenhet. En anledning att fundera över solidaritetspolitiken i samtliga EU-länder.
2. Djurens rätt tar också upp det faktum att den storskaliga djurindustrin på alla sätt bidrar till att virus får en chans att mutera och spridas vidare. I en naturlig djurhållning hade detta sannolikt inte inträffat.
3. Även om det inte finns någon anledning till att oroa sig för att äta svinkött, kan man med anledning av nummer två se över sin köttkonsumtion. Dags att välja ekokött med andra ord. Ät lite mer sällan istället så jämnar kostnaden ut sig.
Läs även andra bloggares åsikter om Svininfluensan, Mexico, Rädsla, Djurhållning
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
.png)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar