Genusfrågan ur ett klassperspektiv

(Rött och blått - Tillräckligt unisex?)

DN skriver idag om barnkläder och genus. Det är inte riktigt fint bland moderna och medvetna småbarnsföräldrar att klä sina barn könsstereotypt. Det ska vara unisex, helst ekologiska kläder av fint märke och kvalitet. Jag lovar att har man det inte så fett ställt ekonomiskt har man inte råd att klä sina barn så. Nej, inte ens om man köper allt på Lindex, HM och Kappahl.

För kläder till barnen ärver man. Man får av grannar, syskon och andra. Det är inte självklart att man kan välja exakt vilka kläder barnen ska ha. Och även om man har råd att köpa en helt ny garderob till barnet, hur ansvarsfullt är det ur miljösynpunkt? Jag tycker att det skulle kännas jättekonstigt att slänga och aldrig använda de kläder vi fått ärva, bara för att de är rosa eller blommiga.

Vi har ett ansvar att lära våra barn jämställdhet, men vi har också ett ansvar att inte överkonsumera.

Lady Dhamer har en jättefin garderob med härliga unisex kläder till sin dotter. Men då har hon också bara ett barn och antagligen (?) en ekonomi i balans. Jag menar inte att frågan inte är viktig eller inte ska debatteras, jag diggar hennes blogg, jag vill bara påpeka att alla inte har samma valmöjligheter att uttrycka politiskt korrekta ståndpunkter genom sina barns klädsel.

Ja, jag gillar också unisex barnkläder och jag försöker ge mina barn, en pojke och en flicka, så lika uppfostran som möjligt. Jag vill inte se någon av dem fånge i en könsroll. Men jag aktar mig för att döma andra människor efter hur de klär sina barn.