Att våga berätta sanningen för sitt barn

Angående slaktandet i helgens Robinson kommer de ständigt aktuella tankarna kring köttätandets dubbelmoral upp:
Ullis säger "Folk vill äta men inte se" och Anna kommenterar "Har tänkt mycket på det du sagt tidigare om hur vi mörkar köttets ursprung". Jag tror de flesta barn som var stora nog att se helgens avsnitt av Robinson tyckte att det var jobbigt att se djuren avrättas. Barn är oftast både djurvänner och empatiska, det är senare som vi trubbas av och människans rätt att livnära sig på andra arter blir det logiska. Därför tycker de flesta föräldrar att det är bekvämast så länge barnen inte förstår, eller reflekterar över, sambandet mat (kött) - Djur.

Många ifrågasätter varför jag tvingar mina barn att bli vegetarianer, varför de inte får välja själva. Men det är ju just det jag gör, jag ger dem hela sanningen, och när de är tillräckligt stora får de välja själva. Fram tills dess tycker jag att det är rättvisare mot barnet att INTE servera kött.

Treåringen är stor nog att förstå sambandet nu, och han vill absolut inte äta kött. Han har en tydlig identitet som vegetarian och kan förklara för andra: Vi tycker inte om kött, vi vill inte äta döda djur. Hur många andra treåringar har den insikten?