Solhäng i favoritparken Hågelby. Maken på tatueringsmässa, mormor här på besök. Lunch på ekocafét Anna Geiertz. Mormor åker hem och jag och barnen sitter på baksidan. Två barn i knät med varsin bappelsinglass-pinne som smälter i solen. Det blir kladdigt.
Vad säger kossan? Muuuu! Vad säger hunden? Vov! Vov! Vad säger grisen? Ohörbart gutturalt läte. Är hon inte ett geni, så säg?
(Mormor och Fyraåringen vid grishagen)
Jag ber om ursäkt att jag tjatar till er som följt mig länge, men det är så himla mycket trevligare att titta på djuren tillsammans med barnen när man inte behöver ljuga om middagsmaten när man kommer hem. Grisarna på Hågelby är glädjespridare istället för middagsmat.
Inlägg
.png)
4 kommentarer:
mysigt!
På Anna Giertz hade jag min bröllopsfest för många herrans år sedan! (Inte gift med den mannen längre.)
Kanske är det dags att våga återvända dit nu när det är ekocafé. :)
Men måste man ljuga för barnen om vad de äter? Mina barn äter kött eftersom deras pappa gör det och de vet mycket väl vad det är de äter.
Ullis: Kul att du hade din bröllopsfest där!
johanna: Så länge man är ärlig mot barnen tycker jag inte att det är något problem, men alla är inte lika öppna som du och din man. Jag vet många föäldrar som föredrar att barnen inte vet att kött kommer från djur eftersom det blir en jobbig krock med "barnens värld" av sagofigurer och 4H-gårdar. Ärlighet varar ju längst!
Skicka en kommentar