onsdag 12 augusti 2009

Det är väl bara en insekt, eller?


Var går gränsen för värdigt liv? Frågan har alltid intresserat mig. När vi fick välja att skriva om precis vad vi ville, till vårt slutarbete i 3:an på gymnasiet, valde jag den frågeställningen. Småkryp och insekter brukar oftast undantas vegetarianers annars så fredliga inställning till djur. Vem bryr sig om en fluga liksom? Tidigare hade jag inga problem med att ha ihjäl en geting om det behövdes. Jag var dessutom livrädd för dem. Utan att jag har tänkt särskilt mycket på det har min insätllning förändrats. Jag tror det började med ett citat av Dalai Lama:

"Den som slår ihjäl en mygga på sin arm slår också på sig själv."

Tänkvärt. Numer är jag inte lika irriterad på insekter. Viftar lite med handen, eller hämtar en tidning för att hjälpa getingen ut. Jag har inte ens refelkterat över det särskilt mycket försen jag läste det här inlägget på At Norrbacka gård. Ja, bor man mitt i skogen tillsammans med en strikt vegan har man väl inte något annat val än att bli polare med krypen helt enkelt. Och när jag tänker efter är jag inte så rädd för getingar längre.

9 kommentarer:

Sundarii sa...

Ha, jag skrev precis samma sak för ett tag sedan under rubriken "Vegetarianismen kan bota fobi???" för jag är knappt rädd för spindlar längre. Det där är faktiskt rätt fascinerande. Blir man vuxen eller beror det på ens kost val?

Marie sa...

Jag brukar dra gränsen vid centralt nervsystem för att kunna tysta folk som tycker "men växterna lever ju också!!" men getingar kan ju känna sig hotade... Hm.

Jag tror mycket väl det kan bero på kosten. Mina skäl till vegetarianism har gått från i huvudsak klimat- och hälsoskäl till att även inkludera djuretiska anledningar.

Brita sa...

Jag & Oskar brukar båda tänka att vi vill respektera allt liv, så gott det går, utan att göra det omöjligt för oss. Kan man undvika att gå på myrstigen så gör man väl det... det gäller ju även träd, växter etc. Man plockar och ansar blad det gröna med vördnad. Jag tror inte att någon vegetarian/vegan vill gå in för att skövla och döda, däremot finns det ju situationer där man kan känna sig tvungen att ha ihjälp en geting tex.

Sundarii sa...

Min gubbe är dödsallergisk mot getingar - därför dödar han dem när de utför hot mot honom, det är ju då nödvärn. Men precis som Brita säger, man undviker ju att trampa på myrstigen om man ser den. Samma sak när gubben tex ser en skalbagge på gatan men inte jag och han då knuffar bort mig för skalbaggen inte ska bli ihjältrampad av mig. Så funkar vi till vardags.

emelie sa...

Jag drar gränsen vid vad som kan skada mig och därmed kan räknas som självförsvar, alltså getingar och mygg men inte för sakens skull. Jag motar hellre ut en insekt än dödar den.

Sundarii: Jag har nästan helt blivit av med min rädsla för både spindlar och larver sen jag blev vego - jag insåg automatiskt att de också är levande, fascinerande och viktiga djur. :)

Vegomamman sa...

Det är fint att så många ändå tänker till, både kring myror och livsfarliga getingar.
Och spännande att ni känner att den vegetariska kosten ökat förståelsen även för små kryp. Jag har ju arit vegetarian i över 20 år, men det är först de senaste 5 åren som jag blivit lite mindre rädd för getingar, såå jag vet inte om det har med mognad att göra...

Mijima sa...

Jag tycker också att "nödvärn" (det känns ju löjligt att behöva skydda sig mot en insekt, men ibland så...) är okay.

Jag hade tänkt skriva att kallblodigt dödande, de som tex. HATAR myror eller bara slår ihjäl flugor för att de tycker det är kul, är totalt fel.
Sedan insåg jag att min hatkampanj mot de svarta bladlössen på mina bondbönor antagligen ses som aningen kallblodigt och hatiskt.

Vegomamman sa...

Mijima: Bladlöss på bondbönor måste väl ockås liknas vid någon typ av nödvärn, eller? Olaga intrång? Tycker inte du verkar särskilt kallblodig faktiskt :)

Anna sa...

det är en intressant fråga. helt ärligt tycker jag inte om insekter, de är irriterande och framförallt verkar de älska mig och dras till mig. men jag brukar ändå bara vifta bort dem. jainismen säger "respekt för allt liv" vilket är ganska intressant. jag är inte så mycket för religion men har tänkt läsa in mig på det fast har inte kommit dit än bara. du kanske skulle skulle ta en titt på det om detta intresserar dig :)