Alla platser är platser för skönhet. Om man går in för det riktigt mycket. Även en regnvåt trottoar, vid en grå bilväg, utanför ett villaområde i Linköping. Först ser jag ingenting. Kameran bränner i fickan, men allt jag ser är mörkret och de kladdiga, ledsna höstlöven och allt jag känner är den förlamande tröttheten. Efter en halvtimmes promenad har trycket över bröstet lättat, och visst finns den där idag också. Skönheten. Jag behöver den för att må bra och orka.
Inlägg
.png)
3 kommentarer:
Kameran hjälper verkligen att få syn på saker. Att skönheten ofta sitter i betraktarens öga. Att se det vackra omkring sig, männsikor, nayur och ting ger mening åt vanliga dagar. Du vet, alla de dagarna som kom och gick.
Kram
Ja, kameran hjälper en att se detaljer dagar när allt bara känns som en enda grå massa!
fina bilder! naturen bjuder ofta på mycket skönhet. jag tycker oftast att man ser det direkt, men ibland får man leta lite. och ser något som man aldrig skulle sett om man inte haft tålamod till det. :)
Skicka en kommentar