söndag 11 oktober 2009

Mindfulness som ett hemligt vapen mot ångest och oro

"Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet." (Stig Johansson)



(Bild lånad från mor och far)

Orden träffar mig i magen när de möter mig på en tidningssida, i en kolumn någonstans. Inser att jag ofta är någonstans i framtiden, oroandes. Det har gått så långt att jag ibland känner ångest över att gå och lägga mig eftersom jag vet att tankarna då kommer att snurra iväg och börja bearbeta saker som jag faktiskt inte kan göra något åt mitt i natten.

Men den här helgen bestämmer jag mig för att inte låta framtiden styra nuet, jag ska vara närvarande. När jag vaknar tidigt på söndags-morgonen bestämmer jag mig för att jag ska somna om till varje pris. Inga tankar ska få stressa igång kroppens system. Jag blundar och fokuserar på nuet, den stilla morgonen, det varma täcket och den mjuka kudden. Vaknar två timmar senare. Utvilad.

Hur gör du för att varva ner ner vardagen snurrar allt snabbare? Alla tips mottages tacksamt!

6 kommentarer:

Hannah sa...

Ibland går jag på yoga. Djupavslappningen i slutet är underbar! Annars brukar jag spela piano eller gitarr och sjunga, vilket är något jag helst gör varje dag, men när man pluggar och jobbar så mycket som jag gör får det bli vid särskilda tillfällen. Då är det verkligen avslappnande att få spela lite!

CrimsonAnna sa...

I veckan var jag ganska stressad-valde att sätta mig och lyssna på ett helt album i soffan med en mugg te. Det kändes jätteskönt-annars brukar jag göra som du, använda mindfulness. Fokusera på något som är vackert-färgerna på himlen-ett vackert löv eller något sådant.

Läshäxan sa...

För lite mer än ett år sedan, som du vet, var jag med om den största livskrisen i mitt liv hittills. I ett försök att slippa ta i tu med den tunga sorgen, så började jag lägga alltmer fokus på jobbet. Som ett brev på posten ledde det till utbrändhet och utmattningssymtom, och jag blev sjukskriven. Detta blev en varningsklocka för mig, och jag har efter detta blivit så mycket bättre på att ta vara på nuet. Jag kan känna ett stort behov av att sakta ner tempot emellanåt, och känna att mitt liv inte består av mitt arbete och att resten av livet kretsar runt det. Jag har hittat små metoder att göra det: fysiskt arbete på kolonilotten och att odla, att sticka, promenera och träna yoga. Jag försöker även hitta små små guldkorn i vardagen. Som att stanna förbi hos er vänner efter jobbet och säga hej. Som att varje morgon lyxa till morgonkaffet med varm skummad mjölk och sakta njuta av det, eller att på helgen gå och lägga mig igen efter en lite lyxigare frukost. (en lyx som man kan unna sig om man inte har barn)

Jag har också trappat ner lite på min ambition att göra allt perfekt på jobbet. Och jag prioriterar bort saker när tempot blir för högt.

Mijima sa...

Jag rannsakar mig själv; "Vad är det som stressar mig? Har jag själv valt det? Varför har jag gjort det? Är det värt det? Kan jag göra på något annat sätt? Varför blir jag stressad?"

På så sätt har jag fått bättre koll på vad som gör mig stressad och kan undvika det eller åtmonstone hantera det bättre än innan.

Att tex. inte ha full kontroll kan göra mig sjukt uppjagad (på ett negativt sätt) men då måste jag påminna mig själv om att jag inte har valt det själv, och därför inte kan hjälpa om något går lite galet.

Break a leg.

loba sa...

Många bra tips bland kommentarerna.
Just det där med att rannsaka sig själv är ett bra sätt att "tvinga" fram en fartsänkning i en stressig situation - "Varför har jag så bråttom just nu?", "Hur har det blivit så stressigt?".
Jag gick in i väggen ordentligt för några år sedan och tillbringade ett halvår med att stirra in i väggen. Fick börja om med allt. Numera vet jag att jag måste ha "koll" på situationen och var min gräns går.
När jag vet med mig att en situation kommer att bli stressig ställer jag fram klockan fem minuter. Jag är noga med att inte boka in för mycket, snålar med att ge bort tiden till sådant som inkräktar på må-bra-tiden. Kommer stressen krypande går jag undan någon minut för att få en överblick utifrån och för att påminna mig om att det inte blir bättre av att jag hetsar. Snarare tvärtom.

Att meditera lär mig att vara i stunden. Naturen ger mig mycket kraft, oavsett om jag går, springer eller sitter still på en sten. Jag stickar, målar, fikar länge. Småsmå stunder, en minut eller fem, i total fokus på något som är utanför det där vardagshetsiga, kan ge energi nog att orka resten av dagen. Be it en lyxig latte, ett fallande löv eller ett barns skratt.

Hoppas söndagen varit vilsam och att veckan blir någorlunda lugn.

Vegomamman sa...

Tack sötaste och finaste ni för att ni delade med er, jag ska försöka göra en sammanställning av era svar på bloggen sen. När jag har lite mer energi. kram på er!