Bloggupproret Rädda mammorna

Jag hakar också på Röda Korsets insamling till mammor i krig och katastrof-drabbade områden.
Intäkten från Rädda Mammorna-kampanjen hjälper mammor och andra offer som drabbats av krig. Kampanjen finansierar dels internationella insatser i DR Kongo, södra Sudan, Jemen, Liberia och Västbanken och dels verksamhet i Sverige såsom familjeåterförening för familjemedlemmar som splittrats på grund av krig och konflikt, efterforskning av saknade anhöriga, stöd till asylsökande och Röda Korsets behandlingscenter för torterade flyktingar.

Om ni vill hjälpa mig att samla in pengar till mammorna genom att skänka en tjuga eller två, klickar ni på Röda korset-ikonen längst upp i sidomenyn. Där står precis hur man ska göra.

Läs mer om insamlingen och bloggupproret här.

Liten bondomelette (från 10 månader)

1 ekologiskt ägg

1 msk mjölk

1 kokt fint tärnad potatis

1/2 tsk torkad dill

1 msk smör

Smält smöret i en kastrull. Häll i alla ingredienser och rör om tills ägget fått en lagom konsistens. Det ska inte bli någon stekyta. Servera med färsk paprika skuren i fina bitar.

Husmorsknep mot öronvärk

Liten och ynklig har han varit idag. Utom när febern tillfälligt gått ner, då har han snabbt deklarerat han är frisk och vill gå hem till en kompis. Ingen öroninflammation i alla fall! Jag tänkte omfamna husmorsbloggandet och dela med mig av ett tips som jag fick av Åsa mot onda öron:

Hacka gul lök och värm upp hacket i micron några sekunder så att det blir uppvärmt. Inte för varmt dock, för barnet ska ha det på örat sedan! Lägg hacket på en bit gammalt lakan eller liknande och vik ihop till en litet paket. Lägg paket på det onda örat och sätt över t ex ett pannband eller en mössa, så att paketet hålls på plats. Låt det sedan sitta! Detta brukar hjälpa omedelbart! Jag brukar byta hack efter ett par timmar, så att nya ångor kommer in...

Jag ska absolut prova om han får ont igen. Jag måste bara få Treåringen att gå med på att det är ett bra förslag också...

(Korintkakor på fat kan också hjälpa mot onda öron. Åtminstone får man något annat att tänka på. Nej, inget trevligt recept medföljer bilden, det är Icas I love eco-variant. Goda!)

Å ute är det typ vackert

Svärmor och jag går en promenad och påminner oss om att det är en ganska grym tid på året just nu. Den mest omskrivna och omsjungna av alla månader, när sommaren står för dörren och är sådär plågsamt sprickfärdig av ljus och grönska. Det är så vackert, men också grymt eftersom sommaren nästan kräver av oss att vi ska vara glada och lyckliga, hur vi än känner oss egentligen. När den blomstertid nu kommer klingar ut och kyrkan töms ska alla sorger vara som bortblåsta.

Dagens vegetariska barnmat: Med burken som förebild

Bebisen har fått prova en eller annan burk nu. Det är ju rätt behändigt att ha med sig till Öppna förskolan eller fiket. Det som slog mig var hur snabbt hon åt burkarna jämfört med hur hon äter i vanliga fall. Det säger bara swisch så är all mat borta. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, men jag tänkte att jag kan ju testa att försöka efterlikna burkmatens konsistens. Typ överkokt pasta och smaklös sås. Närå, men lite såsigare försökte jag göra maten, fast med ordentliga bitar i. Och visst åt hon den lika snabbt som burkarna. Sen vet jag fortfarande inte om det är bra eller dåligt att hon äter snabbare, om det betyder att hon tycker att det är godare eller bara enklare!

Så här gjorde jag:

Kokade små pastasnäckor för sig och broccoli tillsammans med fint skuren morot. Färdigkokta sojabönor från frysen la jag i på slutet. När det var färdigkokt mixade jag det grovt tillsammans med lite turkisk yoghurt, senap och 1 msk riven ost. Smaksatte med en nypa torkad dragon. Resultatet blev att brocclolin blev till sås ihop med yoghurten medan pastan, moroten och sojabönorna fortfarande var lite bitiga. Helt okej!

Snabb lägesrapport

Treåringen har haft nästan 40 graders feber i natt och ont i örat på det. Bebisen känns trött och klängig, somnade om för en timme sedan efter att ha varit vaken i bara 2 timmar. Kanske hon håller på att bli sjuk också? Dagens planer är alltså vårdcentralen 10:30, sen apoteket. Att försöka hålla mina två rosenknoppar på gott humör och försöka dricka så många koppar kaffe som möjligt när tillfälle ges.

Maskrosbarn

Varför måste vi vuxna alltid tvinga på barnen våra föreställningar om vad som är vackert? Vilken del av naturens skönhet som är värd att beundra?

Treåringen:

- Vad gör du mamma?

- Jag rensar bort maskrosor från gräsmattan.

- Men! Så får du inte göra, då blir det ju inga kvar till mig att plocka!

Svaret är egentligen enkelt; grannarna skulle bli galna om vi sket i att rensa bort våra maskrosor. Men när hans faster fyllde år i helgen ville han inte längre plocka maskrosor till hennes bukett. Och jag kunde inte låta bli att känna mig lite ledsen inombords.

Tänk om jag är en kvinnofälla?

Ja, inte bokstavligen alltså, men tänk om min blogg är en husmorsblogg utan att jag vet om det själv? Tidningen Amelia har en diskussion kring den nya trenden husmorsbloggarna i senaste numret (12/09). Unga kvinnor som anammar ett 50-talsideal och hetsar varandra till att vara så husliga och pyssliga det bara går. Det ska saftas och syltas, scrapbookas och vikas avancerade servetter till lantligt dukade bord. Och visst har jag sett bloggarna, jag tycker till och med att det är riktigt trevligt ögongodis, även om jag inte är så pysslig av mig själv.

Men sen slog det mig att andra kanske uppfattar mig på det viset. Jag skriver mest om barn och matlagning, och det är väl husmoderligt så det förslår? Fast å andra sidan kan jag lova att det mesta som är bakat i den här bloggen är bakat av någon annan. Som rabarberpajen här ovanför till exempel, den är Svärmors verk.

Men jag har faktiskt lite rabarber i trädgården som jag tänkt ta rätt på. Det måste man väl få göra, utan att bli kallad kvinnofälla?

Läs även andra bloggares åsikter om Husmorsbloggar, Rabarberpaj, Kvinnofällor

Paella

Vi har ju varit bortresta hela Kristi himmelsfärdshelgen, och lyckats bli bjudna på god mat flera gånger om. Helgens höjdpunkt var nog ändå den här paellan som Svärmor lagade. Den kommer från Det vegetariska köket av Lotta Brinck och Nisse Peterson, en av mina favoritkokböcker för övrigt.

6 portioner

4 dl rundkornigt ris

1 gul lök

1 vitlöksklyfta

1 burk (400g) hela tomater

2 paprikor

3 msk olivolja

1 kuvert saffran

7-8 dl vatten

1-2 buljongtärningar

250 g gröna bönor

1 burk (400g) kronärtskockshjärtan

5 dk kokta bondbönor/vita bönor

Citron

Värm upp ugnen till 250 grader, men bara undervärme. Skala och skiva lök och vitlök. Häll av spadet från tomaterna och spar det. Skölj, kärna ur och strimla paprikan. Häll 2 msk olja i en stekpanna. Fräs vitlök, lök och paprika lätt. Pensla långpannan med 1 msk olja och häll på det riktigt varam fräset och blanda ned riset. Sätt in i ugnen. Koka upp hett vatten, tomatspad, buljongtärning, saffran och håll varmt. Häll på buljong då och då när riset börjar bli torrt. Efter 20-30 minuter är riset mjukt. Lägg på och peta ned i riset gröna bönor, kronärtskockshjärtan, hela tomater och kokta bönor. Häll på ytterligere buljong och låt bli riktigt varmt. Lägg på citronklyftor och servera med bröd.

Trångbott i den urbana gröna revolutionen

Hur ser framtidens gröna stad ut? Trång, om man får tro de arkitekter som ritat upp planerna för ett hållbart Paris. Städerna ska inte länge få sprida sig som en amöba och äta upp landsbygden, istället ska stadens luckor fyllas med ny bebyggelse som kantas av gröna bälten som ska suga upp utsläpp och hålla nere medeltemperaturen. Tidigare tankar om ljus och rymd får ge vika för effektivisering av ytor. Ett hus på på 30 m byggs på till 60 m. Genom att förtäta staden vill man också bryta utsatta områdens segregering, avskaffa förorterna helt enkelt!

En banbrytande och säkert nödvändigt koncept, men inte blir jag särsilt sugen på att bo i en sådan stad. Jag tror att människan behöver ett visst mått av ljus och rymd omkring sig för att må bra. Om detta är framtidens stad gör jag som syrran och flyttar ut till ett torp i skogen!

Läs mer på DN.se

Mvh ledsen och besviken köttätare

Idag satt jag och läste igenom lite gamla inlägg i bloggen och hittade en kommentar till inlägget "Blir barn frivilligt köttätare", daterad 20 april:

"Det här känns väldigt konstigt och det mest naturliga som finns är väl ändå att äta kött ?! inte en enda person med nått i huvudet skulle väl strunta i och ge sitt barn kött, kött är FAKTIST protienrikt och hjälper barnet och växa. att vara vegitarian är bara en fix ide som "djurvänner" har kommit på, jag tror själv att djuren skiter fullständigt i om du äter dom, mest humana är väl ändå att äta djuren om man åndå måste döda dom... för om man inte skulle ha ihjäl djuren skulle det bli överbefolkat med vissa arter och till slut får dom ont om mat, som i sin tur göra att du måste svälta och det kan leda till sjukdomar vilket göra att djuren dör av mer plågsamt än om man skjuter ihjäl dom! desutom finns det inte tilräckligt med vegarianisk mat för att alla ska kunna överleva utan kött! mvh ledsen o besviken köttätare"

Det är så skönt att få intelligenta och genomtänkta kommentarer på bloggen. Att vara "vegitarian" är alltså en fix idé som djurvänner kommit på och "inte en enda person med nåt i huvudet skulle väl strunta i att ge sitt barn kött." Men det mest spännande är teorin att om man inte har ihjäl djuren skulle det bli överbefolkat och de skulle dö en plågsam död av sjukdomar. Tror inte den besvikne köttätaren tänkt på att majoriteten av allt kött kommer från djur som fötts upp av människor i syftet att bli just kött.

Så du ledsna och besvikna köttätare, jag vet inte vad jag ska säga för att göra dig glad igen, men du behöver i alla fall inte bekymra dig för mig och min familj. Jag lovar att våra barn får i sig protein så att de klarar sig. Sojabönor är FAKTISKTockså proteinrikt.

Finaste Syster-yster!

Vissa saker kan bara min syster förstå. Vi har samma uppväxt och samma referensramar. Vissa saker berättar jag bara för henne, eftersom det skulle låta helt knäppt i någon annans öron. Ofta handlar det om att förstå sig själv i förhållande till sin bakgrund. När andra säkert skulle ha tappat tråden efter 5 minuter kan hon efter en timme sammanfatta och säga precis vad det är jag försöker komma fram till. Nu ska hon flytta. Till Umeå. Det är många, många timmars tågresa ifrån mig. Men jag förstår och stöttar hennes beslut. Hon och pojkvännen har tröttnat på Stockholm, på trängseln och den ibland lite stränga stämning som råder här. De flyttar ut till ett torp i skogen för att ägna sig åt sitt skapande. Musik, konst och skrivande. Det är modigt att utmana vårt "working 9-5 samhälle" på det viset tycker jag!

Jag kommer att följa dem genom nystartade bloggen At Norrbacka gård. Där de skriver om sitt skapande och sin strävan mot ett så hållbart liv som möjligt. Det kan ni också göra om ni vill.

Tystnad är aldrig bra

När det är alldeles tyst hemma vet man med all säkerhet att det är något skumt på gång.

Därför ska du välja vegetarisk GI framför vanlig

(Det finns trots allt saker som vi är överrens om, jag och Marit)

Det finns inte så många saker som jag håller med Marit Paulsen om. Hennes åsikter om ekomaten ger jag inte mycket för, men jag kan förstå att hon reagerat starkt på alla trend-dieter som rekommenderar att man ska äta väldigt mycket protein från animaliska källor! För hur hållbart är det om alla skulle fylla tallriken med kött och fisk och minimalt med spannmål, grönsaker och andra kolhydratrika livsmedel? Det skulle sluta med katastrof för jorden.

Vad gör man då om man vill tappa några kilo extra till sommaren utan att äta horribelt mycket kött? Lösningen heter vegetarisk GI. Istället för att äta mängder av köttprodukter så ökar du ditt intag av ägg, proteinrika ostar, quinoa och bönor och baljväxter. Komplettera med långsamma kolhydrater från rotsaker och sommarfräscha grönsaker! Jag har provat med mycket bra resultat. I Aftonbladet finns ett GI-program skapat av Fredrik Paulun som innehåller massor av vegetariska livsmedel! Det går utmärkt att hämta inspiration hur hans GI-skafferi och bara skippa råden om kött och fisk.

Man ska inte tro allt man hör - Om barn och bönor

Då och då får jag mail från läsare av bloggen. Det är alltid lika kul när någon skriver och berättar något om sig själv, tackar för inspiration eller anförtror mig med frågor kring kosten. Ibland blir jag dock frustrerad. Inte över dem som skriver mailen, utan över de fördomar kring barn och vegetarisk kost som fortfarande finns.

För ett tag sedan fick jag ett mail från en tjej som fått höra från sitt BVC att det inte var bra att ge bönor och linser till små barn eftersom det inte var bra för deras magar, och undrade vilka proteinkällor vi använde oss av istället. Men våra barn är ju uppfödda på bönor och linser! Det är en utmärkt proteinkälla, även för små barn. Våra barn har aldrig haft särskilt mycket problem med magen.

Det är synd att man inte är bättre påläst på BVC, och inte stöttar förälderns önskan om att ge sina barn mer vegetarisk mat. Så om det är någon av er andra som får höra liknande dumheter i olika sammanhang, var inte rädda för att ifrågasätta!

Picknick i Rosenkälla

Ibland hinner jag glömma mellan varven hur otroligt avslappnad jag blir av att vara ute i naturen en stund. Lite berg, sjö och träd. Solen i ansiktet en stund. Jag behöver bara en halvtimme så har jag laddat om. Och jag gillar verkligen Östergötlands natur, det finns så många fina platser att besöka! Förövrigt så vickar mobilkameran för min vanliga digitalkamera nu under helgen, så bildkvaliteten blir inte riktigt som den brukar tyvärr!

Treåringen med min svåger.

Makens syster och mamma.

Mr. Chocolate muffin.

Upptäcksfärd och spring efter ett par timmar i tråkigt köpcentrum.

Bebisen leker med kottar som på den gamla goda tiden.