Bojkott av produkter från Israel

På grund av Israels agerande i den pågående konflikten med Palestina bojkottar jag nu produkter från Hälsans kök då de tillverkas i Israel.

Mina favoriter i köket just nu

Four O´clock Biologique Thé Blanc chai - Min mamma brukar alltid fylla mitt skafferi med goda teer när hon är på besök och just det här teet är helt beroendeframkallande; både gräddigt och fruktigt på samma gång. Så gott att du inte ens blir sugen på en kaka. Finns i välsorterade Ica-butiker. Ett annat favorit te är Ica ecos Havtorn och björnbärste.

Ta en andlig paus i tillvaron med en kopp te och passa på att läsa mammas blogg om yoga, meditation, konst och litteratur. Även tips på hur du genom yogisk kost renar din kropp efter julhelgen.

Ryvita dark eye knäckebröd - Perfekt krispig tuggvänlig konsistens, järnberikat, nyttigt och gott. Ett mellanmål med det här knäckebrödet, lite jordnötssmör och en apelsin ger treåringen både järn, C-vitamin, långsamma kolhydrater och protein. Håller blodsockret på plats fram till middagen. Treåringen älskar det!

Exotic snacks blandade nötter - Jag köper ett kilo och använder i matlagning och äter till kvällsteet om jag behöver något att tugga på. Fullt med nyttig omega 3, proteiner och mineraler.

Peccorino - Återigen mamma som introducerat. En smakrik hårdost gjord på fårmjölk som är lika god på pizzan, att strö över lite kokta grönsaker eller att äta till ett glas vin. Använd gärna istället för parmesan.

Apelsiner - Så söta, så goda. Ska prova lite mer i matlagning nästa vecka tror jag.

Undermålig service på indisk restaurang och har du en tatuering på din hals?

Vi gjorde vårt första restaurangbesök som tvåbarnsfamilj idag, och indiskt brukar ju alltid funka när man är vego. Det blev både en hissa och dissa. Jag vill absolut hissa våra barn som skötte sig helt exemplariskt. Treåringen åt sig dessutom mätt på ris, nanbröd och färska tomater och drack mangolassi till det. Däremot måste jag dissa den undermåliga, snudd på barnfientliga servicen på restaurang "Tre indier" på Åsögatan på Söder i Stockholm. Först trycker de in oss i ett hörn och slänger fram två menyer, sen tar det över 20 minuter innan vi ens fick beställa och vi fick själva be om att få in drickan vi beställt, efter att maten kommit in! Detta trots att det var mindre än fem sällskap i lokalen utöver oss och massor av personal som stod och hängde. Kunde ha slutat i katastrof med lågt blodsocker hos samtliga inblandade, men det var mest jag som surade, övriga höll exemplariskt god min.

Stannar till på Coop nära på väg mot bilen, och även där verkar personalen vara av den surare sorten, men det tänker treåringen ändra på:

-Hej! ropar treåringen jätteglatt.

-Hej, svarar kassörskan jättesurt.

- Har du en tatuering på din hals? fortsätter treåringen.

-Jaa, säger kassörskan förvånat och ler lite.

- Vilken fin, jag vill köpa lite sura godisar nu, säger treåringen i samma andetag och nu verkar inte kassörskan ett dugg sur längre.

Tidigare, när vi bara hade ett barn, var vi ute och åt ganska ofta och jag kan inte minnas att vi någon gång blivit så nonchalerade. Men det är jättekul att se att barnen klarar det så bra för då kan man kanske gå ut lite oftare. Till en annan indisk restaurang.

Vardag hos Vegofamiljen

6:00 Treåringen vaknar och han och maken går ner och tittar på barnprogram.

7:00 Jag går upp och duschar. Bebisen har sovit oroligt så det jag har vaknat säkert 25 gånger under natten.

7:30 Maken går till jobbet, jag och treåringen läser böcker och myser i soffan.

8:00 Jag och treåringen äter frukost, bebisen sover en stund till så jag hinner dricka två koppar kaffe. Det bådar gott inför fortsättningen av dagen.

8:30 Bebisen vaknar och får gröt, bajsar och blir bytt på.

9:00 Vi leker en stund i treåringens rum, med bilar självklart, hans stora passion här i livet. Jag får fråga någon genusforskare vad vi gjorde för fel där, för varken jag eller maken är ett dugg intresserade av bilar.

9:30 Gör iordning oss för att gå ut, treåringen vill klä på sig för han ska göra en snögubbe med morotsnäsa.

10:00 Åker pulka och bygger snögubbe, bebisen sover. Stämningen är god.

10:30 Bebisen vaknar, blir lite osams, jag vill att vi ska gå en promenad och så att bebisen somnar om i vagnen och treåringen vill att jag ska gunga honom i en bebisgunga.

11:00 Treåringen konverserar olika grannar uppe vid garagen och tittar när de kör in sina bilar. Jag försöker få bebisen att somna.

11:30 Bebisen somnar, treåringen vill äta snö med avgaser i, jag vill gå hem och laga lunch. Stämningen lite halvtaskig. Vi går hem. Bebisen vaknar.

12:00 Lunch; sojakorvstroganof och ris till treåringen, majs, potatis och morot till bebisen och kikärtsgryta från igår till mig.

12:30 Plockar i ordning i köket, och kör igång en tvättmaskin, bebisen leker på köksgolvet och treåringen med bilarna i sitt rum. Blodsockret är stabiliserat och stämningen god igen.

13.00 Bebisen fortfarande grinig, och jag försöker gå upp och lägga henne, treåringen följer med och ligger och sparkar i väggen. Vi blir osams. Jag lovar att leka med bilar när jag är klar och vi blir sams igen. Bebisen somnar. Vaknar efter en halvtimme.

14:00 Maken kommer hem från jobbet. Vi fikar, mera kaffe! Bebisen äter banan.

15:00 Jag tar en tupplur och gör nytt försök att få bebis att sova. Maken och sonen slappar i soffan.

16:30 Vi gör iordning oss för att åka på middag hemma hos vännerna S, P och lilla E.

Ständigt denna misstro i förmyndar-Sverige

Var på BVC i dag med bebisen. Hennes viktkurva har under amningsperioden pendlat lite upp och ner, och detta har jag fått veta är ett stort problem, fast hon hela tiden legat en bra bit över den s.k. "normalkurvan" och är pigg, glad och frisk i övrigt. Därför känner jag mig ständigt lite ifrågasatt över min förmåga att utfodra mina barn när jag kliver in på BVC. Och idag kom den, frågan jag bara väntat på:
- Visst äter era barn vegetariskt också?
- Ja, men det är lugnt vi är VÄLDIGT pålästa...
- Ja, det tvivlar jag inte på... (Ögonen säger "det tvivlar jag på")
Eftersom jag uppenbarligen ligger på samma mognadsnivå som en treåring idag (se förra inlägget) har jag lust att skrika "Men läs min blogg då, om du inte tror mig kärringjävel!"...
Men det gör jag såklart inte utan ler snällt och undrar om det var något mer, för nu måste jag faktiskt gå ut och amma...

Paprikarätt på barn-och vuxenvis och ett mindre pedagogiskt utbrott

Efter att ha brottat på tre och ett halvtåringen kläderna varje dag i ungefär ett halvårstid så tog det plötsligt stopp. Jag kände att jag blev helt rasande på hans envisa vägrande av att göra de mest praktiska och nödvändiga ting. Ville helt bara slänga mig på golvet och sparka med benen själv. Istället blev jag jättearg. Kan fortfarande inte bestämma mig för om det var bra eller dåligt, men jag kunde se i hans ögon att han funderade på vad det var för fel på hans mamma just den här morgonen. Börjar så smått undra hur länge just den här trotsperioden (utvecklingsperioden) ska hålla i sig egentligen och har glömt hur det är att ha ett barn som inte är i trotsåldern.

Egentligen tycker jag att barnen ska äta samma mat som de vuxna i så stor utsträckning som möjligt, för att inte skapa speciella behov kring maten i onödan, men just den här rätten är inte så lätt att äta när man är liten. Därför gjorde jag iordning en tallrik enligt bilden ovan åt treåringen. Dessutom föredrar han kall mat framför varm, äter hellre fryst bröd än rostat.

Färsfyllda paprikor (4-6 personer)

2-3 röda paprikor

1/2 purjolök

2 dl gröna ärtor

400 g krossad tomat

150 g quornfärs

En skvätt matlagningsgrädde

1 tsk torkad timjan

1 krm Cayennepeppar

En bit peccorino ost

Salt, peppar

Sätt ugnen på grill på 175 grader och förgrilla paprikorna i en ugnssäker form medan du förbereder fyllningen. Fräs quornfärsen och purjolöken i lite rapsolja tillsammans med en skvätt soja. Häll över krossad tomat och tillsätt kryddorna. Häll i de frysta gröna ärtorna och blanda ut med en skvätt matlganingsgrädde. Smaka av med salt och peppar. Ta ut paprikorna ur ugnen lägg i fyllningen, toppa med den rivna peccorino osten. Gratinera sedan i ugnen på 200 grader tills osten smält och fått lite brun färg.

Näring: Protein från osten, ärtorna och quornfärsen. Långsamma kohydrater att stå sig på ett tag ger dinkel matvete.

Ur en vego-bebis skafferi

Efter den nästan tre veckor långa julledigheten hände något. Bebisen har börjat kommunicera på ett mer medvetet sätt. Hon smackar med läpparna och ser förväntansfullt på mig när jag frågar om hon vill äta och sträcker händerna upp i luften när hon tycker att hon suttit tillräckligt länge. Matstunderna avslutas alltid med att hon får slicka ren sin sked och sedan slänger hon tallriken i golvet (som förhoppningsvis är tom).

I sitt drygt fem månader långa liv har hon hunnit med följande gourmetmåltider:

• Ekologisk potatis och morotspuré


• Ekologisk potatis och palsternackspuré


• Ekologisk potatis och broccolipuré


• Sötpotatispuré


• Mosade ärtor med mosad potatis


• Litet rotmos med potatis, palsternacka och kålrot


• Kravodlad banan


• Avocado


• Majs-och potatispuré

På tur står lite mer proteinbaserade rätter och fler frukter:

• Puré med röda linser, potatis och morot, kanske med någon färsk örtkrydda.


• Lite keso blandat med någon grönsakspuré.


• Skrapat äpple. Vi kokar nog puré också eftersom man måste köpa ganska många ekologiska äpplen åt gången.

Vi lagar våra puréer med raps-och linolja (för omega 3) men jag brukar mosa i en tsk osaltat smör vid servering för smakens skull.

Kerstin Dellerts vego-attack i Stjärnorna på slottet

Nej, Kerstin Dellert är inte vegetarian (såvitt jag vet), men hon höll ett litet tal under middagen i slutet av lördagens avsnitt av Stjärnorna på slottet som inte verkade uppskattas så mycket av de andra deltagarna. Precis när de ska hugga in på huvudrätten, lammfilé, berättar hon hjärtskärande hur det går till när lammen luras till slaktbänken..
Se det på SVT:s hemsida och kolla in minen på övriga deltagare!

Vi är vegetarianer, inte hälsofreaks...

Läste hos min bloggande kollega CrimsonAnna, vego-tjej och hårdrocksbrutta, att en vanlig missuppfattning bland den köttätande delen av befolkningen verkar vara att vegetarisk mat automatiskt måste vara jättenyttig och hälsosam. Alltid. Jag kan bara svara för mig och min familj, men jag tror att vi tänker som de allra flesta småbarnsföräldrar, vare sig de är blandkostare eller vegetarianer. Maten ska oftast vara god, näringsrik och hälsosam. Men ibland så lagar vi också mat som bara är god... Dessutom tycker vi också att det är festligt att bjuda på en efterätt i bland, t.ex. en chokladtårta efter nyårssupén. Ibland äter vi chips på fredagar och det händer att vi köper lördagsgodis åt vår son. Bara för att vi är vegetarianer så betyder inte det att det enda sötsaksväg vi serverar är morotskaka eller spenatmuffins. Då tror jag att vår son kanske skulle känna sig lite mer konstig eller udda, vilket han faktiskt inte gör nu.

Blir barn frivilligt köttätare?

"Vilket barn hade frivilligt ätit djur om ingen vuxen lärt dom det?" Så börjar artikeln "Blir barn frivilligt köttätare?". Läs den i sin helhet på http://www.veggiemind.com/

GI-trix och recept på potatis och bönsallad

Maken och sonen har kommit hem från badhuset, glada och uppspelta.

-Jag badade i den lilla madrassen! säger sonen.

-Bassängen, rättar maken med ett leende.

Om 25 minuter är det dags att börja med middagen, men jag borde hinna skriva detta innan. Vi ska äta linsgryta, tänkte prova ett recept på Dhal från Vego Inspira. Det går faktiskt ganska bra med vårt "nya smala GI-liv" eller vad man nu ska kalla det. Ett halvt kilo ner i alla fall. Fast vi fuskar lite varje dag... Det som gör det hela betydligt enklare den här gången är att maken faktiskt är med på ett hörn. Han brukar annars ställa sig ganska kallsinnig till mina GI-trix, "vi äter ju så nyttigt än då", menar han. Men ingen av oss är 20 längre och han kunde faktiskt se fördelarna i att hålla igen lite efter jul. Så när jag satt och små åt sojapannkaksbitar från treåringens tallrik tittade han strängt på mig:

- Är pannkakor verkligen GI?

Vi har ätit quornfärschili (med ris för treåringen, utan för oss), omelette och sallad (makaroner till för treåringen), en jättegod lunch med tofu och avocadosallad hos vännerna M och B och den här potatissalladen med quornfiléer till. Treåringen åt ganska bra av den, men jag var tvungen att "muta" med ostbågar efteråt.

Potatissallad med bönor och oliver

8 kokta potatisar som fått kallna (gärna i kylskåp)

1 burk blandade bönor

1 röd paprika

1/2 röd lök

Några skivade svarta oliver

Dressing

En skvätt raps-och linolja

Lite fransk örtkrydda

1 tsk senap

1/2 pressad vitlöksklyfta

Örtsalt

Skiva potatisarna, paprikan och rödklöken. Blanda med bönorna och oliverna. Häll över dressingen och låt det stå ihop sig lite före servering.

En betraktelse över tiden

Det är bara att inse. Jag kommer aldrig hinna skriva ner alla de inlägg jag faktiskt har i huvudet på kvällen innan jag somnar. Eftersom tiden ofrånkomligen är reserverad för andra, mer praktiska göromål. Sitter med en hängig bebis i knät som tittar stort med feberblanka ögon och hastar ner dessa helt onödiga rader istället.
Detta är vad jag hann göra de 45 minuterna hon sov själv (vill helst bara sova i min famn):

• Borsta tänderna
• Sätta i mina linser
• Samla i hop alla kräkiga kläder och handdukar
• Sätta igång en tvättmaskin
• Plocka upp 20 leksaksbilar från vardagsrummet
• Återbörda alla soffkuddar till soffan
• Plocka undan frukosten och ställa in i diskmaksinen
• Leta reda på laddaren till min telefon
• Prata med mamma i telefonen
• Torka av och sopa i köket

Och just där hade jag tänkt sätta mig vid datorn en stund, men nu skriver jag det här istället för allt jag tänkt skriva och går snart tillbaka till soffan för att se Veronica Mars tillsammans med bebisen istället.

Röra med ost och mandel som piffar till det mesta

Grundreceptet till den hör röran är hämtat ur "Cranks Snabba Gröna" av Nadine Abensur.

Maken gjorde den till oss vuxna enligt receptet som fyllning i urgröpta squash halvor, men den går lika bra att använda på andra sätt. Treåringen åt sin utblandad med lite keso utan squash. Ikväll provar vi nog att gratinera quornfiléer i ugnen med samma röra och äter en sallad av kall, skivad potatis och bönor till det. Jag tror också att röran blir läskigt god tillsammans med spaghetti, men det får vänta tills julhelgens frosserier fallit i glömska. Spaghetti är tyvärr inte särskilt GI-smart.

Röra med ost och mandel

2 msk olivolja

2 finhackade schalottenlökar

1 pressad vitlöksklyfta

100 g ricotta

1/2 tsk buljongpulver

30 g oskalad och rostad mandlar fint strimlade

1 msk hackade örter

1 msk riven parmesan (vi använde peccorino istället)

2 msk vita brödsmulor eller ströbröd (Skippa om du äter GI)

Riven eller finhackad squash eller någon annan grönsak du gillar

Värm oljan i en kastrull och fräs schalottenlöken, vitlöken och grönsaken lätt i 6-7 minuter. Rör ner ricottan, parmesanen, buljongpulvret, mandeln, örterna och brödsmulorna. Salta och peppra.

Använd som fyllning i t.ex. squash, aubergine, paprika eller rör ihop med pasta.

Ljuvlig mintchokladtårta med after eight

Här kommer receptet på chokladtårtan som C bakade till oss på nyår. En given succé, jag lovar!

Minchokladkaka

En tunn och härligt seg kaka med rejäl minsmak. Kan gärna bakas dagen före servering och blir bara godare för var dag som går.

100g smör eller margarin

100 g mintchokladkakor t ex After Eight

2 ägg

2 dl strösocker

2,5 dl vetemjöl

2,5 msk kakao

1,5 tsk bakpulver

Glasyr 150 g mintchokladkakor, t ex After Eight

Smörj och bröa en form med löstagbar kant. Smält smöret i en kastrull på svag värme. Dra kastrullen från värmen och bryt ner mintchokladen. Låt smälta och rör till en jämn smet. Vispa ägg och socker pösigt och tillsätt sedan chokladblandningen. Rör om noga. Blanda mjöl, kakao och bakpulver och rör ned blandningen i smeten. Häll smeten i formen och grädda i 18 minuter i 175 grader. Ta ut kakan ur ugnen och täck toppen med mintchokladkakor. Grädda ytterligare 5 minuter för att kakorna ska smälta och bred sedan ut dem så att de täcker hela toppen. Låt stelna och ta sedan försiktigt bort formens kant. Förvara svalt.

En ekohjälte i det tysta - Min pappa

Eko har aldrig varit mer trendigt, mer rätt i tiden. Glossiga magasin har sina egna ekoavdelningar, svenska och utländska kändisar förespråkar eko, stora som små klädkedjor har sina egna ekokollektioner (kolla t.ex. in Granits fina kläder i ekologisk bomull) och varje livsmedelskedja med självaktning har en egen ekolinje. Vad som är äkta engeagemang och vad som är smart pr kan alltid diskuteras, (läs t.ex. debattartikeln om Icas ecosortiment på veggiemind) men det är bara att hoppas att det handlar om mer än trender och blir en självklar del i framtidens utbud.

Mitt i allt detta ser jag min pappa framför mig. Han är totalt ointresserad av trender, men även en klocka som står visar ju som bekant rätt två gånger om dygnet. Han är kungen av återvinning, sopsorterarnas okrönta mästare. Jag vet ingen som har det ekologiska tänkandet som en så naturlig del i allt han gör. Ingen kan vika ihop ett mjölkpaket så många gånger som han för att det ska ta minimalt med plats i återvinningens lastbilar. Han har hårdnackat vägrat diskmaskin tills det bevisligen finns så energisnåla maskiner att det går åt mindre energi än att diska för hand och har cyklat de 5 km till jobbet i alla väder så länge jag kan minnas. Vi har aldrig kunnat stå och duscha längre än nödvändigt eftersom vattnet hemma värms upp med vedeldad panna och det tar snabbt slut om man slösar. Jag älskade inte heller alltid att gå ut och tömma den kladdiga komposthinken mitt i vintern, men pappa var väldigt sträng med att allt som kunde komposteras skulle göra det också.

Eftersom han haft samma klädstil i 25 år behöver han bara köpa nya kläder när de gamla slits sönder. Det var lite jobbigt för honom ett tag på 90-talet när grunge-vågen drog in eftersom vi, hans döttrar, då länsade hans garderob på rutiga flanellskjortor, Helly Hansen tröjor och för stora anoraks. Men det betalade igen sig eftersom vi även lämnade alla våra nyinköpta flanellskjortor när modet svängde.

Så även om trenden skulle svänga tillbaka mot 80-talets slit och släng mentalitet så finns det åtminstone en som kommer att fortsätta att kämpa för ett hållbart samhälle i alla väder, min lilla pappa.

Nyårsafton

Nyårsafton i år blev en lugn historia. Tre småbarnsföräldrar och tre småbarn och en massa gott att äta. Fyverkerierna såg vi genom köksfönstret tillsammans med ettåringen "Lilla A" som inte kunde sova för allt oväsen utan var uppe och åt kex och vindruvor istället.

Meny

Förrätt: En klassiker på vegovis. Fullkornstoast med en röra av créme fraiche och tångkaviar toppad med citron, dill, finhackad röd lök och finhackade urgröpta tomater.

Till det drack vi upp bubblet som vi köpt eftersom chansen var ganska stor att vi skulle vara ganska trötta runt tolvslaget...

Huvudrätt: Rotmos gratinerat med honung och halloumi serverat tillsammans med dinkelbiffar (recept finns i tidigare inlägg). Sallad av ruccola med syrlig citrondressing.

Dessert: Ljuvlig mintchokladtårta med after eight som väninnan C bakat.

Jag har blivit lovad receptet...

Förrättsklassiker på vegovis (4 personer)

4 skivor rostade fullkornsbröd

2 dl gourmet créme fraiche

1 burk tångkaviar (svart)

1 tomat

1/2 röd lök

1 citron

Färsk dill till garnering

Rosta brödskivorna och skär bort kanterna. Rör i tångkaviaren i créme fraichen. Gröp ur tomaten och finhacka den. Finhacka löken. Lägg en klick av créme fraichen med tångkaviar på varje brödskiva. Strö över hackad lök och tomat. Garnera med några kvistar färsk dill och en citronskiva.