Festförberedelser: Kikärter

Rostade kikärter med kanel och garam masala

Värm en torr stekpanna till medelvärme. Lägg i de kokta kikärterna tillsammans med rikligt av båda kryddsorterna. Rosta och vänd runt tills kikärterna fått lite färg. Dessa är tänkta som smaksättare i en dinkelpastasallad med tofu.

Hommus

Det finns nog lika många olika sätt att göra kikärtsröran hommus som det finns hommus-älskare. Jag brukar göra olika varje gång. Men alltid mycket citron och olivolja. Koriander, himalaya-salt och färsk persilja fick bli smaksättare den här gången. Alldeles säkert finns det ett riktigt sätt att göra det på också. Snart ska jag hjälpa Maken att vika sambozas, afrikanska grönsakspiroger.

Tidningen Hälsa tipsar om Vegofamiljen

I senaste numret av tidningen HÄLSA tar man upp frågan om vegetarisk barnmat, även frågan om vegan-mat för barn behandlas. I samband med det så tipsar deras kostexpert, Pernilla Karlsson på Veganlife, om vår blogg. Himla kul att vi kvalar in tycker vi, eftersom tidningen HÄLSA har spridit den vegetariska livsstilen ända sedan 1940.

Billigt ekotips!

På Ica Maxi i Bokyrka rear man nu ut bärkassarna som är gjorda i design av Whyred. Nedsatta från 50 till 15 kr, så skynda fynda! 5 kr av priset från varje kasse går till Världsnaturfonden. Schysst att kunna släpa hem sina grönsaker både stilfullt och miljövänligt!

Enkel rotfruktsgryta med färska rödbetor (från 12 månader)

(Rödbetor kan innehålla mycket nitrat och ska inte ges före 12 månader)

Till lunch idag gjorde Maken en enkel och väldigt god gryta på rotfrukter och färska rödbetor som vi åt tillsammans med ris. Säkert god att äta som en matig soppa också. Ettåringen fick smaka rödbetor för första gången och var himla nöjd med det. Fast lika nöjd var hon när vi öppnade bildörren efter IKEA-turen och insåg att hon fått tag på en bit av Fyraåringens lakritssnurra. Hur den hamnat i hennes mun låter jag vara osagt. Däremot vet jag att vinbärssnäckan som hon stod och slickade på i trädgården hade hon fått tag på alldeles själv. Dessutom sprang hon snabbt som attan när hon fick syn på mig, som om hon fattade att hon höll på med något förbjudet!

Receptet kommer här:

4 personer

Ett knippe färska rödbetor

En stor gul lök

En bit kålrot

En liten majrova

1 liten palsternacka

5 morötter

3 vitlöksklyftor

Vatten

Buljong

Smör eller olja att steka i.

Smält smöret i en kastrull. Skala och skiva rödbetorna fint. Skala och riv löken. Lägg ner i kastrullen och börja steka på medelvärme. Skala och riv de andra grönsakerna grovt och låt det steka ihop i ca 5 minuter. Lägg i vitlöksklyftorna hela. Tillsätt buljong så att det precis täcker rotsakerna. Låt det puttra i ca 30 minuter. Smaka av och se så att rödbetorna är mjuka. Mosa vitlöksklyftorna och servera tillsammans med ris och eventuellt en klick gräddfil.

Och jag gick dit alla andra gick

Jag tänkte att det är mitt i semestern, det är finans-kris och lönen kommer den 27:e. Klart vi kommer vara typ själva på IKEA. Våra ensamma fotsetg kommer att eka där inne. Vilken värld trodde jag att jag levde i? Ingen hade råd att åka på semester på grund av finans-krisen, och alla utom vi kommunal-anställda hade fått lön den 25:e. När vi svängde in på IKEA-parkeringen insåg jag mitt misstag. Mulet, lönehelg och jag hade gått dit alla andra också gått.

Jag går dit du går

(Min 1-åring tillsammans med Indienmammans och Indienpappans lilla kotte)

Man kan lära sig en hel del om mänskligt beteende genom att umgås en dag med två 1-åringar. De följer varandra oreflekterat; öppnar samma skåp, drar i samma vagn och försöker trycka på samma knapp. Samtidigt. Om den ene trycker på knappen vill den andre göra samma, utan att reflektera närmare över varför det är så ball att stå där och trycka.

Så om man funderar över varför människor ibland ställer sig i en kö utan att veta till vad, eller varför och hur det kommer sig att man vill ha exakt den prylen som alla andra har, eller varför gängförbrytare säger att de slog bara för att alla andra slog, Ja, då kan man kanske bara konstatera att det ligger i vår natur. Ja, inte att slåss och köa i onödan, men att gå dit alla andra går.

Quornbollar och kokta morötter med smör och persilja

Idag har det varit full fart hemma. Det har plockats med allt möjligt, och klockan ett insåg jag att vi inte hade en susning om vad vi skulle fixa till lunch. "Nödraketen" sojakorv och makaroner hade vi förbrukat dagen innan. Därför bestämde jag raskt att vi skulle testköra quornfärsbollarna som jag gjorde igår (det blev många) tillsammans med späda, kokta morötter och lite ärtor. Med smör och färsk persilja som lyckats överleva i en kruka, blev det en riktig delikatess. Pasta kokade vi till barnen också. Quronbollarna tar sin lilla tid, men det är de värda. Gör gärna många och frys in. (Dessa är typ samma som Mathias Emilsons recept, men nu har jag kommit på hur man ska göra för att lyckas med dem.)

Här är receptet på Quornbollarna: (4-6 personer)

600 g quornfärs

6 ägg

1 pkt fryst persilja

En näve färsk basilika

1 1/2 gul lök

4 dl riven Chevrette mature (Falbygdens)

4 vitlöksklyftor

Ströbröd

Vetemjöl

Salt

Peppar

Rapsolja

Finhacka den gula löken, riv basilikabladen fint. Blanda dessa med quornfärsen, pressad vitlök och persiljan. Stek i rapsolja och smaka av med salt och peppar. Du kan behöva steka färsen i två omgångar. Låt färsen svalna. Sen blandar du i den rivna osten och äggen. Ställ i kyl över natten. Forma till små runda bollar. Panera först i vetemjöl, sen i ägg och sist i ströbröd. Stek i rikligt med rapolja tills de fått färg på alla sidor. Morötterna slantar du och kokar i lättsaltat vatten c:a 10 min. Lägg i ärterna på slutet. Klipp i färsk persilja och toppa med smör.

Är det värre att äta söta djur än fula eller?

Någon som kallar sig "e" funderar över varför jag tycker att just dilammstek är så upprörande. Personen ifråga skriver så här:

"Vad är så illa med dilammstek? Jag har verkligen svårt att förstå hur det kan vara värre att äta ett litet lamm än ett får. Är det "jag äter bara fula djur" logiken i vegitariantappning? Jag är vegetarian själv, men jag blir inte mer provocerad av ätande av dilamm än av får."

Nej, de starka känslor som dilammstek väcker hos mig grundar sig inte i det faktum att små bebisar, människor och djur, är väldigt söta, utan i det faktum att det är just bebisar. Om vi lägger ett mänskligt perspektiv på det hela, så är det helt fruktansvärt att tänka sig att någon skulle vilja göra ett ammande barn illa. Och dessutom servera det som en delikatess. Jag mår illa när jag läser i tidningarna att små barn far illa, på samma sätt mår jag illa när jag läser att människor njuter av att äta spädgrisar eller dilamm. För det finns ju en mor med i bilden också, ett får vars lamm tas ifrån henne, vilket naturligtvis orsakar en stor sorg. Att djuren också bryr sig sig om och skyddar sina avkommor vet vi ju. Jag gjorde misstaget att fota en fiskmåsunge, och hade kunnat blivit anfallen av 20 fullvuxna fiskmåsar. Jag kom undan med blotta förskräckelsen. Hoppas att du förstår hur jag menar "e". Och alla andra som eventuellt har undrat.

(Orutinerad som jag är försökte jag fånga fiskmåsungen på bild)

Boktipset: 50 sätt att sabba planeten

Om man har tröttnat på alla politiker och miljöforskare som talar om för oss hur vi ska leva, men ändå vill lära sig mer om klimatkrisen, är det här rätt bok. Engelska miljöjournalisten Mark Townsend har skrivit en bok som istället talar om för oss hur vi ska göra för att sabba planeten. Säkert minst lika effektivt, och dessutom med humor. Bland annat så bjuder han på en meny för "tanklösa." Behöver jag tillägga att menyn består till största delen kött, fisk och skaldjur?

Huvudrätten:

"Halstrad råbiff på ruculabädd

Brasilianskt nötkött, från sojauppfödd boskap i en nyröjd del av Amazonbäckenets regnskog. Serveras med ägg från industriella hönserier i Honolulu på en bädd av rucola marinerad i insektsgift samt kokt engelsk potatis, som har besprutats inte mindre än 18 gånger med olika kemiska ämnen."

Vad hela "klimatmenyn" innehåller och Marks tankar kring boken kan du läsa här.

Lite nytt i köket

Jag behövde få tag på en smakrik hårdost utan löpe som kunde erstätta prästosten i quornfärsjärparna som jag testade förra veckan. De blev så goda att jag ville göra en variant till kalaset på söndag. Valet föll på den här hårda getosten; Chevrette Mature från Falbygdens. Den innehållet vegetabiliskt ystenzym istället för löpe. Quornbollarna ska förberedas så snart det här blogginlägget är klart, så då ska jag nog passa på att tjuväta lite tillsammans med ett glas vin.

Och till min stora lycka hade ICA Maxi där jag brukar handla, typ mångdublat sitt tofu-sortiment. Ska bli så kul att prova de olika sorterna. Jag tror mycket på den här med smak av tomat, vitlök, chili och olika örtkryddor. Jag återkommer när jag har testat!

Fest utan stress

Vår familj har klumpat ihop sig. Inom loppet av åtta dagar fyller 3/4 delar av familjen år. Det brukar vi fira med en trädgårdsfest för de släktingar och vänner som faktiskt råkar befinna sig på hemmaplan mitt i industrisemestern. Alla juli-barn vet säkert vad jag pratar om! För att det inte ska kännas mer stressigt än roligt att ordna med kalas har vi för en gångs skull försökt vara lite förutseende. Vi tänker inte stå och klia oss i huvudet på lördag-kväll och se ut över vårt ostädade hem och undra vad vi ska bjuda på för mat egentligen.

(Med dessa strategier känner jag mig helt lugn och avslappnad, det ska bli riktigt kul att ställa till med kalas i helgen!)

Här är våra strategier:

1. Be om hjälp!

Som småbarnsfamilj ska man inte skämmas över att be de närmaste om hjälp. Makens mamma fixar potatissallad och Makens mormor är en hejare på att baka småkakor. Hon tycker dessutom att det är roligt att baka, till skillnad från undertecknad. Min pappa är en gud på att baka småfrallor, så det får han fixa. Och min familj har lovat att komma redan på morgonen för att ge oss ett handtag.

2. Laga inte all mat samma dag

Mycket går ju att göra i förväg och frysa in. Handla och planera i god tid så hinner man förbereda en hel del veckan innan.

3. Allt måste inte vara perfekt

Det är ju trots allt ens vänner och familj som ska komma, och de uppskattar nog mer ett avslappnat värdpar än ett perfekt organiserat party. Åk och bada istället för att satsa allt på att röja hemma! Det finns hur mycket som helst som skulle behöva fixas hemma hos oss, men hallå, vi har faktiskt semester! Det räcker gott och väl om det är rent och fräscht, gästerna får låta bli att inspektera våra skåp och lådor...

P.S. Maken har hållt på och renoverat barnens lekrum varje kväll hitills den här veckan, så ni behöver ju inte fråga honom om det där med stress och så...

Hoppas förresten att jag inte bidrog till att fortplanta traditionella könsroller på nätet nu. Ni som känner oss vet ju att det inte är sant, okej? D.S.

Bästa (roligaste) anledningen till att bli vegetarian

Jag måste lyfta fram den här kommentaren från Marie som hon skrev till inlägget där Fyraåringen fascineras över att människokroppen består av kött:

"Det var just den sammankoppling som gjorde att jag slutade äta julskinka i fyraårsåldern - jag kunde relatera ordet "skinka" till min egen kropp. Tänk om mina föräldrar valde att äta på mig nästa år?! Det kunde jag inte med att äta efter det."

Könsrolls-debatten: Varför ifrågasätta bloggarnas innehåll, det handlar väl om konsumentmakt?

Okej, det här kommer att bli långt, det märks redan i rubriken. Jag tror tyvärr inte att jag kan få fram min poäng på några få rader. DN älskar just nu att blåsa eld i baken på landets bloggare genom att publicera diverse debattartiklar som går till angrepp mot olika typer av bloggare. Vi är för 2000-talet vad rökarna var på 90-talet. Fritt fram att sparka på alltså.

Den här gången är det frilansande journalisten och småbarnspappan Marcus Ridung som ställer Föräldratidningar och föräldrasajter till svars för de förlegade könsroller som får liv genom sajternas bloggare. Det är idel kvinnor som figurerar, och i deras bloggar sprids en väldigt normativ syn på könsroller och föräldraskap, menar han. Tar man inte genus-frågan på allvar? Var finns papporna?

(Vi förädrars hemsida har också ett antal egna bloggare, bland annat Kängrupojkens pappa som får sig en skopa ovett i artikeln. Läs hans svar här.)

Först vill jag säga att jag på många sätt håller med Marcus. Men det är inte så enkelt. Det vore en sak om det handlade om föräldra-medier som drevs med något form av statligt stöd eller bidrag. Men så är det ju inte, det är vanliga vinst-drivna tidningar vi snackar om. I kristider satsar tidningarna på säkra kort. De ger oss vad vi vill ha helt enkelt. För om man får tro statistiken från till exempel Bloggtoppen så vill vi allra helst läsa om rosa prinsessdrömmar, snygga och mode-intresserade mammor med barn som aldrig ställer till besvär. Riktigt den typen av bloggar är det inte som får ta plats i det offentliga rummet, men ni kanske förstår min poäng. Det finns massor av bra, roliga, annorlunda och seriösa föräldrabloggar, skrivna av både mammor och pappor. Heja Abbe, Pojken i glaskulan, Johanna i Jakan, Popmorsa. Listan kan göras lång, men på Allt om barn får vi läsa om Radhusmamman och Ketchupmamman (med det inte sagt att dessa bloggar är dåliga, jag har läst för lite av dem för att uttala mig, okej?). Antagligen är det vad de flesta av oss kanske känner igen sig i, och medierna är inte sena med att ge oss det vi vill ha. Hur ska de annars kunna casha in? Och om det inte är vad vi vill läsa om som måste vi väl säga det? Eller?

Om Marcus vill få svar på varför det ser ut som det gör i medie-landskapet borde han ge sig ut och knacka dörr bland grannarna i radhusområdet. Fråga varför de inte använder sin konsumentmakt till att kräva mer nyanserade journalistik kring föräldraskapet. Att ta ut hälften av föräldraledigheten är en bra början för papporna, det är ju i närvaron med barnen som det föds ett behov av att uttrycka sig och delta i debatten. Nu är i alla fall frågan väckt och bollen i rullning för den här gången. Fick jag bestämma skulle det gärna få lagstiftas om delad föräldraledighet. Då skulle vi kanske om 50 år ha lika många pappor som mammor på landets föräldraforum!

(Min man, en alldeles underbar och närvarande pappa som gärna skulle ta hela föräldraledigheten, om inte den besvärliga mamman, det vill säga jag, krävde hälften!)

En vego-unge fyller fyra

Klockan halv sex sitter han klarvaken i sängen och vill ha sina födelsedagspresenter. Det är bara att inse att dagen är i full gång, trots den tidiga timman.

Tom tits experimentverkstad stod på programmet, en överväldigande upplevelse för både barn och föräldrar tror jag. Har man inte varit där tidigare är det inte så lätt att veta var man ska börja. Bebisen springer runt, runt i ankomsthallen. Den hade räckt bra för henne. Den nyblivna Fyraåringen fastnar till slut på avdelningen för människokroppen.

När de andra barnen skrattar och pekar på människo-torsons snopp eller rumpa, fascineras Fyraåringen av det faktum att våra kroppar består av kött. Just det, kött.

-Men vi gillar ju inte kött mamma? Han får det inte riktigt att gå ihop.

-Vi består av kött, precis som djuren. För att man ska kunna äta köttet som finns i djur och människor måste man döda dem. Men de flesta vill inte äta människokött. Och vi tycker inte att man behöver äta kött som kommer från djur heller, eftersom vi inte vill döda dem.

Jag vet inte, kanske blev han lite klokare . Ibland är det svårt att veta hur mycket han egentligen förstår, eftersom han är så duktig på att uttrycka sig och upprepa saker som vi säger. Han står i alla fall länge kvar och vänder och vrider på delarna i människokroppen.

Dagens middag har han fått bestämma; Stekta quornfiléer, ungspotatis med dill och citronflingsalt, bearnaisesås och nya favoriten lila blomkål. Han äter upp min blomkål också. Till efterrätt serveras jordens mest misslyckade jordgubbspaj. Den är ljusår ifrån den Svärmor, bakade, och ändå är det samma recept...

Fyraåringen dissar mitt bakverk till förmån för ett antal noggrannt utvalda gelatinfria smågodisar.

Färgglad vegansk grillsallad med cous cous och gröna linser

Åh, vilken god mat vi ätit i kväll! Dessutom är det ett rent nöje att laga maten när man har så här fina grönsaker att laga av. Salladen uppskattades mycket av både Fyraåringen och Ettåringen.

4 personer

3 dl fullkornscous cous (okokt)

1/2 aubergine

1/2 squash

2 röda paprikor

1,5 dl gröna linser (okokta)

1/2 lila blomkålshuvud

1 tsk gurkmeja

1 tsk koriander

1 tsk garam masala

Örtsalt

1 tsk buljongpulver

Rapsolja

Vitlöksgrillkrydda

Citron havssalt

Skiva aubergine, squash och paprika. Vänd runt dem i grillkrydda och citron havssalt. Grilla tills de blivit mjuka och fått färg. Koka de gröna linserna (40 min om du inte blötlagt dem innan, då kan koktiden kortas något). Koka cous cousen tillsammans med buljongpulvret. Dela blomkålen i fina buktetter. Fräs den kokta cous cousen och de gröna linserna i rapsolja, gurkmeja, koriander och garam masala. Smaka av med örtsalt. Skär det grillade i bitar. Blanda allt till en varm grillsallad och smaka av igen med örtsalt.

Ett tips till föräldrar med kräsna vego-barn; lila blomkål var omåttligt populärt!

Veckans värsta ord?

När jag sitter hos frissan på förmiddagen roar jag mig med finkulturblaskan Se&hör. Där får jag reda på att Wille Crafoord och hans flamma serverat dilammstek på sitt bröllop. Smaka på ordet, dilammstek. Alltså kött från ett lamm som är så litet att det fortfarande diar sin mamma. Groteskt i ordets rätta bemärkelse.