Skönhetsjunkie krisar

Vi har krisat fram och tillbaka hela hösten, jag och bloggen. Ni som hängt med ett tag vet att jag är lite av en skönhetsjunkie. Med det menar jag inte ytlig skönhet som smink och kläder (även om jag tycker sånt är kul också) utan det handlar om att jag kan gå i taket av en vacker bild, ett vackert ord, en välformulerad mening, barnens och mannens ansikten varje morgon, glädjen i ögonen hos en elev som känner att den lyckats med något den skrivit, skimret i ansiktet hos en vän som är gravid, en målning, en gammal gulnad tapet. Sådan skönhet som gör att själen mår bra.


(Vad kan vara gråare än en grå dag i november?)

När det kommer till bilder så handlar det ofta om hur ljuset råkar falla. Rätt ljus är lika med vacker bild. Så mitt största problem med bloggen just nu, förutom att jag inte lagar någon mat, är att jag tycket att den blivit så ful. Jag vill gärna tro att det är ljusets fel, att dystra mörka november gör att alla bilder känns trista och dassiga. Men till bloggens försvar får jag väl säga att det mesta är lite trist och dassigt i november. Alla har väl perioder när man inte orkar fixa sig så mycket, och jag får väl se det som att bloggen just nu är lite vardagssunkig och inte orkar bry sig så mycket. Men just därför kanske det blir lite färre inlägg i november, december har ju julmaten, och snön och juleljusen att lätta upp stämningen med. I väntan på det hämtar jag inspiration hos alla andra fina bloggar som finns i blogglistorna, leta du med!

Testat: Små sojafiléer från ICA

Idag när vi fick lite bråttom med middagen passade vi på att testa en produkt ur ICA:s nya serie med vego-produkter. Små sojafiléer heter de. I vilket fall som helst helt okej, inte så smakrika i sig, de kräver egen kryddning, men bra konsistens. Fyraåringen gillade dem också, Ettåringen mer skeptisk. Till det åt vi vad vi hade hemma, basmatiris, haricot vert stekta med flingsalt och vitlök och en röra som vi gjorde på philadelphiaost, fransk örtkrydda och örtsalt. Kanske inte värsta gourmetkäket på lördagskvällen, men det gick fort och fick godkänt. Tyvärr innehåller alla produkterna i serien äggvita, så inget för veganer.

På veggiemind kan du läsa mer om produkterna.

Och så lite mat....

Jag vet, det blir väldigt lite mat i bloggen just nu. Men det är svårt att skriva om maten när man själv inte bidrar till den kreativa processen innan, som att tänka ut receptet och sen laga maten. Jag är en väldigt obetydlig figur hemma i vårt kök just nu, förutom att jag är ganska bra på att diska och röja emellanåt... Igår gjorde Maken i alla fall en variant på den här grytan som blev väldigt god. Pocherat ägg är faktiskt väldigt gott i grytor. Riset piffades till med aningens saffran för att ge lite vardagslyx.

Hört i hemkunskapen

- Va fan... man behöver ju inget kött ju!

Årskurs 9 lagar vegetarisk lasagne och förundras över att det blir precis lika gott utan köttfärs. Christina, som är vår hemkunskapslärare, har efter halva terminen hållit sin helvegetariska policy till punkt och pricka, och det bästa är att eleverna inte har klagat på maten. Inte en enda gång. Visst finns det hopp för framtiden!

Policy när det kommer till produkter och varumärken

Jag har tänkt göra det tidigare, men nu när Sara ställde frågan i det förra inlägget huruvida jag får betalt för något jag skriver, så ska jag göra ett förtydligande. Jag får inte betalt för något jag skriver. Inte ett öre. Ganska ofta får man mail från olika PR-byråer som vill att man ska skriva om deras produkter. Det mesta ögnar jag bara igenom och struntar sen i. Jag tycker till exempel inte att whiskey eller refill-tvål är särskilt spännande eller intressant ur bloggens perspektiv. Ibland dyker det dock upp något som jag tycker passar in på bloggens profil, och då kan jag tänka mig att testa och skriva om det (som teerna i förra inlägget). Det handlar då om att man får ett litet smakprov utan något egentligt materiellt värde. Jag skriver alltid det jag tycker eftersom jag inte är bunden till något avtal.
Sen hittar jag ofta produkter själv i affären som jag gillar och gärna delar med mig av som tips till bloggens läsare. Jag har också eko-företagare som är mina vänner och vars ekologiska policy jag stödjer, dem pushar jag gärna för. Självklart får jag inget betalt för det, däremot händer det att barnen får testa kläder. Men då skriver jag det.
Jag försöker alltid vara tydlig med när inlägget handlar om ett produkt-test och jag har medvetet valt att inte ha någon reklam som genererar pengar i bloggen eftersom man då förlorar lite av sin frihet. Jag har själv väldigt svårt för bloggar där det inte är tydligt om det handlar om dold marknadsföring eller är bloggarens personliga åsikter.

Testat: Ekologiska hälsoteer

Jag har provat två teer från Mighty Leaf Tea, som båda är koffeinfria och ska ha olika typer av hälsoeffekter. Det första, Spirulina Stamina, är ett uppiggande och stärkande te som ska ge ökad energi och mindre trötthet. Det innehåller bland annat spirulina, kanel, svarta vinbärsblad och fjärilsranksbär. Jag tyckte väldigt mycket om det här teet, en mjuk och blommig smak med drag av smörkola. Tyckte också att jag kände mig ganska alert efter en kopp, men det kan ju vara placebo-effekten likväl. 100 g kostar 70 kr och finns att köpa i vissa livsmedelsaffärer eller på Mighty leaf.se.

(Spirulina stamina)

Det andra teet heter Organic detox och ska vara renande för kroppen och lugna mage och hjälpa till att sänka blodsockernivån. Det innehåller bland annat maskros, lakritsrot, pepparmynta, rödklöver och kardborre. Jag kan inte säga så mycket om effekterna av det här teet, eftersom smaken inte tilltalar mig riktigt, har svårt för teer med allt för tydliga drag av pepparmynta!

All teer är organiskt certifierade.

Men det är ju bara låtsasälgar mamma, säger han med en djup suck

Som jag nämnde i förra inlägget har jag ägnat en del av ledigheten åt att valla runt mina barn i skogen. Jag tror att riktiga familjer gör så, går ut i naturen. När man bott i Stockholm ett tag är det rätt att få en lite snedvriden bild av vad barnfamiljer ska ägna sig åt, man tror att hänga på söder och fika och ha på sig en snygg kappa och kanske gunga lite i en parklek är vad som gäller för den moderna barnfamiljen. Men när man väl tagit sig ut i skog och mark upptäcker man att det finns en massa barnfamiljer där också, och att man själv mår väldigt bra av att vistas i skogen en stund. Och barnen har väldigt roligt!
Så vad gör man i skogen då?Fyraåringen har svaret klart för sig; man jagar älg såklart!
En pinne i högsta hugg, hukande gång och halvslutna ögon. Så ser tydligen en jägare ut.



- Vill du jaga älg med mig mamma? Frågar han milt.
- Nä, men du vet ju att jag inte vill, säger jag och försöker att låta tålmodig och inte irriterad. Jag tycker älgarna kan få vara i skogen utan att någon jagar dem.
Fyraåringen ser på mig och suckar som om jag vore ett trilskande litet barn:
- Men mamma, det är ju bara låtsasälgar!

Som tur är upptäcker vi snart fler saker som man kan göra i skogen; som att leka koja, vargfamilj, plocka frusna blåbär och lägga i den medhavda mjölken och klättra upp på taket till vindskyddet. Jägaren med den hukande gången och de halvslutna ögonen fick gå hem utan att skjuta någon låtsasälg.

Å vad har jag gjort den här veckan egentligen?

(Grön tagliatelle och pastasås med kantareller och ostronskivling. Maken har hårdnackat ignorerat mina påtryckningar om att lägga ut receptet.)

Inte bloggat i alla fall, tydligen inte sen i måndags. Däremot så har jag:

• Jobbat som en idiot tre kvällar för att kunna njuta av de två dagars extra ledighet som v 44 bjuder oss lärare på.
• Hunnit umgås med goa vänner. Maken lagade god mat som vanligt, men han tycker att det är viktigare att surfa efter snygga tatueringsmotiv än att lägga in recepten på bloggen. Han kommer aldrig bli någon hängiven bloggare, det är bara å inse.
• Försökt handla kläder på Söder, men det var lättare sagt än gjort. Slutade med det vanliga panikköpet på H&M som liksom är sista hoppet när man inte hittar något någon annan stans. En sjal blev det givetvis. Maken hävdar att vi snart måste flytta till ett större hus för att få plats med alla mina sjalar, men det är givetvis inte sant, det skulle räcka om vi byggde ut hallen lite.
  
• Vallat runt mina två barn i skogen vid ett flertal tillfällen. Mer om det senare.

Vad jag är absolut sämst på

Jag kan inte sy. Det är inte bara som jag säger, utan jag kan verkligen inte sy. Men när världens gulligaste syslöjdsfröken bjuder inte till syjunta och dessutom har bakat hallonmuffins, bröd och gjort hommus (mitt hjärta smälter) så måste man ju bara göra ett försök. Så jag tog med mig mina gamla favoritjeans som blivit allt för trasiga och tänkte att här ska "lappas och lagas". Resultatet? Det har jag ju redan avslöjat; jag kan inte sy. Inte för fem öre. Jag är för det första inte noggrann, det måste man vara när man syr, och jag kan inte klippa rakt i tyg. Men nu kommer jag i alla fall inte frysa om knäna när jag smyger runt i trädgårdslandet i mina nygamla jeans...


(Sygryn är en annan fröken som verkligen kan det här med att sy. Bilden är lånad från hennes blogg som alltid är full med ögongodis. Och syinspiration för den som kan sy.)

Var med och bidra till Föräldrar & barns vego-torsdag!

Tidningen Föräldrar & barns satsning vego-torsdag fortsätter på webben med ett nytt vegetariskt recept för hela familjen varje vecka. Kolla in receptbanken här!

Har du ett vego-recept som är en klar favorit hemma hos er? Vill du hjälpa Föräldrar & barn i deras vego-satsning? Maila receptet (gärna tillsammans med en bild om du har) till:

ulrika.furstenhoff@foraldrarochbarn.se

Plats för skönhet

Alla platser är platser för skönhet. Om man går in för det riktigt mycket. Även en regnvåt trottoar, vid en grå bilväg, utanför ett villaområde i Linköping. Först ser jag ingenting. Kameran bränner i fickan, men allt jag ser är mörkret och de kladdiga, ledsna höstlöven och allt jag känner är den förlamande tröttheten. Efter en halvtimmes promenad har trycket över bröstet lättat, och visst finns den där idag också. Skönheten. Jag behöver den för att må bra och orka.

Testat: Ekologiska kläder med godiskänsla

Barnen har på uppdrag av ecoloco testat kläder ur Katvigs nya kollektion, både Ettåringens body och Fyraåringens långärmade tröja ger en färgsprakande polkagrislook!



Alla Katvig-kläder i ecolocos sortiment är gjorda i ekologisk bomull och certifierade med EU-blomman. Här kan du läsa mer om Katvigs kläder och här kan du se hela sortimentet hos ecoloco.



Fyraåringen är sjukt nöjd med sin tröja redan från början, tycker att den är både snygg, röd (!) och mjuk. När han är tvungen att ta av sig den för att undvika frukostspill blir han riktigt sur. Klart godkänt där alltså! Vi har använt Katvigs kläder till barnen när de varit små också, just för att de är gjorda av ekologisk bomull, har skön retro-känsla (det gillar ju vi 70-talister...) och tål många tvättar.



P.S. Just nu erbjuder ecoloco 25% rabatt på Serendipitys ekologiska OCH rättvisemärkta barnkläder. D.S.

En växande skara skribenter

Nu kan ni även se fram emot Vegopappans inlägg här på bloggen. Jag gissar att han kommer mjukstarta med en del recept (som i föregående inlägg) men kommer kanske framöver (när han blivit lite varm i kläderna) även ha lust att dela med sig av lite andra tankar. För det har han många kan jag lova.

Två gånger rotfrukter

På allmän begäran ska jag försöka skriva lite inlägg, jag har ju skrivit saker på bloggen förut fast under pseudonymen vegomamman ...



Så här på hösten är ju rotsakerna vansinnigt goda. Vi försöker äta rotsaker minst två gånger i veckan. Det brukar ju ofta räcka till 2 måltider när man handlar rotsaker. Den här veckan blev det soppa och rotfruktstårta.

Soppan gjordes på potatis, majrova, morötter, kålrot och purjolök. Man kan ju själv avgöra hur mycket av varje man vill ha. Sen är det bara att skala och dela rotsakerna, jag brukar inte skala potatisen om soppan ska mixas. Finhacka purjon. Sen låter man allt koka i buljong tills det är riktigt mjukt. Sen brukar jag hälla av 3/4 av vattnet och sedan mixa ihop allting med grädde. Sedan smakar man av med salt, peppar och muskotnöt.



Receptet på rotfruktstårtan finns här. Vi använde inte exakt dom rotsakerna eller de andra ingredienserna som ARLA anser att man ska använde.

Det kanske låter både simpelt och pretentiöst...

För ett tag sen efterlyste jag tips på hur man varvar ner i vardagen. Det som de flesta var överens om var just förmågan att fokusera på nuet, att lägga märke till det som finns omkring en just där och då. Att göra något med händerna, att göra yoga eller meditera och att stanna upp och fråga sig varför man blir så stressad var andra fina uppmaningar.



För mig har den här helgen gått i återhämtningens tecken. Jag har legat en hel dag på soffan tillsammans med Fyraåringen och bara gosat och tittat på film. Inga krav, inga måsten. Jag har tagit tillvara på solljuset och låtit det värma ansiktet och lagt märke till hur det skapat skuggor av grässtrån som avtecknat sig mot höstlöven. Det kanske låter både simpelt och pretentiöst, men efter det hade jag plötsligt lust att prata och skratta igen. Ren terapi.

Jag har också läst Läshäxans fina inlägg om att hitta balansen i tillvaron i hennes andra blogg.

Hemgjort smörgåspålägg

1/2 liten burk keso

150 g Fetaost

Färsk eller fryst basilika efter smak

2 msk olivolja

1 nypa salt

(jag brukar "höfta" lite när det gäller mängd varje ingrediens, tills jag är nöjd med konsistens och smak)

Mixa ihop alla ingredienser med en stavmixer. 

Röran blir bara godare om den får stå till sig någon timme.