söndag 17 oktober 2010

Varför ska min verklighet vara så mycket mer rätt än hennes sagovärld i rosa?




Min flicka älskar rosa. Och mumsar förtjust i sig de alltid lika fantastiskt prinsessrosa cupcakes som vännen bakar. Ja, hon älskar rosa, men hon är också helt övertygad om att det är morfar och inte mormor som köpt den lila kappan med brodyr, eftersom det är pappa som köper nästan alla hennes kläder annars. En tvåårings logik.

Jag har gett upp och låter henne hållas, hon får gärna gå runt i prinsessklänningar till vardags, bara hon fortsätter klättra, bygga med lego, meka med låtsasmotorer i soffan och spela fotboll likväl som rita, pyssla och natta dockor. Och faktiskt, den lila mössan med döskallar och den röda med bilar, som hon ärvt efter brorsan är också favoriter. "Ge ditt barn tusen möjligheter istället för två" brukar min genus-studerande vän säga. Och det måste ju vara att tillåta allt; från prinsessklänningar, till nitarband, unisex-gulliga djurmotiv, foppa-tofflor, virkade 70-tals västar och döskalletryck. Varför ska min verklighet vara så mycket mer rätt än hennes sagovärld i rosa?

6 kommentarer:

loba sa...

Himla bra sagt av din vän, det citatet ska jag komma ihåg!
Jag är väldigt allergisk mot rosa/blått-facken som många föräldrar trycker ner sina barn i, för att, på något sätt, gottgöra sig själva någon prinsess/superhjältedröm.

Men det här med kläder, färger etc... Så länge det är barnet som gör valen är det ju sätt för barnet att undersöka olika aspekter av sig själv, tänker jag. Och jag tänker att lika viktigt som det är att öppna för olika möjligheter, lika viktigt är det väl oxå att inte utesluta någon möjlighet.

Tant C sa...

Fint inlägg finaste vännen Vegomamman, har saknat dina inlägg. Jag håller helt med dig i att alla barn ska ha rätt till att använda uttryck från hela paletten av egenskaper, färger, attribut och annat.

Här är tips på boken jag pratar mig varm om så ofta:
"Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2." Av Kristina Menkel och Marie Tomicic och går bla att finna på Olika förlag.

http://www.olika.nu/index.php?option=com_content&task=view&id=121&Itemid=91

Anonym sa...

Vilken var din favoritfärg som barn? Först rosa och sen lila. Fin blogg!

Sofia sa...

Det är så tråkigt också att just rosa jämt ska smutskastas, eftersom mannen är norm blir det mer acceptabelt för en tjej att klä sig "killigt" än för killar att ha exempelvis rosa. Rosa är fint så varför inte låta även killar upptäcka rosa och glitter istället för att ta bort allt som anses "tjejigt". Typ uppvärdera det tjejiga! Tack för en fin blogg med härlig matinspiration!

Marie sa...

Det är väl helt rätt. Man ska ju inte förbjuda rosa? Problemet är när föräldrar klär sina barn i blått/rosa per default. Ett manligt barn i min närhet till exempel älskar dockor och trots att föräldrar och morföräldrar inte gillar det så har de gått med på det, men de totalvägrar att köpa rosa dockkläder vilket nästan bara var vad som fanns. Hur ska ett fyraårigt barn förstå varför hans docka inte får ha rosa kläder? Tycker du gör helt rätt.

Vegomamman sa...

loba: jag håller med dig, hatar de uppdelade klädavdelningarna, men jag försöker att inte styra henne, hon får ta det hon tycker är snyggt helt enkelt!

Tant C: Tack för boktips och länk!

Mamma: Jag minns, precis som alla andra småflickor omkring mig. Att höra till var ju det viktigaste!

Sofia: Jag vet, pojkflickor är "coolt" att ha men flickpojkar bekymrar man sig för... Har dock märkt en lite annorlunda trend där det är mer okej med lugna, feminina pojkar, i alla fall här i stockholms-området. Kul att du gillar bloggen!

Marie: Ja, det är ju inte så lätt att förklara det utan att samtidigt "ifrågasätta" hans docklek! Tycker många pojkar (även min egen) också går igenom en "rosa fas" där de vill ha glittriga tryck på tröjan och rosa gummistövlar med röda hjärtan.