Det går inte att vara en perfekt förälder

Tack för alla kloka kommentarer kring barn och genus. Det är skönt att veta att man inte är den enda som oroar sig och tycker att det är svårt att veta om man gör rätt. För mig känns det extra svårt när det kommer till flickor, eftersom man har egna erfarenheter som man gärna blandar in. Vad ska man säga? Vad ska man inte säga? Säg inte att de är fina, för då lär de sig att det yttre är viktigt och försöker vara till lags på det sättet. Säg inte att de är duktiga, för då slutar de som duktiga flickor som inte kan säga nej och till slut bränner ut sig på ett undrbetalt jobb (jämfört med männen). Det handlar mycket om vad man inte ska säga.

Den viktigaste frågan är väl egentligen vad vi ska säga? Du är så underbart, fantastiskt gosig bara för att du är du, är kanske en variant? Fast det blir säkert också tjatigt att höra i längden. Jag är lite för trött för att reda ut mina tankar kring detta nu känner jag, men ni kan alltid hälsa på hos Lady Dhamer, hon har som vanligt koll på läget. Och Josefinesh som skriver bloggen Hello Darlings var riktigt tuff när hon lämnade sin bonusdotter på dagis. Vet inte om jag är så rättfram! Det kanske visar sig när min egen dotter börjar på dagis. Och som förälder mår man nog bäst av att tänka att det man gör är tillräckligt bra. Och barnen, de vill med all säkerhet ha sina egna föräldrar framför någon Supernanny som vet precis hur allt ska vara!

Frukt- och grönt frossa!

Nu är det roligt att handla frukt och grönt! Jag kunde inte låta bli att köpa tre av dessa rosa skönheter, fast de var från Italien, och det fanns andra mer närproducerade sorter att välja på. Till mitt försvar kan jag säga att jag har nog aldrig blivit så uppspelt över ett äpple förut. Tyvärr smittade min entusiasm av sig på Treåringen, så han åt upp alla tre själv. Nu vill han bara ha rosa äpplen.

Paprika har jag låtit bli att köpa en lång tid eftersom det bara funnits israeliska paprikor för typ 49:90 kg. Därför blev jag glad när jag hittade en färgexplosion av holländska paprikor för bara 29:90 kg. Så, nu har Vego-nörden sagt sitt!

What goes around comes around

Högst autentisk diskussion mellan mig och Treåringen:

- Mamma, jag behöver motorolja till min bil. (Byggd av lego, soffkuddar och gamla glasskartonger. Hela världen är en enda stor motorpark i hans ögon.)
- Jag kan inte leta efter någon flaska till dig nu, jag sitter ju och ger Bebisen välling, hon ska sova.
- Men jag måste ha motorolja!
- Men ser du inte att jag inte kan? Hon håller ju på att somna!

(Ett par minuters tystnad)

- Snälla du, kan du inte gå till köket och hämta lite hushållspapper åt mig?
- Nej, jag kan inte nu, jag håller på och fyller på olja i motorn.
- Snälla, hon är alldeles kladdig av vällingen, om jag reser mig nu så vaknar hon ju!
- Hörde du inte vad jag sa? Jag håller på med motorn nu, du får vänta tills jag är klar!
- Men gå och hämta papper!!!
- Jag blir så trött när du tjatar mamma.

Behöver jag tillägga att jag fick gå och hämta hushållspapper själv?

Var finns det lyxig vegetarisk mat i Stockholm?

Jenny frågade mig var vi brukar gå ut och äta i Stockholm när vi vill lyxa till det. Problemet är att vi nästan aldrig går ut och äter längre, och när det händer blir det med största sannolikhet på Kvarterskrogen eller den lokala Indiern. Nog för att vi har söta och trevliga barn, men deras bordsskick är det inte så mycket bevänt med och det är lätt att bli lite obekväm på ett finare ställe i sällskap med någon som alltid lägger hälften av sin mat på golvet under stolen.
Men det kanske är någon annan som har koll på bra vego-ställen? Det behöver nödvändigtvis inte vara en vegetarisk restaurang, men ett ställe som serverar bra vego-mat med lite lyxkänsla. Har ni något tips så dela gärna med er!

Ädelostlasagne med broccoli + Bebisbonus

Det här receptet är en uppdatering av ett recept som Maken uppfann någon gång i bloggens begynnelse. Men det är väldigt gott och förtjänar att ta lite mer plats. Bebisvarianten blev också väldigt uppskattad!

4 personer

Ädelostlasagne med broccoli
20 champinjoner

300 g broccoli

2 dl ärtor

Lasagneplattor

Ädelost efter smak

En näve hackade nötter

5 dl matlagningsgrädde

1 msk provencalsk örtkrydda

Riven ost

Balsamvinäger

Soja

Rapolja till stekning

Örtsalt och peppar

Sätt ugnen på 200 grader. Förkoka broccoli och ärtor. Dela och stek champinjonerna i rapsolja med vitlök och soja och låt balsamvinäger koka in på slutet. Dela broccolin i ganska små bitar. Hacka nötterna. Blanda matlagningsgrädden med örtkryddan och smula i rejält med ädelost. Lägg broccoli i botten av en form och häll över en tredjedel av vätskan. Lägg lasagneplattor emellan och gör ett nytt lager med champinjoner och ärtor. Häll på en tredjedel till av vätskan. Lägg ett nytt lager lasagneplattor och avsluta med den sista delen av vätskan, smulad ädelost, hackade nötter och riven ost. Gratinera i 30-40 minuter, det brukar stå på paketet med lasagneplattorna! Servera gärna ihop med keso för lite mer protein i måltiden!

Bebisbonus (från 9-10 månader)

Gör i ordning en liten ugnsfast form och lägg små bitar med kokt broccoli i botten. Blanda matlagningsgrädde med provencalsk örtkrydda och keso. Häll lite över broccolin. Lägg ett lagaer med lasagneplattor. Gör ett nytt lager med ärter och lite av vätskan. Lägg ett lager till med lasagneplattor. Avsluta med keso, lite av vätskan och lite riven ost.

Varje problem har sin lösning

Ja, precis så är det. Treåringens frukostvanor fann sin lösning i att han äter exakt samma sak som mig; yoghurt med quinoamusli och pumpakärnor. JÄTTEGOTT tycker han. Inget tjat om små, små fåglar denna morgon.

Vi ligger också bara EN sopskyffel minus nu, eftersom Maken plockade ihop delar från de båda trasiga och satte ihop till en fungerande. Han är allt bra händig, min karl.

Jag önskar av hela mitt hjärta att du om 14 år fortfarande tycker att du har en självklar plats här i världen

Vad är det för värld du ska växa upp i älskade? Du som redan, 9 månader gammal, fightas med din bror om leksaker och älskar bilar precis som din idol. Kan göra brum-ljud, kryper så fort du kan när du ser en boll och gör precis som du vill för det mesta. Jag ville att världen skulle ha förändrats tills du kom. Men på många sätt verkar det vara samma.

Jag älskade att läsa som liten. Som tur var hade jag en mamma som jobbade på bibliotek och tog hem böcker i mängder, så jag hade alltid ett stort utbud. Bra böcker, inte bara flickböckerna som jag gärna lånade när jag valde själv. Flickböcker existerar inte längre, nu heter det ungdomsböcker, men budskapet är fortfarande samma. Kärleken och pojken är mål och medel för lycka och framgång.

Jag vill inte att liten och frimodig ska bli krum och osäker. Osäker på den egna förmågan, om man är söt nog, älskvärd nog. Jag önskar av hela mitt hjärta att du om 14 år fortfarande tycker att du har en självklar plats här i världen! Och att du fortsätter vara arg och säga till när det inte passar...

Läs mer om genus i ungdomsboken i DN.

Läs även andra bloggares åsikter om Genus, Flickboken, Ungdomslitteratur

Fair trade-butik i kyrkan

Idag gjorde jag en bra upptäckt när vi var nere på kyrkans öppna förskola. De har ett litet fair trade sortiment av choklad, kryddor och lite andra varor. 16 kr för en ekologisk och rättivs chokladkaka är dessutom ett bra pris. Nästa gång ska jag kolla igenom deras sortiment lite bättre.

Dagens vegetariska barnmat (9-10 mån)

Maken fixade en enkel och god pasta till Bebisen. Funkar lika bra som en snabblunch för vuxna också. Han fräste sojabönor i smör tillsammans med lite fransk örtkrydda och en halv pressad vitlök. Sen vände han runt kokt spaghetti i blandningen och toppade med lite riven ost. Enkelt och gott!

Jag vill ha små, små fåglar till frukost!

Treåringen är inne i en period när han måste testa det här med maten väldigt mycket. Ligger en tub med majonäs på bordet undrar han misstänksamt "vem det är som äter fisk", eftersom han utgår i från att det är kaviar i tuben. Tillsammans med en nypa vanligt fyraårstrots kan det bli ganska absurda diskussioner till frukost:

- Vad vill du ha till frukost?
- Vindruvor, svarar Treåringen bestämt.
- Du kan inte äta bara vindruvor till frukost, vill du ha yoghurt eller macka?
- Bajs.
- Okej, då väntar jag tills du har bestämt vad du vill ha.
- Mamma nu vet jag!
- Vad ska du ha då?
- Jag vill ha kött, små, små fåglar och en död elefant.

Någonstans där gav jag upp. Små, små fåglar är förresten kyckling. Om någon undrade.

Man kunde aldrig veta om det var keso i kesoburken

(Somligt kommer du inte att förstå än på ett tag lilla hjärtat!)

Marit tror att det är hon som har kommit på det här med att det är viktigt att äta rester, men riktigt så är det ju inte. Miljömedvetna människor i alla tider har förstått poängen med att ta tillvara på det man har.
I tonåren kunde jag ibland känna en viss frustration när jag öppnade kylskåpet hemma. Pappa hade dille på att spara varendaste liten matrest och stoppa i diverse burkar. Burkar som han givetvis sparat och återanvänt. Man kunde liksom aldrig veta om det var keso i kesoburken eller en liten salladsrest från i förrgår.
Då trodde jag att det berodde på att pappa tyckte att det var mycket roligare att äta gammal sallad eller att han inte orkade hacka ny och fräsch sallad till varje måltid. Stackars pappa, det skulle dröja ända tills jag fyllde 30 (nåja, nästan) innan jag fattade att detta var ännu en del i hans miljöengagemang. Jag har i dagarna klurat på hur jag ska förklara för Treåringen att det är slöseri att ha sönder fullt fungerande saker (när han hade sönder vår andra sopskyffel på kort tid), men det kanske är lika bra att vänta tills han fyllt 30!

Grön vegobuffé med fetaost och spenatbullar och svartrötter kokta i vin med getost

Vi firade min mammas 54-års dag och passade även på att fira min farfar som fyller 85 nästa helg. Jag har lånat recepten till mina absoluta favoriter; spenatbröden och de vinkokta svartrötterna. Den här gröna vegobuffén bjöds vi på:


Somrig pastasallad med färsk basilika.


Spenat-och fetaost fyllda bullar. Ännu ett recept som Renée Voltaire bjussar på i tidningen Allt om Trädgård. Ni vet väl att ni kan hitta fler recept på hennes blogg?

Gör så här:

Gör grundreceptet på ett gott bröd eller pizzadeg. Kavla ut tunt som när du bakar kanelbullar. Bred på färskost och lägg på spenatblad så att det täcker. Salta och smula över fetaost. Ringla över lite basilikaolja (gör egen av vtilök, olivolja och basilika). Rulla ihop degen och skär rullen i skivor. Grädda direkt i 200 grader.


Klassisk broccolipaj, både vegansk och vanlig fixade Syster-yster och hennes kille.


Färdiga falaflar. Allt måste inte vara "made from scratch" varje gång.

Surdegssnittar.


Grillade grönsaker på recept av min nya favorit Markus Auyalay.

Svartrötter kokta i vin med getost, också det ett recept från Markus Auyalays bok Med mycket grönt som jag tipsade om förut. En verklig delikatess!

6-8 långa svartrötter

2 dl rött portvin

4 dl rött vin

2 msk rödvinsvinäger

salt occh peppar

4 msk olivolja

1-2 msk flytande honung

några timjankvistar

200 g getost (Det finns en hård getost av ett märke som heter typ Mosshulta och säljs på Willys som blir väldigt god till svartrötterna.)

Skala och dela svatrötterna. Koka dem i portvin, vin, vinäger och lite salt i en vid kastrull på låg värme i 15 minuter tills nästan allt kokat in. Lyft upp svatrötterna och lägg på ett serveringsfat. Blanda olja, honung och 2 msk av kokspadet. Droppa blandningen över svartrötterna och krydda med salt och peppar. Strö över timjan och smula eller skiva över getosten.

Pizza Bianco

När jag och mina syskon kommer hem till mamma och pappa vill vi alltid ha hemgjord pizza första kvällen. Det hör liksom till. Den här gången bjöds det på en sommarfräsh variant från Renée Voltaire efter ett recept ur tidningen Allt om Trädgård. Ännu godare än vad det ser ut att vara!

Så här gör du pizzan:

Rör ut 1/2 pkt jäs i 2,5 dl ljummet vatten. Häll i 2 msk olivolja och 1 nypa salt. Arbeta ihop ca 7 dl siktat dinkeljöl. Låt degen jäsa i 1 timme. Dela degen i 4 delar och baka ut till pizzabottnar. Lägg på lite riven mozarella och grädda bottnarna i 200 grader ca 15 min. Toppa med bladspenat, groddar, majs och tomater. Avsluta med att ringla över en god vinegrette.

(Treåringen tyckte att groddarna på pizzan var godast!)

Inspiration ur mina föräldrars kök

(Inte helt vegetarisk, men väldigt inspirerande!)

Just det, jag befinner mig på bortaplan, åker hemåt imorgon. Därför har det inte blitt så mycket bloggat i helgen. För recept är inte roliga att lägga in utan bilder. Men jag kan ge en försmak av vad som komma skall, för mamma och pappa har verkligen överträffat sig själva med maten i helgen. Det har bland annat bjudits på gröna läckerheter från Markus Aujalay och en Pizza bianco efter recept av Renée Voltaire. Valda delar kommer på bloggen så småningom. Ha det gott så länge!

Ge din röst till Israel i Eurovision

Om man någon gång ska göra politik av Eurovision Song Contest så är det nu.
Tangled skriver i en kommentar:

"Tycker Israels bidrag var en glad överraskning! En israel och en palestinier som sjunger tillsammans på ömsom hebreiska och arabiska fick i alla fall mig att få tårar i ögonen... Hoppas de vinner!!!"

Efter att ha sett bidraget i finalen kan jag inte annat än att hålla med. I år struntar jag i kvaliteten på låtarna och röstar med hjärtat. Passa på att visa ditt stöd för en fredlig lösning på konflikten mellan Israel och Palestina. Rösta på Israel ikväll.

P.S. Om ni inte vill göra politik av tävlingen, rösta på den glada, fiolspelande norrmannen, han såg ju supertrevlig ut. D.S.

P.S. Nu när det verkar avgjort (Heja Norge!) kan vi också konstatera att vi aldrig hört något så positivt i svensk TV som Shirely och hennes kollega: Vad ROLIGT! Vad GLAD jag blir! Åh, vad KUL för dem! D.S.

-Du, är det sånna där utan socker?

(Ett äpple duger fint. Än så länge.)

Vi träffar en dagiskompis till Treåringen som är med sin mamma och storebror i lekparken. Snart börjar alla barnen pipa att de vill ha fika, och min vana trogen har jag alltid kex med mig i väskan. Fina, små ekokex med söta djur på. Det räcker till alla barnen. Snart tittar den stora killen på mig och säger världsvant:

- Du, det är sånna där utan socker va? Men det gör inget, dom var goda, tillägger han med ett leende till sin mammas stora lättnad.

Uppenbarligen är barnen inte lika förtjusta i eko/hälsotrenden som vi vuxna. Treåringen smiter bara undan när jag försöker locka med ICA:s ekologiska festisar. De är tydligen inte tillräckligt söta för hans smak. Bebisen nöjer sig i alla fall med ett äpple. Än så länge.