Vad jag inte trodde när jag var 20

* Att surfa och dricka kaffe skulle vara ett av mina största intressen.

* Att jag skulle säga: Det är lika bra att köpa kvalitet på en gång, vad är det för mening att ha en massa prylar som bara går sönder?

* Att jag skulle bo ihop med en människa som alltid ramlar eller hänger på mig. När han inte drar, sliter eller kramar mig. Och som bara svarar på tilltal när han känner för det. Och då oftast nej. Som kan börja skrika hysteriskt till synes utan anledning. Nej, det är inte Maken jag pratar om. Och dessutom är jag fullkomligt lycklig och tillfreds med detta.

* Att det skulle komma en tid när jag var tvungen att tänka mig för innan jag beställde en latte och grillad macka på Café. Av andra skäl än ekonomiska.

Hälsa är redan en fråga om pengar

I Danmark inför man nu den omdiskuterade "sockerskatten" skriver Aftonbladet idag. Jag tror att det är ett bra initiativ. Det kan tyckas drastiskt att vi inte ska kunna ta ansvar för vår egen hälsa och konsumtion, men när man går i mataffären och inser att läsk är billigare än mjölk och chips är billigare än grönsaker kan man inte låta bli att tycka att det är knasigt.
Att folkhälsosjukdomen fetma är vanligare hos låginkomsttagare är ingen nyhet. Det är klart att det är frestande att välja det onyttigare alternativet om det dessutom är billigare än att köpa bra mat.

Det är lätt att förespråka en kost som består av ekologiskt, närproducerat och proteinrikt om man har gott om resurser att spendera på detta. Så sockerskatt, javisst. Och gärna sänkta skatter på hälsosamma livsmedel och fortsatta satsningar på hälsa i skolan. Skolan är ändå vår bästa chans att ge alla samma möjligheter till kunskap och information. Åtminstone var det så på den tiden när skolan var statlig.

Tidigare inlägg i frågan:
Varför är politikerna så ovilliga att lägga sig i just denna frågan?
Ska vi förbjuda feta människor på offentliga platser nu?

Läs även andra bloggares åsikter om socker, hälsa, Danmark

Det finns fler som är arga

Jag har ju gått loss rätt hårt här om allt möjligt i ett par dagar. Om genus, eco-trenden och köttätare och gud vet vad. Det är inte så att jag absolut vill vara tvärtemot alla andra, måste bara utmana mina perspektiv ibland och inte vara ekologisk och snäll jämt. Fast nu är jag snäll igen. En annan bloggare som är arg ganska ofta och har lite uppfriskande vinklar på saker och ting är Lina. Här är två roliga (och arga) inlägg hon skrivit: Mer vrede - Om smör kontra margarin och Kakafoni - Om genus.

(Inte arg längre utan ekologisk och snäll vegomamma)

Två nya eko-favoriter därför att...

Ekologiskt Roobioste från Friggs i smaken vanilj och rabarber därför att:
"Jag dricker alltid te på kvällarna och vill ha något utan tein. Rabarber/vanilj är mjuk och len i smaken och design-nörden i mig älskar den fina förpackningen."



Quinoamusli från Saltå Kvarn därför att:
"Quinoa innehåller protein och har ett mycket bättre GI-värde än havregryn. Den är bara sötad med honung och torkade aprikoser, som dessutom är järnrika. Sen är Saltå Kvarns produkter också jättefina att ha på hyllan.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekologiskt, Te, GI, Frukost

Vegetarisk veckomatsedel

Den här veckan blir det frystömning, för det är verkligen dags att frosta av frysen. Grönkål, broccoli, sparris, sojakorv, gröna ärtor och massor av infrysta bönor behöver vi göra oss av med. I vanlig ordning lägger jag ut recepten när jag vet om det är något att ha eller inte. Nu mer försöker jag också alltid laga något åt bebisen av samma ingredienser som övriga familjen äter till middag.

Tisdag: Grön ärtsoppa med créme fraiche, mynta, vitlök och koriander. Koka ihop med buljong och mixa slät. Bebisen fick samma fast utan buljong, men tyckte att det var på tok för lite tuggmotstånd och totalvägrade. Hon är ju stor tjej nu (9 månader)!

Onsdag: Sojabönsbiffar med grönkålssås, kokt sparris och klyftpotatis.

Torsdag: Sojakorvstroganof med ris

Fredag: Grillad tofu och sparris med en sallad på fullkornspasta, broccoli och adzukibönor.

Dagens vegetariska barnmat: Bebislunch och mellanmål

Bebisens lunch idag var riktigt enkel att göra:

1/2 dl cous cous (Saltå Kvarn har ekologisk)

1/2 dl adzukibönor från frysen

1 näve blandat majs, ärtor och paprika från frysen

1 msk senap

2 msk grädde

Några blad färsk koriander

Torkad dragon

Koka upp cous cousen, adzukibönorna och ärtblandningen ihop med vatten så att det täcker och kryddorna. När det kokat ihop sig slår du på grädden och senapen och rör om. Klart på bara några minuter.

Treåringen är periodare när det kommer till mat, och just nu äter han lite dåligt. Mellanmålen har inte varit så roliga på sistone, så nu försöker jag fjäska till det lite där för att få igång honom. Helst utan att förvandla mellanmålen till en sockerbomb.

Grekiskt lantbröd med Tartex (vegetabilisk pastej) och paprika, päron och sesamkakor. Lite roligare än knäckemacka och mjölk som varit standard ett tag, men ändå hyffsat nyttigt känns det som.

1800-tals ideal

(Ett barn vid en diskbänk - en del av en obetydlig och helst osynlig vardag?)

Jag måste medge att jag fastnat lite och haft svårt att hålla fokus på sista tiden, men har lite svårt att släppa den här genus och könsrollsdebatten. Tidigare tog jag upp ett inlägg skrivet om så kallade diskbänksbloggare. Även om författarens intention var av humoristisk art så märktes det tydligt i kommentarsfälten att ingen vill vara en sådan blogg som författaren beskrev:

"Blöjor fulla med senapsgul smet är inget mot den dynga som sprids via diskbänksbloggarna. I diverse Mamma- och Pappabloggar är det fritt fram att berätta de mest ointressanta detaljer om barn och vardag. Behöver du någon att prata barn med? Köp en hund. Vill du ha någon som svarar? Köp en papegoja. Men bli inte diskbänksbloggare!"

På samma sätt som man inte ska synas i offentligheten på caféer eller ta upp plats på trottoaren med sin barnvagn ska man heller inte höras i bloggosfären. I alla fall inte om man pratar om oväsentliga saker som barn och hushållsarbete. Som sagt, inlägget var ironiskt, men talande för vår tid, där vi anser oss vara så medvetna och moderna. I själva verket ligger 1800-tals idealen och lurar bakom varje hörn.

Läs även andra bloggares åsikter om Genus, barn, hushållsarbete, 1800-talet

Genusfrågan ur ett klassperspektiv

(Rött och blått - Tillräckligt unisex?)

DN skriver idag om barnkläder och genus. Det är inte riktigt fint bland moderna och medvetna småbarnsföräldrar att klä sina barn könsstereotypt. Det ska vara unisex, helst ekologiska kläder av fint märke och kvalitet. Jag lovar att har man det inte så fett ställt ekonomiskt har man inte råd att klä sina barn så. Nej, inte ens om man köper allt på Lindex, HM och Kappahl.

För kläder till barnen ärver man. Man får av grannar, syskon och andra. Det är inte självklart att man kan välja exakt vilka kläder barnen ska ha. Och även om man har råd att köpa en helt ny garderob till barnet, hur ansvarsfullt är det ur miljösynpunkt? Jag tycker att det skulle kännas jättekonstigt att slänga och aldrig använda de kläder vi fått ärva, bara för att de är rosa eller blommiga.

Vi har ett ansvar att lära våra barn jämställdhet, men vi har också ett ansvar att inte överkonsumera.

Lady Dhamer har en jättefin garderob med härliga unisex kläder till sin dotter. Men då har hon också bara ett barn och antagligen (?) en ekonomi i balans. Jag menar inte att frågan inte är viktig eller inte ska debatteras, jag diggar hennes blogg, jag vill bara påpeka att alla inte har samma valmöjligheter att uttrycka politiskt korrekta ståndpunkter genom sina barns klädsel.

Ja, jag gillar också unisex barnkläder och jag försöker ge mina barn, en pojke och en flicka, så lika uppfostran som möjligt. Jag vill inte se någon av dem fånge i en könsroll. Men jag aktar mig för att döma andra människor efter hur de klär sina barn.

Förvirrning råder bland djuren i barnlitteraturen

Det finns människodjur. Och så finns det djur. En människokatt kan ha en hund som husdjur och en människogris kan äta en gris. Inte så konstigt att det är svårt för barn att få någon rätsida på det här med djuren och korven de äter till middag. Och stackars Benny nöff, nöff som vill flytta in till korvgubben. Han skulle bara veta!

Måndagsbilden

Du och jag. Nu är de faktiskt ganska sammansvetsade. Hon kan vara med mig och leka, jag ska inte putta henne, säger Treåringen. Och glada stunder funkar det utmärkt.

Dagens vegetariska barnmat: Treåringen åt sojakorv och morotsbröd i solen på baksidan av huset. Bebisen åt potatisgryta från frysen. Till middag spaghetti och quornfärssås. Linser kokta med vitlök och basilika till Bebisen istället för quornfärs.

Att våga berätta sanningen för sitt barn

Angående slaktandet i helgens Robinson kommer de ständigt aktuella tankarna kring köttätandets dubbelmoral upp:
Ullis säger "Folk vill äta men inte se" och Anna kommenterar "Har tänkt mycket på det du sagt tidigare om hur vi mörkar köttets ursprung". Jag tror de flesta barn som var stora nog att se helgens avsnitt av Robinson tyckte att det var jobbigt att se djuren avrättas. Barn är oftast både djurvänner och empatiska, det är senare som vi trubbas av och människans rätt att livnära sig på andra arter blir det logiska. Därför tycker de flesta föräldrar att det är bekvämast så länge barnen inte förstår, eller reflekterar över, sambandet mat (kött) - Djur.

Många ifrågasätter varför jag tvingar mina barn att bli vegetarianer, varför de inte får välja själva. Men det är ju just det jag gör, jag ger dem hela sanningen, och när de är tillräckligt stora får de välja själva. Fram tills dess tycker jag att det är rättvisare mot barnet att INTE servera kött.

Treåringen är stor nog att förstå sambandet nu, och han vill absolut inte äta kött. Han har en tydlig identitet som vegetarian och kan förklara för andra: Vi tycker inte om kött, vi vill inte äta döda djur. Hur många andra treåringar har den insikten?

Grillad halloumi på plommonskiva med fikon- och cashewdressing

Det här var ett friskt och lite annorlunda sätt att äta halloumi! Festligt och fint att bjuda på också. Receptet kommer från början från tidningen Femina trodde Svärmor. Till detta åt vi en potatissallad med getost, haricot vert, salladslök och cocktailtomater. Det här är ursprungsreceptet, men Svärmor hade bra mycket mer halloumi per person än vad som står i receptet. Är ni hungriga och lika förtjusta i halloumi som oss tycker jag ni ska dubbla mängden. Minst.

6 personer

Börja med dressingen och låt den stå medan du tillreder halloumin.

Fikon-och cashewdressing

2-3 msk fikonmarmelad

1 msk balsamicokräm

1/2 msk balsamvinäger

50 g grovhackade salta cashewnötter

Blanda alla ingredienser till dressingen. Låt stå.

Grillad halloumi

225 g halloumi

2 fasta plommon, skivade

Olivolja till stekning

Färsk timjan till dekoration

Dela halloumin i 6 bitar. Ringla över olivolja och grilla eller stek ett par minuter på varje sida så att den får fin gyllenbrun färg. När du grillar halloumi skär du den i c:a 1 cm tjocka skivor och lägger på grillfolie. Vänd ofta så att den inte fastnar. Lägg plommonskivorna på ett fat och lägg halloumin ovanpå. Toppa med dressingen och en kvist färsk timjan.

Vego-Robinson: Dagens dubbelmoralist heter inte Erik

Jag har ju i princip lovat att ni ska få läsa mina iaktagelser från denna kulturskymning som lik väl fångar mig varje lördagskväll.

Dagens dubbelmoralist: Anna Lundh ser sig själv som en stor djurvän och har svårt att se när övriga laget slaktar en av hönorna. Fast hon vill gärna vara med och äta.

(Bild från Tv 4)

Dagens brist på självinsikt: Erik Billing äter hönan för att överleva överlevarprogrammet. Talar sen vitt och brett om hur gott det var och att han kommer fortsätta äta kyckling när han kommer hem, vilket han senare tar tillbaka. Där ser man vad lite träskliv och misär kan göra med omdömet.

(Bild från free digital photos)

Dagens vidrigaste: Fläsk-lagets slakt på varanen. Känsliga tittare varnades före programmet. Med känsliga tittare menas alltså vegetarianer hoppas jag. Alla andra måste ju tycka att det är okej att se djur avrättas i rutan. No?

Läs även andra bloggares åsikter om Robinson, vegetarianer

Bara för att man KAN äta mycket betyder inte det att man MÅSTE göra det

Jag har överätit hela helgen. Bara för att jag insett att min förbränning ökat med ungefär 200% sen jag blev tvåbarnsmamma betyder inte det att jag måste vräka i mig onyttigheter så fort tillfälle ges.
-Bye, bye GI, hello ostbågar och frallor med smör och ost liksom.
Nu ska jag i alla fall äta ostbricka. Det är GI-rätt. Om man skippar kexen.

Ekologisk kväll med Café Mumma och ecoloco

(Bild från Café mumma)

Den 28 april ordnar Café Mumma en ekokväll tillsammans med ecoloco. Kom dit och ät kärleksbullar och kläm på ecolocos glada barnkläder! Från 19:30 och framåt.

Glöm det där med att försöka vara lite tidseffektiv!

Det är bara att ge upp det där med att skynda sig. Man ska helt enkelt inte ha bråttom att försöka hinna med något när man är en småbarnsfamilj. Klockan är nu halv fem, och detta är vad vi lyckats åstadkomma idag. I detta finns ingen dötid, jag lovar!

9:20 Skräpig natt, så jag sover visst till 9:20. Man måste ju passa på när man har chansen (vi är hemma hos Makens föräldrar)

9:30 - 10:45 Äta frukost, duscha, klä på mig, kolla lite på datorn.

11:00 Gå till apoteket, en 20 minuterspromenad fram och tillbaka. Fyra personer bakom disken, men bara en som sköter kassorna. De andra väntar på recept-kunder som lyser med sin frånvaro. Lång kö och ingen annan verkar ha särskilt bråttom.

Kanske dags att slopa Apotekets monopol ändå?

11:45 Utfodra och klä på barnen.

12:00 Promenera till Makens syster och hennes sambo. En 20 minuters promenad i vanliga fall, en timmes promenad i sällskap av Treåringen. Han går bara åt rätt håll om vi leker racerbilar samtidigt. Och racerbilar kör i diket och måste tankas stup i kvarten.

13:00 Äta sojakorv med bröd till lunch och dricka en kopp kaffe. Titta på den superfina, nyrenoverade lägenheten som snart ska få sällskap av kladdiga små barnfingrar. You aint seen nothing yet darlings!

14:00 Sitta i lekparken och titta på Treåringen och farmor som leker. Sätter mig i sandlådan med ipoden och försöker bestämma vilken som är min favoritlåt på Jenny Wilsons skiva. Låtsas att sanden är varm och att jag ser havet långt borta. Det går inte så bra eftersom jag fryser om knäna i mina trasiga jeans.

15:00 Promenera hem igen. Går en omväg för att lämna ett gammalt modem och några sladdar hos syrrans exkilles föräldrar.

16:30 Och nu är klockan alltså halvfem och jag bloggar lite. Snart ska vi äta middag. Jag ser fram emot ett spännande recept med halloumi och plommon som svärmor tänkt testa. Lovar att försöka sno åt mig receptet om det blir gott. Och det blir det i stort sett alltid när svärmor lagar mat! Ikväll ska jag försöka se hela Robinson också så jag kan komma med lite seriösa, kloka och välgrundade analyser om ö-livet efteråt.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, familj