Klen tröst

Äter tre kanelbullar med smör och ost. För att trösta mig själv eftersom jag är en sådan dålig mamma som precis har börjat jobba och får ett utbrott på min dotter för att hon inte vill gå och lägga sig. Bestämmer mig för att jag får en ny chans att vara en bra (eller åtminstone en lite mer tålmodig) mamma i morgon.

Caesarsallad på vegovis

Caesarsallad är ju himla poppis, och det går faktiskt bra att göra en vegovariant av dressingen utan sardeller. Maken gjorde enligt det här receptet och bara uteslöt sardeller. Blanda sen med stekta quornbitar och krutonger.

En känsla att bära med sig

När bilen rullade iväg på grusvägen, upp genom skogen, bort från sommarstugan var det nästan så att tårarna började rinna. Okej, inte nästan, jag grät faktiskt. Inte för att semestern är slut, det känns helt okej att börja jobba i morgon, men jag är så rädd att förlora känslan. Den känsla som kommer av att vakna till vågskvalp, vara nära människorna du älskar hela tiden, göra morgonyoga i sanden eller måla ute på klipporna. Känslan av att den stunden som är just nu är den viktiga. Att inte jaga efter något annat, något bättre. Den känslan ska jag försöka bära med mig i höst. Och kanske fortsätta med morgonyoga.

Världens viktigaste jobb?

Den här diskussionen hade jag med min stora kille i veckan. Han vurmar just nu för alla slags djur, från döda flugor på fönsterbrädet till myror som lillasyster (o)avsiktligt råkar trampa på.

- Mamma, visst är djurskötare världens viktigaste jobb?

- Hur tänker du nu?

- Jo, men alltså de tar ju hand om djuren, och det är ju jättebra.

- Ja, fast om inte människor envisades med att stänga in djur i djurparker skulle det inte behövas några djurskötare. I naturen klarar sig ju djuren själva.

- Men mamma, då kan dom ju bli skjutna!

(Vad jag egentligen tycker om att klä mina barn i djurkostymer är en annan fråga. Läs gärna det här gamla inlägget om ni vill. Men mina barn gick i alla fall inte och åt köttkorv i förda sina djurkostymer.)

Morotstzatziki

Provade att göra den här röran från matbilagan som följde med Blossoms tidning. Jag vet, jag trodde inte heller att jag skulle köpa Blossoms tidning, men det gjorde jag, och den innehåller faktiskt en hel del intressanta grejer. Som recept. Röran var helt okej, även om den inte kan mäta sig med vanlig "gurktzatziki". Men kul som omväxling och lite matigare med morot än gurka.

4 personer

2 dl riven morot

2 dl turkisk yoghurt

1-2 vitlöksklyftor

1 msk olivolja

1 krm spiskummin

ev. lite chilipulver

Flingsalt efter smak och tycke

Blanda allt och rör om!

Mellanmål för varma dagar

Är självklart en smoothie gjord på sojamjölk. Banan och frusna hallon funkar, och gärna lite honung för den där perfekta sötman.

Grillad tofu och en kall pilsner på terassen

Sämre dagar har man varit med om. Hur du grillar god tofu har jag bloggat om tidigare.

Citerat

Det är ganska mycket funderingar just nu. Även den minsta av barnen vill gärna diskutera köttätandets vara eller icke vara. Vid läggdags ligger Lilla H och räknar upp namnet på alla hon känner som äter kött. Och kommer sedan till denna insiktsfulla slutsats:

- Mamma, vi äter ju inte kött, för vi äter ju bara MAT.

Hälsoinspiration

Rawfood-glass gjord på sex frysta bananer, en skvätt kokosmjölk, en näve frusna blåbär och en näve frusna hallon. Hackade valnötter på toppen. So nice!

Stekt tofu med syrlig touch av citron. Fullkornsbulgur och sås på kokosmjölk med slantade morötter. All vegan.

Fräschaste lunchsalladen med lätt kokt blomkål och palsternacka, selleri, babyspenat och tomat. Bulgur för matighetens skull. All vegan.

Min standardfrukost i sommar. Dinkelgröt med torkade aprikoser och linfrön (finns färdig från Saltå kvarn) toppat med frusna blåbär och hallon. Sojamjölk och eventuellt lite honung för sötman. Almost vegan.

Thai-inspirerad wok med quornbitar och grönsaker. Asiatiska risnudlar och peanut-sauce shoppat på thaifood-store. Såsen är helt vegansk och utan E-nummer enligt innehållsförteckningen i alla fall. Alltså inget animaliskt i även om det står att den passar till djur.

Den vanligaste missuppfattningen om ett hälsosamt liv

Ofta när folk får för sig att de ska börja leva hälsosamt så slutar de med en massa saker. Man ska inte äta det, och inte äta det och helst ska man vara lite hungrig och missnöjd för det mesta. För att citera en kompis på fejjan; "Jag sitter här och äter salta pinnar, för att det är så ogott, och då är det säkert nyttigt också". Jag försöker tänka tvärtom. När jag går in för att leva hälsosamt (mer än vanligt) försöker jag unna mig så mycket som möjligt. Jag unnar mig att gå länge i mataffären och välja frukt och grönt i så många olika färger som möjligt, jag unnar mig att ta extra tid på morgonen att koka god dinkelgröt och toppa med frukt och bär. Jag unnar mig också tid till eftertanke och motion, och jag unnar mig att göra saker jag tycker om. Det är hälsa för mig. Lite av detta tänkte jag väl försöka få med i bloggen nu när vi startar all over again.

Loving hut i Marbella

En vecka i Spanien. Vi hade ganska stora förhoppningar på maten, men de ställen vi hamnade på var inte särskilt vegovänliga. Det blev alldeles för många flottiga "patatas fritas" och omeletter i olika varianter. Sallad fick man passa sig för att beställa, eftersom de "vegetariska" varianterna ofta visade sig innehålla både tonfisk och kalkon. Då hände det plötsligt. En liten skylt på strandpromenaden i Marbella visade att det fanns en helt vegetarisk restaurang alldeles nära. Det var så vi hittade Loving hut. En helt vegansk restaurang med lyxig meny bestående av allt från barbecue-inspirerade rätter med tzay-spett till wraps, pasta och indiska varianter. Plus en vegansk och raw-inspirerad efterrättsmeny! Ägarna verkade både förvirrade och glada över de två vegetariska barnfamiljerna som ramlade in. Utsökt mat och det fanns verkligen något som passade ALLA, t.om. sojakorv i bröd till de kinkigaste barnen. Väl värt ett besök! Kejdan finns också på flera ställen i USA.

(Glass i en annan del av Spanien)

Vadå, det är väl bara å gört

(Sommarens skafferi riktigt skriker efter att förevigas)

Allt eftersom semesterdagarna samlar sig smyger sig lusten på. Allt jag har på tallriken riktigt längtar efter att fotograferas. Sommarens ljus ger så fina bilder och och matinspirationen är ju också på topp när man har all tid i världen att fundera på vad man ska äta. Så även om jag officiellt har lagt ner bloggen måste jag ju göra av detta någonstans, sommarblogga lite i smyg kan man säga. Ny dator bidrar givetvis också till inspirationen. Så efter att ha hängt på facebook alldeles för många kvällar den här veckan bestämde jag mig för att det är bara å gört. Ge bloggen en chans till.

This is it

Efter drygt två år med Vegofamiljen har jag bestämt mig för att det är dags att gå vidare. Ja, inte från familjen, men från den här bloggen. Jag skapade bloggen under min föräldraledighet, när det fanns oceaner av tid att drömma, filosofera och fotografera. Och laga mat. Nu ser livet annorlunda ut.

Genom bloggen har jag tillsammans med Maken utforskat det vegetariska köket, och vi äter idag en helt annan slags mat än vad vi gjorde för några år sedan, mycket tack vare resan med bloggen. Jag har kommit i kontakt med mängder av andra bloggare och sidor som givit inspiration, både kring kost, hälsa och ekologisk livsstil. Allt detta är en naturlig del av vår vardag nu, men inget som jag känner ett behov av att förmedla eller skriva kring. För om jag inte i grunden skriver för min egen skull blir det inte bra. Jag behöver söka nya vägar att uttrycka mig på, vad vet jag inte än, men jag hoppas att det kommer utkristallisera sig så småningom.

Hur som helst är Vegofamiljen alldeles för låst till sitt "koncept" för att jag ska kunna börja på ny kula här. Därför vill jag från djupet av mitt hjärta tacka alla er som varit bloggen trogna länge, och alla er som nyligen tillkommit som läsare också, för den inspiration, glädje, feedback och vänskap ni har gett mig. Ni har på många sätt hjälpt mig att bli en starkare och gladare människa. All lycka till er i framtiden!

Kanske startar jag upp på ny adress om ett tag, den som vill att jag skickar ett mail då får gärna lämna sin mail-adress i kommentarsfältet.

Kram Frida med familj

Blomkålsgratäng med knaperstekt vegobacon

Receptet är hämtat ur Buffé nr 2/11. En god vardagsrätt tycker jag att det var, man behöver variera sig ibland, det är så lätt att hamna i invanda mönster!

4 personer

1 stort blomkålshuvud
1 vitlöksklyfta
1 burk créme frachie
2 dl mjölk
200 g riven cheddarost
3-4 skivor vitt bröd med kanterna kvar (går att byta ut mot ströbröd)
1 kvist rosmarin
1 paket vegbacon

Sätt ugnen på 175 grader. Ansa och skär blomkålen i buketter. Lägg dem i en smord ugnssäker form. Skala och finric vitlöken. Blanda créme fraiche och mjölk med hälften av den rivna vitlöken och riven ost. Häll såsen lver blomkålen. Mixa brödskivorna med rosmarinkvisten till ett ströbröd med en stavmixer eller i matberedare. Strö över resten av osten på gratängen och det mixade brödet. Ringla 2 msk olja över. Gratinera i ugnen 50-60 min, tills gratängen har fått fin färg och blomkålen känns mjuk. Stek vegbaconbitarna i en stekpanna och servera tillsammans med gratängen och en grönsallad.

Vegetarisk veckomatsedel

Har varit dålig på att blogga den här veckan, tiden och energin har liksom gått åt till att jobba. Och sova. Och hålla värmen i kylan!

Här är i alla fall den planerade maten för veckans vardagskvällar:

Måndag: Gratinerad blomkål med knaperstekt vegobacon och grönsallad. Recept från senaste Buffé.

Tisdag: Cous cous-sallad med kikärter och örtkryddad tomatsås.

Onsdag: Makaroner och sojabullar

Torsdag: Stekt halloumi och varm sallad med haricot vert, strimlad morot och rostade solroskärnor.

Bonustipset: I helgen åt vi canneloni på en omgjord variant av det här receptet och jordgubbsparfait enligt det här receptet. Mycket populärt!

Näe, nu är det dags att börja matplanera igen!

Har den här veckan insett att jag åter ska ta en aktiv del i att LAGA maten i det här hushållet. Maken är tillbaka på jobbet (efter att ha pluggat ett år) med allt vad det innebär med senare dagar och vardagspussel. Plötsligt är det jag som står där halv sex och glor hålögt in i kylskåpet medan barnen vrålar att de vill ha mer vindruvor och undrar om jag verkligen ska orka skala en morot till den där grytan som barnen ändå kommer vara totalt ointresserade av. Spontan "kreativitetsmatlagning" av det som finns hemma passar Maken, inte mig och min välplanerade natur. Jag vill liksom veta redan i bilen på väg hem från jobbet vad det är jag ska laga när jag kommer hem. Så... nu ska det införas veckomatlistor med maträtter anpassade till dagens "stressnivå"...

Så det ni ser här är en sista rest av vår "oplanerade kost". Sojabönor ur frysen och bladspenat tillsammans med en skvätt passerad tomat och vitlök fick bli fyllningen till den ensamma squash jag hittade i kylskåpet. Fräste på fyllningen i smör och toppade sen med riven ost. En liten burk majs och en hackad tomat fick duga som sallad. Fullkornspasta till det. Nästan så man skulle kunna tro att det var planerat.