Våndan och lyckan i att besöka det stora möbelföretaget

Det var länge sen vi besökte det stora, svenska möbelföretaget. Så länge sen att vi inte hade två minimänniskor som kunde springa och klättra när vi var där sist. Det har vi nu, och jag kan lova att det orsakade både svettningar, arga blickar från medbesökare som inte hade springande och klättrande minimänniskor med sig och på slutet total matthet i både armar och ben av att ha burit skrikande och ålande minimänniska genom hela tag-själv-lagret.

Men ut kom vi med både minimänniskor (läs våra barn) och prylar så att det räckte och blev över. Och i slutändan, väl hemma med påföljande garderobsrensning och sortering, så blev det just ett sådant besök som nog kommer göra livet lite enklare i fortsättningen. För i skrivandets stund har vi faktiskt en organiserad hall där sockorna ligger undanstoppade och hoprullade till nästa vinter, och alla tröjor och mössor ligger fint sorterade i korgar och lådor och det hänger inte 500 jackor framme som trillar ner från krokar och blir trampade på eller kläms i toalettdörren när man försöker stänga. Jag kunde nästan inte gå och lägga mig i går kväll eftersom jag var så exalterad över vår nya, högfunktionella (nåja) hall. Och när jag somnade gjorde jag det med ett leende på läpparna.



Dessutom kunde man köpa billig (49 kr), god och vegetarisk lunch hos möbelföretaget, broccolibiffar med matvetesallad och rödbetscréme. Det var heller inga problem att göra en specialbeställning med broccolibiffar, pommes och bearnaisesås till sina vegetariska barn (minimännsikor). Tack för det Ingvar!