torsdag 15 april 2010

Jag är inte religiös men...

En intensiv uppstartsvecka på jobbet efter lovet. I går gick en älskad farfar ur tiden, djupt sörjd och saknad. Blogglusten ligger inte på topp just nu, men jag vill dela med mig av en text som har gett mig mycket styrka den senaste tiden. Jag är inte särskilt troende men, det finns något väldigt vackert och tänkvärt i de här orden tycker jag:

Vår djupaste rädsla är inte att vara otillräckliga.
Vår djupaste fruktan är att vi är omåttligt kraftfulla.
Det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer oss mest.
Vi frågar oss själva: Vem är jag som tror mig vara briljant, storslagen och talangfull?
Egentligen, om du inte är det, vad är du då?
Du är ett barn av Gud.
Att du leker liten förbättrar inte världen.
Det är ingenting upplyst med att förminska dig, så att andra inte ska känna sig osäkra omkring dig.
Vi föddes till att manifestera Guds härlighet som är i oss.
Den är inte bara i några av oss, den är i oss alla.
Och när vi låter vårt eget ljus skina, ger vi omedvetet andra människor tillåtelse att göra det samma.
När vi är frigjorda från vår egen rädsla, frigör vår närvaro automatiskt andra.

Nelson Mandela 1994
(Källa: Att välja glädje av Kaj Pollak)

8 kommentarer:

Mijima sa...

Vilken underbar text! Den måste jag spara!

loba sa...

Jag beklagar er sorg och förlusten av Farfar. Ta hand om er.

Fredrica sa...

trakiga nyheter men vilken fin text. Kram pa er.

Eva sa...

Tänker på er och är ledsen för er förlust. Ta hand om varandra.
Kram!

Anna sa...

Mandela har så rätt så rätt, precis samma sak säger min lärare.
Jag är benägen att tro honom.

Allt gott till hela familjen.

ANna

Anonym sa...

Detta är vad tro handlar om! Kalla det "att vara religör" eller någon annan kategori - skitsamma! Att vara Guds barn är att leva i tro! :)

//anny.

Maria Westerman sa...

Jag läser också ofta den här texten.

Vegomamman sa...

Mijima: Ja, visst är den fin!

Loba: Tack!

Fredrica: Tack, kram till er med.

Eva: Tack, det ska vi göra

Anna: Du verkar ha en klok lärare!

Anny: Kloka ord!

Maria: Roligt att vi fastnat för samma text!