(Ett av mina favoritmotiv, vissnade nyponrosor. Typ det enda som lyser upp naturen så här års.)
Jag ville helst ligga på soffan med en filt upp till hakan och göra ingenting, men Maken envisades med att det var bättre att ge sig ut i grådiset och dricka kaffe och äta lussebulle på utkiksberget. Och som vanligt hade han irriterande rätt, jag blev ju faktiskt mycket piggare.
Lite fest och mingel med goda vänner ger också en välbehövlig energiboost. Även fast det inte är så avslappnande att hysa mina två små monster (det är barnen jag menar om någon undrade...) i en tvårummare i fem timmar. Tur att festen var full av supertrevliga och välvilliga barnvakter som turades om att aktivera de små liven!
Tröttnade också på att se mitt eget glåmiga ansikte i spegeln varje morgon och bestämde mig efter stor vånda för att rama in det med lite färg. Redish, det kändes som en uppiggande färg. Vi får se hur länge det håller innan jag tröttnar på det med.
Inlägg
5 kommentarer:
Vad fin du är vännen. Saknar dig. Kram/L-M
Redish är fint!
Visst är det samma visa varje år, det är en mörk, mörk årstid. Men, som varje år, det blir lättare. Det är iaf vad jag intalar mig själv...
Tack för en inspirerande blogg också!
Ooh, så snygg du är i håret!
Hoppas kraften räcker ett tag.
L-M: Tack, jag saknar dig också!
Alexia: Ja, nu går vi väl ändå mot ljusare tider snart??? Roligt att du finner lite inspiration i bloggen.
loba: Tack :)
Åhh, välkommen tillbaka! Jag har saknat dig! :D
Skicka en kommentar