söndag 27 september 2009

Är min blogg verkligen min?


När jag inte umgås med bloggen dagligen kan den kännas lite främmande. Inte som något jag skapar efter min egen vilja, utan som att jag styrs av osynliga, men givna regler. Alla tankar och berättelser har försvunnit bakom en putsad yta av trevliga recept, käcka ekotips och gulliga bilder på barnen. Jag vet inte om jag får plats i bloggen själv längre. Får jag det? När jag startade bloggen för snart ett år sedan var jag inte så noga med vad jag skrev, eftersom det mest var mina närmaste som läste. Nu är det ganska många som läser, och det är självklart fantastiskt roligt, men det ställer också andra krav. Och just nu känner jag mig lite vilsen i bloggen. Alla ni som läser, vad är det ni uppskattar hos Vegofamiljen? Kommer ni enbart hit för matinspiration? Får mina vardagstankar plats, eller ska jag flytta dem till ett annat ställe? Tacksam för svar från alla er som regelbundet besöker bloggen!

25 kommentarer:

Anonym sa...

Jag läser både tankar och recept. Både vardagliga tankar och om grön medvetenhet.

Marie sa...

Oj, jag tycker ju det är helheten som gör det... Det jag fastnade för först var nog dock vegodelen. Det är roligt med recept som man inte behöver vegokorrigera (eller ännu bättre: när man får rena vegorecept som en annan matblogg inte ens hade tagit upp!), restaurang/kaféer som jag inte hade hittat till annars och fina exempel på att det är både lätt och kul att ge sina barn vegmat.

Men jag skulle säga att allt är välkommet, tankar, recept, you name it. :)

loba sa...

Vet du, jag känner igen de här frågorna. Men för att besvara dina frågr, så skulle jag gärna se mer av DIG i den här bloggen. Vardagsfunderingar, en bit inre dagbok, något lite personligare än "bara" barnen/maten/miljön. Jag vet allt om vad ni äter och hur ni tänker, men... jag saknar mer av bara dig. Kan du inte ägna oktober åt att låta oss lära känna dig mer? Kanske klumpigt uttryckt av mig, men jag hoppas du förstår vad jag menar. För du var ju ändå den som gav mig det bästa rådet när jag velade med min blogg! Du sa: "Bloggar förändras. Bloggen är ju först och främst ett verktyg för dig, och om du har behov av att skriva om andra saker tycker jag att du ska göra det." Efter det där har jag tänkt att bloggar är som livet, de tar sina vändningar och så släppte jag den fri. Släpp bloggen fri. Jag skulle vara väldigt nyfiken på att följa dess nya spår!

maja sa...

Jag älskar din blogg! Precis som den är, recept blandat med vardagstankar. Utan vardagstankarna ligger det mindre tyngd bakom recepten, och utan recept får inte vardagstankarna den där kicken som iaf jag får ut av dem.

CrimsonAnna sa...

Klart det finns plats för dig-det är du som skriver bloggen. Och det som gör den är blandningen-recept, ekotänk, barnen och vardagen i en härlig blandning. Kanske införa en stående "veckans ego" där du bara skriver om dig själv. Var inte rädd att släppa på käckheten-det gör det bara mer intressant

Emma sa...

Snubblade in här och passar pá att säga hej :)

Mijima sa...

Jag tycker att DU ska få mer plats i bloggen! För min del är inte recepten det viktigaste, utan det är dina funderingar och tankar kring miljön. Lite mer politik vore också kul. Sen lite om hur det funkar att vara både miljösmart och småbarnsförälder, det kan inte alltid vara det lättaste ;)

Esbe sa...

Jag säger som de andra... Det är liksom helheten... Även om jag nu fastnade för vegorecepten från början, så skulle bloggen vara mindre rolig om inte du fanns med i den!

Ida sa...

Självklart finns det plats för mer dig!!! Jag skulle bara bli glad!

Sara sa...

Jag håller med loba; jag kan nog sakna mer av DIG i bloggen. Jag gillar dina recept och allt det där, men det känns för mig som kryddan och har faktiskt tänkt att jag saknat lite fler vardagsbetraktelser den sista tiden.
Men trots det är din blogg ff en av mina favoriter :)

Karin sa...

Jag tittar in på bloggen varje dag för att se om det kommit något nytt. Många tycks vilja veta mer om dig...vilket givetvis vore trevligt men i första hand är det vardagsreflektionerna och ev kluriga frågeställningar/ställningstaganden i olika miljö- ekofrågor som tilltalar mig. Att dina reflektioner/hugskott uppmanar mig som läsare att också ta ställning. Vissa recept har jag provat och inspirerats av men jag läser helst dina funderingar och det behöver egentligen inte innebära mer detaljer om dig privat, istället att väcka frågor och debatt. Jag hoppas du förstår!

johanna sa...

Recept är väl kul, men det är vardagstankar som är roligast!

Anna sa...

Språket är definitivt en anledning. Välskrivet utan att vara tillkonstrat. Det gör att jag återvänder för att läsa mer.

Läshäxan sa...

Jag tittar in och läser din blogg flera gånger i veckan. Som vän till dig/er så har jag ju fått otaliga möjligheter att få smaka på er fantastiska matlagning, och bloggen ger mig inspiration när jag fastnat i inrutade matrutiner. Men jag måste säga att det är fantastiskt härligt, intressant och spännande att ta del av dina tankar och reflektioner, och jag tycker att lärt känna dig på fler plan än tidigare via ditt skrivande här. Fortsätt med det, fina du! Jag är stolt över dig!

Anonym sa...

Skriv precis som du har gjort innan! Med alltifrån recept till mat-tankar och familjepussel och ekopussel. Den här bloggen är en av mina absoluta favoriter och ar (faktiskt!) hindrat mig från att äta kött när jag har varit på g att ge upp vegetarianismen (efter tio år som veggie) Jag tänker också att det är roligare att du skriver ofta även fast alla inlägg inte blir lika kvalitativa. Tråkigt nu när man ramlar in och inget nytt har hänt även fast jag förstår att det är mkt att heltidsjobba, familjeoussla och ekopussla ; )

//Malin Tjus

Eva sa...

Jag instämmer med flera tidigare talare. Jag vill ha mer av DINA tankar. Framför allt om miljö etc. (eftersom jag själv är rätt insnöad på det) men även om annat. Du är bra på att formulera intressanta idéer och relevanta frågor.

OM du känner att du har orken, lusten och tiden. Det är en annan sak när man jobbar för fullt och resten av livet ska ha sitt. Du ska ju inte stressa ihjäl dig över bloggen.

Anonym sa...

Det är för dina tankar om jaget, familjelivet samt livspusslet som jag besöker din blogg. Det är skönt att inte känna sig ensam i sina erfarenheter.

Linda

Sanne sa...

Jag har ju följt din blogg sedan den startade och följer med intresse förhållandet till dina barn, miljön och alla goda recept.
Jag tycker att du ska lämna ut precis så mycket som känns rätt.
Din blogg har blivit en del av min vardag så jag hoppas att vill fortsätta blogga för jag tycker du har så mycket tänkvärt att säga - och vad skulle jag göra utan alla dina goda recept!

Ewelina sa...

Jag tycker om mixen av vardagstankar och recept, men ta gärna mer plats! :)

Anonym sa...

Mer av dig och dina tankar och vardagsbetraktelser, absolut:-)

Vegomamman sa...

Tusen tack för att ni tog er tid att svara. Ni har verkligen hjälpt mig att få styrsel på mina tankar. Med er feedback har jag faktistk lyckats hitta orsaken till min "bloggtorka" och jag hoppas att ni kommer vilja fortsätta att läsa, även om delar av bloggen nog kommer att förändras en del. jag tror att det är nödvändigt för att jag ska tycka att det är lustfyllt att skriva igen. Så återigen, tack!

hippihäxan sa...

Känner verkligen igen allt du skriver... Att det blir en påklistrad yta.
Är inte heller helt och ärligt JAG i min blogg, men måste man vara det?
Bara för att man skriver måste man inte skriva allt!
Skriv det du mår bra av.
Själv har jag många gånger varit på väg att skriva för mycket, men hejdat mig då jag inte tror att jag skulle må bra av det efteråt.
Man kan lätt dras med i hysterin att allt måste ventileras på nätet.
men så småningom kanske även jag blir mer personlig, på gott och ont...
Hoppas du hittar din väg.

Alexandra Reichler sa...

Jag tycker mest om när du är personlig och dina reflektioner och tankar kring ämnet "vego". Jag tycker också om, nu som nybliven mamma, att läsa om vegogrejer kring dina barn. Hur ni tänker som föräldrar osv. Ni verkar vara mycket kloka i era val kring barnen och jag inspireras gärna mer av er!

Vegomamman sa...

hippihäxan: Jag tycker absolut inte att man måste lämna ut sin själ på nätet. Men när det mer känns som att man vårdar "bilden av vegofamiljen" är det inte så intressant längre. Jag tycker själv att det är intressantaste bloggarna är de som innehåller ett visst mått av generositet med de personliga tankarna och åsikterna.

Anna sa...

jag gillar det personliga i bloggen. det är mysigt med recept och bilder och det är absolut något som jag tror är en bra inspirationskälla för vegosar och vegofamiljer. tyvärr är det ju inte mycket jag kan äta, så jag läser inte recepten så noggrant :P men om jag var vegetarian istället skulle jag ju det! och jag tycker det är mysigt att läsa små personliga grejer. och eftersom jag själv är inne i ganska mycket miljötänk så uppskattar jag alla inlägg om sådant. så inte ska du känna att du behöver flytta något, det tycker iallafall inte jag. jag gillar denna blogg! :D
keep it up! /anna