När jag väl tillåter mig att vara i den, så älskar jag hösten. Eller fel, jag fullkomligt avgudar den. Det är kontrasterna som gör det. Trädens gråa nakenhet. Rönnbär, äpplen, löv som brinner av färg, som ropar på uppmärksamhet. Himlens krispighet, jordens kladdiga mättnad.
Gå ut. Det är som vackrast nu.
Inlägg
1 kommentar:
Jag står helt på din sida! Visst kan man klaga på kyla och rusk, men egentligen - allt är som vackrast nu, luften är frisk och smakerna de allra bästa <3
Skicka en kommentar