Avslutning på nya förskolan. Teddybears picknick heter det visst, och det är klart att namnet kanske borde ge en eller annan ledtråd till upplägget, men stressade lärarföräldrar i juni tänker inte längre än vad näsan räcker. Finaste sången av förskolebarnen gör att det tjockar sig i halsen, men kanske lite ännu mer när man ser alla de andras välordnade picknick-korgar. Och vi har, nä just det, inte med oss något alls. Har svårt för när det liksom förutsätts att alla vet vad som gäller, men med andan i halsen så fixar vi också en picknick på exakt 3 minuter. Nej, det blev inte hembakade cupcakes den här gången, utan nektariner, kex, festis och butiksbakat bröd med philadelphiaost. Men våra barn är typ världens bästa och klagar inte alls, utan fattar liksom läget. Och då tjockar det sig lite i halsen igen.
Inlägg
2 kommentarer:
Era barns förmåga att fatta läget och vara tacksamma för det som är, kommer de att ha stor nytta av i framtiden:)
En kan ju alltid hoppas på det! :)
Skicka en kommentar