Funderingar på en lördag

Stack ut på en joggingrunda i morse runt halv sju-snåret och kände mig rätt så nöjd och duktig med det. Tills jag mötte en annan löpare som sprang jättefort och liksom flåsade massor. Då tänkte jag genast att det kanske är sådär man ska springa, inte lite lugnt och mysigt och titta på naturen (nåja, omgivningarna) så som jag springer. Å andra sidan så hade jag det väldigt trevligt, medan hon såg rätt så plågad ut, och ALLT i livet är ju faktiskt relativt. Därför är det bäst att inte jämföra sig med någon annan än sig själv så kan man fortsätta vara glad och nöjd över sin stillsamma morgonjogg.
Ha en skön lördag vegovänner!