Gästspel på Vegomammans blogg

Vegomamman frågade mig i veckan om jag kunde tänka mig att bidra med mina bakverk här på bloggen, och en sådan ära är det ju svårt att tacka nej till. Jag upptäckte att jag förvandlats till en "bröd-och bull-tant" för 2-3 år sedan, och nu har jag helt och fullt anammat den rollen. En av mina bästa vänner fyller 30 och har till den kommande festen beställt några av mina trumfkort. Vissa av dessa har redan visats här på bloggen, så det får bli en och annan favorit i repris:  

Ett riktigt gott, nyttigt  och mättande dinkelbröd

(Det tar inte mer än 6-7 minuter att slänga ihop alla ingredienser.)

5 dl dinkelmjöl

2 dl grahamsmjöl

3 dl rågsikt

2.5 dl fyrkornskross

1 dl vetegroddar

1 tsk havssalt

4 tsk bikarbonat

5 msk blandade brödkryddor (anis, fänkål)

1 liter ekologisk filmjölk

0.5 dl sirap

1-2 dl äppelmos

ett par nävar hackade valnötter

Toppa med lin-, pumpa- eller solrosfrön

Sätt ugnen på 175 grader. Blanda alla torra ingredienser. Rör ned fil, äppelmos och sirap. Smöra och bröa två 1.5 liters avlånga formar. Grädda ca 100 minuter. 

Det fina med det här brödet är att det går att variera in i oändlighet. Har man inte alla mjölsorter hemma, så ta mer av en annan sort. Häll i nötter, frön och torkad frukt - allt efter smak och tycke. Äppelmoset är inget måste, men jag tycker att det blir lite saftigare med det. 

Det här brödet har blivit ett stående inslag på frukostbordet och är alltid lika uppskattat.   

Lycka är...

(Syster-yster och jag)

...att ha en farmor som fyller 85 och som fortfarande är en fantastiskt pigg och snabbtänkt kvinna som jag verkligen uppskattar att få umgås med. Tack för all klokskap som du gett mig genom åren!

(Pappa och farmor)

Mindfulness som ett hemligt vapen mot ångest och oro

"Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet." (Stig Johansson)



(Bild lånad från mor och far)

Orden träffar mig i magen när de möter mig på en tidningssida, i en kolumn någonstans. Inser att jag ofta är någonstans i framtiden, oroandes. Det har gått så långt att jag ibland känner ångest över att gå och lägga mig eftersom jag vet att tankarna då kommer att snurra iväg och börja bearbeta saker som jag faktiskt inte kan göra något åt mitt i natten.

Men den här helgen bestämmer jag mig för att inte låta framtiden styra nuet, jag ska vara närvarande. När jag vaknar tidigt på söndags-morgonen bestämmer jag mig för att jag ska somna om till varje pris. Inga tankar ska få stressa igång kroppens system. Jag blundar och fokuserar på nuet, den stilla morgonen, det varma täcket och den mjuka kudden. Vaknar två timmar senare. Utvilad.

Hur gör du för att varva ner ner vardagen snurrar allt snabbare? Alla tips mottages tacksamt!

Matveckan

Dinkelbollar gjorda efter vårt standardrecept på dinkelbiffar tillsammans med fullkornsspaghetti och sås.



Färksa rödbetor är jättebilligt just nu! Ett enkelt sätt att tillaga dem är att koka dem och sedan skala och skiva. Mosa getost tillsammans med créme fraiche och bre över. Gratinera i ugnen på c:a 200 grader tills getoströran fått lite färg.



Hjälp av barnen i köket innebär ganska sällan hjälp i ordets rätta bemärkelse, men man blir i alla fall på väldigt gott humör själv när de blir så här glada och positiva av att bidra (eller nåt) till matlagningen.

Ny skribent på Vegofamiljen

(Sockriga, söta och fulla med kärlek. Så skulle jag nog bäst beskriva C:s bullar)

Exakt. Eftersom nästan allt bakat och pyssligt i den här bloggen kommer från min fina vego-väninna C tänkte jag att det är la lika bra att hon börjar skriva här hon med. C bjuder på de hembakade kanelbullarna som mina barn skulle bli utan annars, och bidrar med efterätten när vi ska ha middag och det hembakta brödet till brunchen. C har inget emot att bli kallad tant trots att hon inte hunnit fylla 30 ännu. Hon vårdar sin kolonilott och stickar passionerat. Bland annat den fina mössan som Ettåringen har på bilden.Dessutom är hon så gott som en i familjen här hemma, så jag hälsar vegofamiljens nya skribent välkommen! Jag hoppas att hon kommer att presentera sig själv närmare så småningom!

(Ettåringen i ett av tant C:s hemstickade alster)

Vad gör man när NÄTET är nere?

Exakt, jag har levt utan cyber-space i hela 48 timmar nu. Några klantar hade lyckats gräva av en kabel i närheten och plötsligt blev kvällarna väldigt långa.
Så detta är vad jag pysslat med på kvällarna istället för att blogga:

• Rättat två kilo skrivhäften och gjort bedömningar och utvärderingar på det samma.
• Strykit allt som behövdes strykas i huset, vilket i och för sig inte var särskilt mycket eftersom jag inte köper kläder som behöver strykas eftersom jag aldrig stryker. I vanliga fall.
• Försökt titta på Svenska Hollywoodfruar för att förstå det populär-kulturella fenomenet Anna Anka. Gav upp efter en kvart och tittade på Melker Andersson i Mataktuen istället.
• Läst ut en bok om psykoanalys.
• Hunnit tänka tanken att jag skulle skriva dagbok på papper, på gammalt hederligt vis. Kom aldrig till skott dock.
• Spelat Fia med knuff med grannarna. Eller jag kanske borde ha bjudit in dem eftersom deras nät säkert var trasigt också. Tänk vilket tillfälle att skapa lite mysig stämning i kvarteret.

Pappa, pappa, barn?

(Bebisdocka i ekologisk bommull från Touffie.se)

Mamma, pappa, barn är favoritleken just nu på Fyraåringens dagis. För det är mamma, pappa, barn man leker. Oavsett om det är två pojkar eller två flickor som leker tillsammans.
Maken står och betraktar Fyraåringen och hans kompis som leker i trädgården.
-Det är märkligt att dom inte ens kommer på tanken att leka pappa, pappa, barn säger han fundersamt.
Ur Fyraåringens perspektiv vore det inte så märkligt. Vi har fleratalet vänner som lever i homosexuella relationer. Men dagiset i Tumba är inget normbrytande ställe. Fyraåringen var till exempel det första vegetariska barnet de haft där, men han har i alla fall banat vägen för lillasyster som snart ska göra honom sällskap. Det finns mycket man kan gå runt och fundera på, och just nu funderar jag på hur det kommer att vara att växa upp som normbrytare i en liten ort utanför Stockholm där barn, precis som på alla andra ställen, kan vara ganska elaka mot dem som är avvikande. Av någon anledning känns som att det kommer bli betydligt svårare att smälta in här, än i Årsta där vi bodde förut. Eller så är det bara mina fördomar som spökar.

Gröna steg

Ecoloco utmanar oss att berätta om vårt senaste steg mot en miljövänligare vardag och vad vi planerar här näst. Loa på ecoloco har själv infört vego-torsdagar som ett steg i en allt miljövänligare vardag!

Såå... Här hemma har Maken infört rotfrukter på menyn. Minst en, helst två gånger i veckan. Nu känns det ganska självklart, men tro mig, för 10 år sedan var rotfrukter något ganska exotiskt i mitt kök. Själv kör jag stenhårt på miljö-linjen i min undervisning i skolan.

- Du är så där lite Greenpeace va?!, det märks! säger de till mig. Och visst är jag väl det. Och jag älskar diskussionerna som uppstår, jag svarar gärna om och om igen, bara jag märker att det får dem att tänka. Här näst väntar den årliga novell-tävlingen, på just temat miljö.

En fredag i oktober

Jag har jordens underbaraste ungar. Både hemma och på jobbet. Jag tar helg med en känsla av glädje och lättnad; så mycket empati, vilja och ambitioner. Jag är så sjukt imponerad av deras sätt att ta sig an skolan på. Läraryrket när det är som roligast. Och sen komma hem till guldklimparna, och höstsolen som fortfarande värmer, och Maken som lagar polenta igen. Denna gång med quornfiléer och salsa gjord på både färska, soltorkade och konserverade tomater. Så gott. Livet när det är precis så som man önskar.

Veckans vegetariska vardagsmat

Fina färsfyllda paprikor. Gärna paprikor i flera olika färger så ser det ännu godare ut. Stek quornfärs tillsammans med gröna bönor. Grilla paprikorna i förväg i ugnen på 225 grader upp och ner tillsammans med lite olja. Blanda tärnad fetaost i quornfärsen och fyll paprikorna med. Låt det gratinera en stund i ugnen. Servera med kryddig tomatsås och quinoa.

Ettåringen älskar quornfärsen med quinoa. Tyvärr har hon också fått smak för ketchup, och viftar ivrigt så fort flaskan kommer upp på bordet. Fyraråingen tittar ut genom fönstret och petar förstrött i maten. Ska komma ihåg att inte servera mellanmål klockan fem imorgon...

Det var premiär för polenta hemma hos oss den här veckan. Vi åt tillsammans med frästa rotsaker (varje vecka rotsaker på menyn) och en vitkålssallad med sojabönor, men vi rekommenderar något kryddigare än så. Kanske quornfiléer med en mexikansk gryta? Ska i alla fall provas igen. Populärt hos båda barnen.

Receptet på polenta hittar du på påsen!

Har han gått och blivit humanist?

Jag är inget stort fan av Jan Björklund. Hans militära bakgund avspeglar sig allt för ofta i hans tankar om skolan. Men så såg jag honom prata på TV-nyheterna om ett nytt lagförslag. Alla barn, även gömda och papperslösa, ska ha rätt att gå i skolan. Det är inte en dag för tidigt och känns väldigt humanistiskt för att komma från Björklund. Jag applåderar!

Vego-utmaning

Eva som skriver bloggen Att leva lagom kämpar med att hitta bra vegetariska middags-alternativ till sig och sin familj. Inte så enkelt när man inte är vegetarian själv och dessutom har kräsna barn som tycker att vego är rätt överskattat. Just nu kör hon i alla fall en vego-utmaning i sin blogg så gå in där och peppa henne och ta del av hennes vegofavoriter. Kanske har du ett tips eller två att bjuda henne på också...

Ändrat livsrum

Jag blir både glad och rörd att så många tog sig tid att skriva ett par rader till mig om bloggen. Tack! Nu tror jag att jag vet varför jag haft svårt att hitta lusten till att blogga och vad som behöver göras för att hitta känslan igen.

Sen jag slutade min föräldraledighet för ett par månader sedan har mitt livsrum totalt förändrats. Föräldraledigheten är en bubbla, där det mesta är ganska gosigt och mysigt. Visst, man har kassa dagar när ungarna är gnälliga, man har sovit för lite och tristessen över att torka av diskbänken ännu en gång kan kännas väldigt påtaglig. Men på det stora hela är det kramar och pussar, solsken och ekologisk morotspuré blandat med kärlek och en vilja att göra världen till ett bättre ställe. Och känslan av att det går att göra världen till ett bättre ställe.

(Försök att hitta snäckorna på stranden istället för att slåss mot vågorna.)

Vardagen med läraryrket ser inte riktig ut så. Visst finns det dagar som är alldeles lyckobubbliga av kreativitet och nytänkande och utvecklande och allt det där. Men det finns också ett mörker som man tvingas konfrontera så gott som dagligen, ett mörker som man aldrig är i närheten av i sin hemma-bubbla. Många barn har ju en verklighet som är miltals ifrån vår lycko-bubbla, och jag vill ha kraft att ge till dem. Trötta dagar undrar man hur man ska hitta källor att ösa ur när det känns som att man kämpar mot en hel ocean. Det gäller att inte drunkna, utan försöka plocka snäckorna på stranden istället. Mitt liv just nu handlar mycket om att hitta balansen mellan mörker och ljus, kraft att ge till andra och samtidigt orka med mig själv.

Hur som helst, mitt inre rum har ändrats radiklat, men bloggen har inte följt med. Den har fortfarande speglat det som var jag för några månader sedan. Och jag tror det är därför som allt jag skrivit kännts lite påklistrat.

Så även om kärnan förhoppningsvis ska förbli densamma, vegotankarna och miljötänket är en så stor del av mig, så följer jag lobas råd och släpper bloggen fri. Så får vi se vart vi hamnar.

Är min blogg verkligen min?

När jag inte umgås med bloggen dagligen kan den kännas lite främmande. Inte som något jag skapar efter min egen vilja, utan som att jag styrs av osynliga, men givna regler. Alla tankar och berättelser har försvunnit bakom en putsad yta av trevliga recept, käcka ekotips och gulliga bilder på barnen. Jag vet inte om jag får plats i bloggen själv längre. Får jag det? När jag startade bloggen för snart ett år sedan var jag inte så noga med vad jag skrev, eftersom det mest var mina närmaste som läste. Nu är det ganska många som läser, och det är självklart fantastiskt roligt, men det ställer också andra krav. Och just nu känner jag mig lite vilsen i bloggen. Alla ni som läser, vad är det ni uppskattar hos Vegofamiljen? Kommer ni enbart hit för matinspiration? Får mina vardagstankar plats, eller ska jag flytta dem till ett annat ställe? Tacksam för svar från alla er som regelbundet besöker bloggen!

Äppeltider

Inga äpplen är så perfekt krispiga och perfekt avvägda mellan sött och syrligt, som dem vi har i vår trädgård. Tyvärr blev det inget bra äppelår i år, så de som finns kommer gå åt till att njutas precis som de är. Och man kan sitta ute på gräset och äta dem, fast det är sent i september.

Dillpotatis med tofu och kall senapssås

God vardagsmat som påminner om tradtitionell husmanskost i smaksammansättningen.

4 personer

2-3 potatisar per person

1 pkt tofu

2 dl créme fraiche

2 vitlöksklyftor

Flingsalt

Vitlöksgrillkrydda

1 tsk senap

1 tsk honung

Smör och olja till stekning

Svartpeppar

Dillkrydda

Dela potatisen i bitar och koka den mjuk. Stek den i smör tillsammans med rikligt med torkad dill. Dela tofun i bitar och stek i olja tillsammans med flingsalt och svartpeppar tills den fått lite färg. Blanda créme fraichen med två pressade vitlöksklyftor, senapen, honungen och lite flingsalt och vitlöksgrillkrydda.