Men det är ju bara låtsasälgar mamma, säger han med en djup suck

Som jag nämnde i förra inlägget har jag ägnat en del av ledigheten åt att valla runt mina barn i skogen. Jag tror att riktiga familjer gör så, går ut i naturen. När man bott i Stockholm ett tag är det rätt att få en lite snedvriden bild av vad barnfamiljer ska ägna sig åt, man tror att hänga på söder och fika och ha på sig en snygg kappa och kanske gunga lite i en parklek är vad som gäller för den moderna barnfamiljen. Men när man väl tagit sig ut i skog och mark upptäcker man att det finns en massa barnfamiljer där också, och att man själv mår väldigt bra av att vistas i skogen en stund. Och barnen har väldigt roligt!
Så vad gör man i skogen då?Fyraåringen har svaret klart för sig; man jagar älg såklart!
En pinne i högsta hugg, hukande gång och halvslutna ögon. Så ser tydligen en jägare ut.



- Vill du jaga älg med mig mamma? Frågar han milt.
- Nä, men du vet ju att jag inte vill, säger jag och försöker att låta tålmodig och inte irriterad. Jag tycker älgarna kan få vara i skogen utan att någon jagar dem.
Fyraåringen ser på mig och suckar som om jag vore ett trilskande litet barn:
- Men mamma, det är ju bara låtsasälgar!

Som tur är upptäcker vi snart fler saker som man kan göra i skogen; som att leka koja, vargfamilj, plocka frusna blåbär och lägga i den medhavda mjölken och klättra upp på taket till vindskyddet. Jägaren med den hukande gången och de halvslutna ögonen fick gå hem utan att skjuta någon låtsasälg.